Extremt omfattande tester förväntas för jobb numera - personlighetstest på 200 frågor

Nej, alla vill bara lura mig.

Regler är till för att brytas.

Livet ska vara så kaotiskt och oberäkneligt som möjligt.

Jag bryter ihop direkt under stress.

Jag gör så lite jag bara kan komma undan med.

Nära relationer är bara jobbiga.

Jag tror alltid folk har baktankar.

Jag har aldrig haft en originell idé i hela mitt liv.

Jag gör allt för att ingen ska lägga märke till mig.

Sociala sammanhang gör mig livrädd.

Jag blir rasande för minsta lilla.

Tidspress gör mig helt paralyserad.

Jag förbereder mig aldrig. Kör på känsla.

Sammanbrott är typ min vardag.

Jag beslutar mig innan jag ens vet vad det handlar om.

Jag blir röd som en tomat bara någon tittar på mig.

När det blir mycket att göra gör jag ingenting alls.

Nyheter tråkar ut mig.

Jag tänker bara på mig själv.

Jag vet inte ens hur en duglig person ser ut.

Jag vill bara glida igenom livet.

Jag är konstant småirriterad.

Ett lugnt liv? Tråkigt.

Vad sa du? Jag lyssnade inte.

Tidspress får mig att frysa till is.

Jag slutar så fort det blir tråkigt.

Tänka? Aldrig gjort.

Jag är helt ointresserad av konst.

Andras känslor märker jag inte ens.

Folk = utmattning.

Arbeta hårt? Nej tack.

Jag chansar alltid.

Alla chefer är ormar.

Avsluta saker är överskattat.

Teorier är sövande.

Jag fastnar i varje liten detalj i evigheter.

Nya människor är mest en plåga.

Låt nån annan tänka.

Relationer är slöseri med tid.

Känslomänniskor är jobbiga.

Andra får klara sig själva.

Spänning? Nej, tack.

Jag bara chansar och ser vad som händer.

Stress = kaos = jag.

Smak? Knappast.

Jag sitter helst still.

Självförtroende? Vad är det?

Jag försvinner i mängden.

Gruppstämningar går mig helt förbi.

Jag är otydlighetens mästare.

Andras problem är inte mitt ansvar.

Jag dagdrömmer 90 % av tiden.

Jag skrattar bara åt mina egna skämt.

Jag börjar saker men avslutar dem aldrig.

Ful funktion är bättre än vackert.

Jag sprider dålig stämning.

Jag stör mig på precis allt.

Tänka igenom beslut? Aldrig.

Trygghet är ett okänt koncept.

Mitt liv är totalt kaotiskt.

Nyfiken? Nej.

Smicker är min enda taktik.

Jag har noll empati.

Jag faller för allt som glittrar.

Jag är totalt inkompetent.

Jag översharing deluxe.

Jag ger upp direkt.

Knepigt = tråkigt.

Äldre klarar sig själva.

Jag tappar bort mig själv i tankar hela tiden.

Jag undviker ansvar.

Jag chansar alltid.

Sociala tillställningar är min värsta mardröm.

Fullt upp? Jag går och lägger mig.

Jag är känslostyrd som en dramaqueen.

Tydlighet är överskattat.

Känslor är svaga.

Mitt humör är som en berg-och-dalbana.

Fördelar? Nackdelar? Äh.

Mål är jobbiga.

Jag är ofta i ett mörkt hål.

Jag gömmer mig helst.

Känslor? Inget jag har koll på.

Jag sitter tyst och hoppas det tar slut.

Jag ljuger om det krävs.

Jag gör bara det jag redan kan.

Jag hjälper aldrig om det inte gynnar mig.

Jag har 100 saker på gång – och avslutar ingen.

Jag är ett raseriutbrott på två ben.

Jag tappar fokus direkt.

Ensam är bäst.

Poesi? Zzz...

Andras problem tråkar ut mig.

Jag har inga krav på mig själv.

Jag lyssnar inte.

Fantasi? Jag? Nä.

Vänlighet = manipulation.

Målmedveten? Nä, mer vilsen.

Spricka av energi? Snarare explodera.

Känslosamma människor = överdrivna.

Jag vet knappt något om något.

Andra får klara sig själva – jag har egna problem.

Jag undviker folk till varje pris.

Jag gör saker helt utan tanke.

Struktur är för nördar.

Mitt liv är ett enda långt kaos.

Jag fattar knappt vad jag själv känner.

Jag ställer aldrig upp – jag har bättre saker för mig.

Färg och form? Vem bryr sig.

Fester = min personliga tortyr.

Jag är ständigt rädd för att faila.

Mål? Jag glömmer dem efter 5 minuter.

Jag vill helst inte veta något innan jag bestämmer mig.

Jag känner mig alltid sämst i rummet.

Filosofi är trams.

Alla människor är i grunden... skumma.

Andra kollegor? Orkar inte bry mig.

Fantasi? Jag är helt torr i huvudet.

Jag skjuter upp allt – helst för evigt.

Jag ger upp så fort det blir svårt.

Impulser styr mitt liv totalt.

Jag ser glad ut ibland – fast det är mest fejk.

Jag testar aldrig något nytt.

Vissa människor ska behandlas sämre.

På möten säger jag helst inget alls.

Nya aktiviteter? Nej tack.

Jag kan inte stå upp för mig själv.

Affärer kräver smutsiga knep.

Jag är alltid lite orolig, oavsett vad.

Intellektuell? Hahaha, nej.

Tydlighet är överskattat.

Sprudlande? Bara om jag ätit socker.

Ansvar är något jag gärna slinker undan.

Panik är min standardreaktion.

Alltid glad? Snarare alltid bitter.

Abstrakta idéer? Vad är ens det?

Jag är impulsiv som en treåring.

Jag skjuter upp saker tills det är kris.

Jag behöver lugn – men jag har aldrig det.

Jag ställer bara upp om det gynnar mig.

Optimist? Snarare domedagsprofet.

Jag är lika stabil som ett Jenga-torn.

Jag ångrar det mesta jag gör.

Goda avsikter? Knappast.

Kreativ? Jag vet inte ens hur man stavas till det.

Jag vill helst vara ensam – jämt.

Rak och ärlig? Nä, jag lindar in allt.

Jag tar aldrig initiativ till något socialt.

Självsäker? Inte ett dugg.

Jag jobbar som en sengångare.

Hjälpa andra utan att få nåt själv? Aldrig.

Konst? Snark.

Nya miljöer gör mig orolig.

Jag äter samma mat varje dag.

Sympati är för blödiga människor.

Jag gör dumma grejer – bara för att.

Jag blir tokig av småsaker.

Jag vill aldrig lära mig något nytt.

När jag blir arg vill jag krossa saker.

Jag litar inte ens på mina vänner.

God konst? Jag ser ingen skillnad.

Viktiga beslut = total panik.

Jag älskar att ta onödiga risker.

Problem? Någon annan får ta hand om det.

Teoretiska resonemang = huvudvärk.

Hämnd? Ja tack.

Läsa filosofi? Aldrig i livet.

Fester med mycket folk = mardröm.

Jag kommer alltid för sent.

Mitt humör smittar – på fel sätt.

Prestera? Nä, jag gör bara det nödvändiga.

Framtiden gör mig livrädd.

Jag skjuter upp allt – även det viktiga.

Jag är bitter och negativ – men på ett charmigt sätt.

Lat är mitt mellan-namn.

Jag är kall som is.

Effektivitet? Nope.

Jag överdriver ALLT.

Ordning? Nej, här råder kreativt kaos.

Aktivt liv? Jag ligger mest.

Jag dagdrömmer konstant.

Jag pratar innan jag ens vet vad jag ska säga.

Oklarhet är min superkraft.

Dominant? Jag vet knappt var jag är ibland.

Min struktur är ett skämt.

Lita på andra? Nä, inte en chans.

Lära mig nya saker? Inte om jag slipper.

Jag blir nervös bara av att någon tittar på mig.

Umgänge tömmer mig på energi.

Effektiv? Hahahaha nej.

Människor med problem? Orkar inte.

Design? Vem bryr sig.

Jag är kall, avståndstagande och ointresserad.

Tråkigt? Då gör jag det inte.

Farligt = kul!

Barn i nöd? Jag försöker inte tänka på det.

Jag ger upp om det börjar regna.

Jag lägger hellre pengar på mig själv.

Jag ignorerar alla småsaker tills de exploderar.

Visa tillgivenhet? Aldrig, fy vad pinsamt.