2025-03-31, 16:09
  #7897
Medlem
Dimaks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av joegro444
Känns alltid bra (på nåt sätt) att komma hit och läsa den här tråden då och då. Just idag kändes det ju extra fint att få lite sanna ord på vägen sas. Kämpa på alla!
Håller med dig varje onsdag och torsdag går jag hit om inte fler gånger och påminner mig själv varför jag inte vill dricka bort mina helger.
Citera
2025-03-31, 18:24
  #7898
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Usch, vilken snedfylla Hur har det gått i veckan nu när du varit sjuk, har du hållit uppe med alkoholen?
Det har gått hyfsat drack 2 folkisar nån dag men annars har jag lyckats hålla mig borta ifrån skiten, mycket lättare att vara nykter ifrån drickat när man är sjuk och bara kan ligga ner typ
Citera
2025-03-31, 19:43
  #7899
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av dudelidu
Det har gått hyfsat drack 2 folkisar nån dag men annars har jag lyckats hålla mig borta ifrån skiten, mycket lättare att vara nykter ifrån drickat när man är sjuk och bara kan ligga ner typ
Ja, det är det ju faktiskt.

Försök hålla upp nu då framöver också, när du ändå är igång!
Citera
2025-04-02, 03:43
  #7900
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dimak
Håller med dig varje onsdag och torsdag går jag hit om inte fler gånger och påminner mig själv varför jag inte vill dricka bort mina helger.

Låter som en väldigt bra vana. Att påminna sig (vilket jag gör här med ibland) är bra för nykterheten. Kämpa på!
Citera
2025-04-03, 18:39
  #7901
Medlem
Dimaks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av joegro444
Låter som en väldigt bra vana. Att påminna sig (vilket jag gör här med ibland) är bra för nykterheten. Kämpa på!
Ja men verkligen t ex idag funderade jag på att några öl skulle sitta fint, gick in på flashback för att söka på något helt annat sen hittade jag denna tråden och tappade suget direkt.

Blir pepsi och vatten i helgen bara =)
Citera
2025-04-05, 10:09
  #7902
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av knickedick108
Det gäller att sysselsätta sig som sagts tidigare. Helst med fysiskt krävande uppgifter. Många tränar och hänger på gym, det är inte riktigt min påse ännu - jag är inte där helt enkelt. Trädgårdsarbete, pyssla med båten eller att helt enkelt bara ta bilen på en 20-milatur utan syfte eller annat mål än att låta bli alkohol har fungerat för mig. Förra sommaren körde jag typ en gång i veckan 8 mil enkel väg för att köpa glass och sedan hem. Att omge mig med barnen och involvera dem i aktiviteter har också varit avhållande, de är jäkligt bra på att märka om man tullat på flaskan och har inte ännu det sociala filtret som gör att de håller tyst. Har pappa druckit öl så säger de det, rakt ut.
Idag har vi haft familjeaktivitet tills systemet stängt, imorgon är det söndag så då finns inget att få tag i. På måndag jobbar jag kväll och tisdag skall jag skjutsa barn till idrottsaktiviteter till kl 19.30- 20 så inget drickande. Teoretiskt kan jag dricka först på onsdag men eftersom jag skall köra bil 40 mil med avfärd i gryningen på torsdag så är det i praktiken uteslutet också
Citerar mitt sista inlägg i denna tråden fram tills idag. För ganska exakt fyra år sedan hade jag varit nykter i ett år, gått på provtagning och KBT genom arbetsgivarens försorg. Jag gjorde misstaget att åka iväg de 40 milen för att träffa kompisen för en fiskehelg. Väl framme lastade han ur två flak öl och en flaska sprit ur sin bil och då och där inledde jag fyra års supande igen. Denna gång ännu mer ännu mer och ännu oftare än innan. Under dessa fyra år har jag varit helt nykter färre dagar än vad en normal människa har fingrar.
I mars 2021 föll jag tillbaka i drickande. Efter en fruktansvärd jul - och nyårshelg var skilsmässan ett faktum i januari 2022, jag flyttade från huset till en liten lägenhet där jag bara hade barnen varannan helg och slutade med allt som tagit uppmärksamheten från drickandet tidigare. Under hösten 2022 började frånvaron pga drickandet bli ohållbar på jobbet och min arbetsgivare, som redan gett mig en chans mars 2020 - mars 2021, fick nog. Jag sjukskrevs i 3 månader för att därefter komma tillbaka till en påhittad tjänst helt utan vare sig personalansvar, budgetansvar eller något annat vettigt (typ att sortera papper i arkivet och gallra ut sådant som skulle tuggas. Vi pratar en bra bit mer än 100 000 mappar med långt över 1 miljon dokument som skulle gås igenom). Jag tog mig hjälpligt till jobbet någorlunda ofta enbart för att sitta och titta på klockan så att jag kunde sticka hem via systemet och döva skiten tills nästa dag. Efter sommaren 2023 pallade jag inte längre. Jag sade upp mig mot 6 månaders lön utan närvaroplikt. Inte för att jag vet hur det gick till men jag lyckades faktiskt få ett nytt jobb i annan stad under hösten 2023. Där skärpte jag till mig inledningsvis, barnen började vara hos mig varannan hel vecka istället för varannan helg och livet kändes faktiskt lite ljusare igen. Även om jag aldrig helt slutade dricka ens då så kändes det som att jag hade hyfsad kontroll, 2 50cl öl i veckorna och 6 öl på fredag och lördag var standard. För mig är drickande ett sluttande plan, 2 blir 3 som blir 4, 6 och slutligen låg en dagskonsumtion på 6 öl på veckodagarna och 10 öl + 35 cl whisky på fredag och lördag.
Jag har ju precis som de flesta andra i samma situation tänkt att jag skall snart sluta dricka på det sättet, bara inte just idag..
För mig fick det ett abrupt slut i och med att jag uppträdde märkbart berusad på en heldagskonferens med alla mina chefskollegor. Jag tog mig några järn redan på morgonen och när de andra sedan bänkade sig för lunch ursäktade jag mig med att jag gick på diet och skulle ta en långpromenad istället. Promenaden bestod i att jag låste in mig i ett toalettbås och drack 35 cl medhavd whisky.
Dagen efter kallade chefen in mig och förklarade utan omsvep att inte bara han utan alla andra också hade kommenterat att jag var berusad och luktat alkohol efter lunchen.
Eftersom tidigare erfarenhet säger mig att det är lönlöst att neka om man vill behålla jobbet så erkände jag rakt av att jag har alkoholproblem. Chefen var mycket tacksam för att jag var helt ärlig och öppen och två dagar senare inleddes program på företagshälsan med samtal, planering och provtagning. Denna gång vet jag vad som står på spel, jag vet vad jag miste förra gången och dit vill jag inte igen. Givetvis för mina tonårsbarn men också för min egen skull måste det gå vägen denna gången. Jag slutade tvärt och igår passerade jag 3 veckor utan en droppe. Jag vet vad jag har framför mig och att det inte kommer att bli en räkmacka men sanningen är att det är mitt enda riktiga alternativ.
Anledningen till att jag skriver här är att förra resan jag gjorde kände jag att det var något av en säkerhetsventil som gjorde nytta.
__________________
Senast redigerad av knickedick108 2025-04-05 kl. 10:33.
Citera
2025-04-05, 12:17
  #7903
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av knickedick108
Citerar mitt sista inlägg i denna tråden fram tills idag. För ganska exakt fyra år sedan hade jag varit nykter i ett år, gått på provtagning och KBT genom arbetsgivarens försorg. Jag gjorde misstaget att åka iväg de 40 milen för att träffa kompisen för en fiskehelg. Väl framme lastade han ur två flak öl och en flaska sprit ur sin bil och då och där inledde jag fyra års supande igen. Denna gång ännu mer ännu mer och ännu oftare än innan. Under dessa fyra år har jag varit helt nykter färre dagar än vad en normal människa har fingrar.
I mars 2021 föll jag tillbaka i drickande. Efter en fruktansvärd jul - och nyårshelg var skilsmässan ett faktum i januari 2022, jag flyttade från huset till en liten lägenhet där jag bara hade barnen varannan helg och slutade med allt som tagit uppmärksamheten från drickandet tidigare. Under hösten 2022 började frånvaron pga drickandet bli ohållbar på jobbet och min arbetsgivare, som redan gett mig en chans mars 2020 - mars 2021, fick nog. Jag sjukskrevs i 3 månader för att därefter komma tillbaka till en påhittad tjänst helt utan vare sig personalansvar, budgetansvar eller något annat vettigt (typ att sortera papper i arkivet och gallra ut sådant som skulle tuggas. Vi pratar en bra bit mer än 100 000 mappar med långt över 1 miljon dokument som skulle gås igenom). Jag tog mig hjälpligt till jobbet någorlunda ofta enbart för att sitta och titta på klockan så att jag kunde sticka hem via systemet och döva skiten tills nästa dag. Efter sommaren 2023 pallade jag inte längre. Jag sade upp mig mot 6 månaders lön utan närvaroplikt. Inte för att jag vet hur det gick till men jag lyckades faktiskt få ett nytt jobb i annan stad under hösten 2023. Där skärpte jag till mig inledningsvis, barnen började vara hos mig varannan hel vecka istället för varannan helg och livet kändes faktiskt lite ljusare igen. Även om jag aldrig helt slutade dricka ens då så kändes det som att jag hade hyfsad kontroll, 2 50cl öl i veckorna och 6 öl på fredag och lördag var standard. För mig är drickande ett sluttande plan, 2 blir 3 som blir 4, 6 och slutligen låg en dagskonsumtion på 6 öl på veckodagarna och 10 öl + 35 cl whisky på fredag och lördag.
Jag har ju precis som de flesta andra i samma situation tänkt att jag skall snart sluta dricka på det sättet, bara inte just idag..
För mig fick det ett abrupt slut i och med att jag uppträdde märkbart berusad på en heldagskonferens med alla mina chefskollegor. Jag tog mig några järn redan på morgonen och när de andra sedan bänkade sig för lunch ursäktade jag mig med att jag gick på diet och skulle ta en långpromenad istället. Promenaden bestod i att jag låste in mig i ett toalettbås och drack 35 cl medhavd whisky.
Dagen efter kallade chefen in mig och förklarade utan omsvep att inte bara han utan alla andra också hade kommenterat att jag var berusad och luktat alkohol efter lunchen.
Eftersom tidigare erfarenhet säger mig att det är lönlöst att neka om man vill behålla jobbet så erkände jag rakt av att jag har alkoholproblem. Chefen var mycket tacksam för att jag var helt ärlig och öppen och två dagar senare inleddes program på företagshälsan med samtal, planering och provtagning. Denna gång vet jag vad som står på spel, jag vet vad jag miste förra gången och dit vill jag inte igen. Givetvis för mina tonårsbarn men också för min egen skull måste det gå vägen denna gången. Jag slutade tvärt och igår passerade jag 3 veckor utan en droppe. Jag vet vad jag har framför mig och att det inte kommer att bli en räkmacka men sanningen är att det är mitt enda riktiga alternativ.
Anledningen till att jag skriver här är att förra resan jag gjorde kände jag att det var något av en säkerhetsventil som gjorde nytta.
Tack för att du delar med dig!

Tråkigt det som hände med återfall, skilsmässa, förlora jobbet. Men samtidigt härligt att höra angående 3 veckors nykterhet! Bra kämpat

Kämpa på!
Citera
2025-04-06, 20:14
  #7904
Medlem
mogwai77s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Enterprise
Du låter alkoholiserad. Det låter också dumt att helgen ska vara alkoholfri, med det där gränslösa beteendet borde hela veckan vara alkoholfri. Sluta cold turkey.

Ja det var jag. Jag är hellre nykter än jag super på flera dagar i veckan. Imorgon är jag tre veckor nykter. Jag vet inte vad planen är men jag mår mycket bättre utan alkohol. Är mer klarare i tanken… med alkohol så var jag i trubbel med min arbetsgivare.
Citera
2025-04-08, 00:51
  #7905
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av knickedick108
Citerar mitt sista inlägg i denna tråden fram tills idag. För ganska exakt fyra år sedan hade jag varit nykter i ett år, gått på provtagning och KBT genom arbetsgivarens försorg. Jag gjorde misstaget att åka iväg de 40 milen för att träffa kompisen för en fiskehelg. Väl framme lastade han ur två flak öl och en flaska sprit ur sin bil och då och där inledde jag fyra års supande igen. Denna gång ännu mer ännu mer och ännu oftare än innan. Under dessa fyra år har jag varit helt nykter färre dagar än vad en normal människa har fingrar.
I mars 2021 föll jag tillbaka i drickande. Efter en fruktansvärd jul - och nyårshelg var skilsmässan ett faktum i januari 2022, jag flyttade från huset till en liten lägenhet där jag bara hade barnen varannan helg och slutade med allt som tagit uppmärksamheten från drickandet tidigare. Under hösten 2022 började frånvaron pga drickandet bli ohållbar på jobbet och min arbetsgivare, som redan gett mig en chans mars 2020 - mars 2021, fick nog. Jag sjukskrevs i 3 månader för att därefter komma tillbaka till en påhittad tjänst helt utan vare sig personalansvar, budgetansvar eller något annat vettigt (typ att sortera papper i arkivet och gallra ut sådant som skulle tuggas. Vi pratar en bra bit mer än 100 000 mappar med långt över 1 miljon dokument som skulle gås igenom). Jag tog mig hjälpligt till jobbet någorlunda ofta enbart för att sitta och titta på klockan så att jag kunde sticka hem via systemet och döva skiten tills nästa dag. Efter sommaren 2023 pallade jag inte längre. Jag sade upp mig mot 6 månaders lön utan närvaroplikt. Inte för att jag vet hur det gick till men jag lyckades faktiskt få ett nytt jobb i annan stad under hösten 2023. Där skärpte jag till mig inledningsvis, barnen började vara hos mig varannan hel vecka istället för varannan helg och livet kändes faktiskt lite ljusare igen. Även om jag aldrig helt slutade dricka ens då så kändes det som att jag hade hyfsad kontroll, 2 50cl öl i veckorna och 6 öl på fredag och lördag var standard. För mig är drickande ett sluttande plan, 2 blir 3 som blir 4, 6 och slutligen låg en dagskonsumtion på 6 öl på veckodagarna och 10 öl + 35 cl whisky på fredag och lördag.
Jag har ju precis som de flesta andra i samma situation tänkt att jag skall snart sluta dricka på det sättet, bara inte just idag..
För mig fick det ett abrupt slut i och med att jag uppträdde märkbart berusad på en heldagskonferens med alla mina chefskollegor. Jag tog mig några järn redan på morgonen och när de andra sedan bänkade sig för lunch ursäktade jag mig med att jag gick på diet och skulle ta en långpromenad istället. Promenaden bestod i att jag låste in mig i ett toalettbås och drack 35 cl medhavd whisky.
Dagen efter kallade chefen in mig och förklarade utan omsvep att inte bara han utan alla andra också hade kommenterat att jag var berusad och luktat alkohol efter lunchen.
Eftersom tidigare erfarenhet säger mig att det är lönlöst att neka om man vill behålla jobbet så erkände jag rakt av att jag har alkoholproblem. Chefen var mycket tacksam för att jag var helt ärlig och öppen och två dagar senare inleddes program på företagshälsan med samtal, planering och provtagning. Denna gång vet jag vad som står på spel, jag vet vad jag miste förra gången och dit vill jag inte igen. Givetvis för mina tonårsbarn men också för min egen skull måste det gå vägen denna gången. Jag slutade tvärt och igår passerade jag 3 veckor utan en droppe. Jag vet vad jag har framför mig och att det inte kommer att bli en räkmacka men sanningen är att det är mitt enda riktiga alternativ.
Anledningen till att jag skriver här är att förra resan jag gjorde kände jag att det var något av en säkerhetsventil som gjorde nytta.

Känner igen dig från den tiden för några år sedan då vi båda delade våra (ganska snarlika) historier. Sedan dess har jag bara någon enstaka gång kikat in i tråden, av lite olika skäl. Och nu ser jag genom någon knepig synkronocitet din ganska färska post.

Det smärtar mig att läsa om allt som du varit med om sedan sist. Tunga och svåra saker som skulle kunna få vem som helst att vackla. Jag hoppas att du nu kommit ner till den botten som man kan behöva nå, för att både i tanke och handling förstå att den enda vägen är upp. Ut ur det destruktiva grepp som du låtit alkoholen ta om dig och ditt liv. Precis som du säger så finns inga andra fungerande alternativ. Ett fortsatt liv med alkohol innebär inte bara förlust av familj, arbete och ditt rykte, utan med tiden även av din hälsa och slutligen ditt liv.

Själv uppnådde jag igår 1 558 dagar av nykterhet. Jag är stolt över det, men tar ändå fortfarande en dag i taget. Att sluta dricka har gjort det möjligt för mig att behålla min fru, och gjort vårt förhållande bättre än någonsin. Jag har av eget val ganska radikalt ändrat mitt arbete, vilket inneburit att min största stressor nästan helt försvunnit. Att sluta dricka har kanske också hjälpt mig fram till att vara recidivfri snart 5 år efter min cancerdiagnos.
Allt det är väldigt fina saker, som jag är klok nog att uppskatta efter deras förtjänst. Mitt drickande har dock förstås förutom psykiska ärr även lämnat efter sig fysiska sådana - polyneuropati med minskad känsel i fötterna, kronisk gastrit, konstaterad leverskada, samt diverse mindre krämpor. Var det värt det? Nej, naturligtvis inte.
Önskar jag att jag hade fattat tidigare? You bet...

Tidpunkten för dig att sluta är precis nu. Du har klarat av att göra det tidigare, och du kommer att klara av det igen. Mina bästa önskningar om styrka till dig.
Citera
2025-04-10, 17:19
  #7906
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av AttGABAeftermycket
Känner igen dig från den tiden för några år sedan då vi båda delade våra (ganska snarlika) historier. Sedan dess har jag bara någon enstaka gång kikat in i tråden, av lite olika skäl. Och nu ser jag genom någon knepig synkronocitet din ganska färska post.

Det smärtar mig att läsa om allt som du varit med om sedan sist. Tunga och svåra saker som skulle kunna få vem som helst att vackla. Jag hoppas att du nu kommit ner till den botten som man kan behöva nå, för att både i tanke och handling förstå att den enda vägen är upp. Ut ur det destruktiva grepp som du låtit alkoholen ta om dig och ditt liv. Precis som du säger så finns inga andra fungerande alternativ. Ett fortsatt liv med alkohol innebär inte bara förlust av familj, arbete och ditt rykte, utan med tiden även av din hälsa och slutligen ditt liv.

Själv uppnådde jag igår 1 558 dagar av nykterhet. Jag är stolt över det, men tar ändå fortfarande en dag i taget. Att sluta dricka har gjort det möjligt för mig att behålla min fru, och gjort vårt förhållande bättre än någonsin. Jag har av eget val ganska radikalt ändrat mitt arbete, vilket inneburit att min största stressor nästan helt försvunnit. Att sluta dricka har kanske också hjälpt mig fram till att vara recidivfri snart 5 år efter min cancerdiagnos.
Allt det är väldigt fina saker, som jag är klok nog att uppskatta efter deras förtjänst. Mitt drickande har dock förstås förutom psykiska ärr även lämnat efter sig fysiska sådana - polyneuropati med minskad känsel i fötterna, kronisk gastrit, konstaterad leverskada, samt diverse mindre krämpor. Var det värt det? Nej, naturligtvis inte.
Önskar jag att jag hade fattat tidigare? You bet...

Tidpunkten för dig att sluta är precis nu. Du har klarat av att göra det tidigare, och du kommer att klara av det igen. Mina bästa önskningar om styrka till dig.
Jag vandrade också bakåt genom åren i denna tråd, som jag av förklarliga skäl undvikit de senaste 4 åren, så jag känner igen dig från inläggen från dess. Jag vill nog påstå att jag är mer motiverad att lyckas idag än jag var då. När jag ser tillbaka på den tiden handlade min avhållsamhet mer om att försöka blidka arbetsgivare och dåvarande hustru än att avstå alkohol för min egen skull. Jag kan se att jag räknade ned tiden jag fått av min arbetsgivare då. "Lämna prover och visa att du är nykter i 12 månader så avslutar vi provtagning och KBT". Jag beskrev det som att jag "var fri" när jag passerade 12 månader samtidigt som jag uttryckte en farhåga att utomstående kontroll skulle kunna innebära risk för återfall.
Nu gör jag detta mycket mer för min egen skull. Även jag har fått en del fysiska krämpor som torde vara direkt relaterade till drickandet och frågan är hur länge till kroppen hade orkat kämpa emot någon som uppenbarligen vill supa ihjäl sig. En positiv sak med att jag var riktigt långt ned är att de vänner och bekanta jag hade då har försvunnit eftersom även de tyckte att jag drack på tok för mycket ständigt. Idag finns inte alkoholen i min omgivning på samma sätt som då när i princip alla vänner och bekanta också låg på den övre skalan av drickande.
Igår var det prick 4 veckor sedan jag drack alkohol och slutade "cold turkey", ännu så länge inte den minsta tanke eller det minsta sug efter alkohol men jag vet av egen erfarenhet att det kommer att komma. Sist hade jag en sådan period efter ungefär 1 månad (dvs nu) och sedan ytterligare efter 3-4 månader för att sedan vara naiv och tro att jag skulle kunna dricka "normalt" efter 12 månader. Det är bara att inse att det enda som funkar för mig är evinnerlig avhållsamhet. Min kropp och min hjärna är digital när det kommer till alkohol, "av eller på, allt eller inget". Det finns inget mellanting eller gråzon däremellan.
Jag gratulerar dig till din nykterhet och önskar allt gott.
Citera
2025-04-10, 19:47
  #7907
Medlem
Denna tråden är verkligen guld värd.
Att kunna sätta sig tillbaka i soffan och läsa igenom alla era kommentarer.
Att bli påmind om varför jag måste hålla mig nykter.
Vi alla har varit i samma situation, det är som att ni alla talar från mitt eget huvud. Allt ni skriver och beskriver, det är ju jag.

Vill bara ni ska veta att hålla sig nykter i 2 dagar är lika starkt som att hålla sig nykter i 200 dagar. Ni är starka som sitter här och skriver av er, blottar era problem och har viljan att sluta.
Idag har jag 390 dagar nykter och varje gång det känns tungt så går jag in här och läser, det hjälper mig att tänka tillbaka och se var jag är idag.
Jag brukar tänka på kvällen att har jag hållt mig nykter idag så ska jag fan hålla hela dagen imorgon med!
Snart helg, upp med garden och använd jabben
Citera
2025-04-10, 20:29
  #7908
Medlem
Hej,

För den som är intresserad av personliga poddar om att bli nykter – en ny podd på YouTube:

I Ett Gammalt Fyllos Huvud

https://www.youtube.com/channel/UC-DnALei4ymhG7CcfTB5_jw

Första avsnittet ligger uppe. Ingen musik, inget intro – bara rakt in.

Tyckte det var värt att lyssna på.

Vi är fler som kämpar.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in