Tvångsvård pga jag vill bli uteliggare.

Jag tolkar det så att det menas att förskrivande läkare bedömer om patienten själv kan ta sin medicin, då är det egenvård, om läkaren bedömer att medicineringen ej kan ske som egenvård delegerar denne till en lämplig vårdinstans att utföra vården (dvs ge medicinen), dvs då är det inte längre fråga om Egenvård.

(Kuriosa; är lagen om egenvård den kortaste lagen vi har? Trodde först jag hade fel dokument när jag läste den och att det bara var ett sammandrag)

Ja, det syftar på assistenter eller t.ex. anhöriga som har möjlighet att vara behjälpliga.

Nej, nej, långt ifrån. Det finns gott om exempel på avsevärt kortare. Här är ett exempel:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20071412-om-fastighetstaxering-av_sfs-2007-1412/

Vad som många gånger missas i sådana situationer är att personalen behöver ett uttryckligt medgivande att själva öppna kuverten för att inte riskera att begå brottet brytande av posthemlighet.

Egenvård innebär att du själv sköter om insatsen, kan utbilda personal/anhöriga, eller t.ex föräldrar om det skulle handla om ett barn. TS har INTE egenvård. och får INTE själv sköta denna hälso och sjukvårdsinsats.

Du återupprepar dig, det blir inte mer rätt för det. Ta gärna fram det som beskriver att TS har rätt till den medicin TS önskar, på det sätt TS önskar. Det är en läkare som gör den bedömningen, inte du, inte TS.

Nej, att inte få handha och ta ordinerade mediciner på egen hand handlar inte om tvångsvård. Hade de kravställt att TS skulle ta medicinen med hot om återintagning inom LPT, då pratar vi tvångsvård. Att möjliggöra att någon ska få ta del av sina läkemedel på ett säkert sätt, nej det är inte tvångsvård.

Nej, lycka till med att driva detta vidare, det är inte ett enskilt ärende direkt, utan rör tusentals människor som ska få den medicin de önskar, som de önskar, utan att en läkare gör en riskbedömning kring ordinationen. Lycka till!



Din tolkning är riktig. Var det slarvas mest kring detta är kring uppföljningsdelen, finns många som förbättras och utvecklas där de skulle kunna börja ta mer ansvar på egen hand. Finns också en ganska dålig förståelse om vilket ingrepp detta egentligen är på en människas vardag. Att antingen behöva vara hemma exakta tider 365 dagar om året, eller behöva ta fram en plan tillsammans med den närmaste vårdkontakten när du planerar att vara hemifrån under en tid.



Boendestöd är inte möjligt att få så länge du bor på ett boende. Personalen på boendet ska jobba på samma sätt som boendestöd gör. Finns det inget som lockar på någon av mötesplatserna i kommunen? https://www.lulea.se/omsorg--stod/funktionsnedsattning/motesplats-ekan.html

Alltså jag försöker inte "sätta dit dig" på något sätt eller vinna en argumentation. Jag försöker bara förstå ditt synsätt, då du antagligen har andra insikter än vad jag har, som ju enbart utgår ifrån lagtexten och förarbeten. Jag kanske missförstod dig tidigare när du uttryckligen skrev "Egenvård är det jag skriver om. TS bedöms inte kunna hantera sina förskrivna läkemedel.".

Vad beträffar delegation inom HSL uppfattar jag att det är 11 kap 4 § fjärde stycket HSL som tillämpas. Det framgår av HSLF-FS 2017:37 vad detta innebär.

Där framgår följande: Detta bekräftas även av Patientlagen

Därför vore det intressant att höra hur du ser på frågan om självbestämmande, särskilt i de fall där en individ faktiskt vill hantera sin egen medicinering. Hur ska detta vägas mot verksamhetens behov av struktur och säkerhet? Jag förstår att det kan uppstå praktiska utmaningar, men menar du att det är acceptabelt att åsidosätta individens uttryckliga vilja i så stor omfattning som du antyder - även när lagen tydligt kräver samtycke?

Jag har hängt på ekan rätt ofta förut

Nej, mina inlägg kanske uppfattas som otrevliga vilket inte är poängen. Så, ursäkta för det. Vurmar för TS målgrupp och många människor gör denna grupp björntjänster utan att fundera hur det faktiskt kan påverka deras vardag, vilket kanske kan leda till en mer surmulen reaktion.

Jag tänker att det du skriver inte går emot att villkora en insats utifrån ett säkerhetsperspektiv. Det handlar om att möjliggöra för TS att ta del av sina läkemedel, inte tvinga TS till något. Samt att kunna följa behandlingen och eventuella komplikationer. Utan den insynen/garantin kan bedömningen lika gärna vara att skadan/risken är större än nyttan och då finns det ingen som helst anledning att förskriva TS dessa läkemedel. Samtycke betyder ju inte att du får utforma insatsen precis efter eget tycke, det finns fortfarande professioner som gör bedömningar som väger tungt, men du ska få vara delaktig och få information.

I TS fall är det ju också ganska enkelt att konstatera att läkaren har gjort en väldigt bra bedömning om man tar en titt på tidigare inlägg där TS funderar kring att sälja den enda medicinen som TS faktiskt har tillgång till någorlunda fritt. Läkaren sitter förmodligen på mer fakta än TS är tydlig om i tråden dessutom.

Rent generellt tycker jag att sjukvården använder denna möjlighet lite för fritt, speciellt när det handlar om människor med psykisk ohälsa. Man följer inte upp och min upplevelse är att det många gånger saknas förståelse för hur det begränsar människor i deras vardag. Det saknas inte sällan en tydlig plan framåt. Syftet kring insatsen är ofta tydligt, målet och vägen dit är sällan lika tydligt. Vilket försvårar för dessa människor att utvecklas och se sin egen utveckling. Det blir något livslångt, när det är något som inte hade krävts.



Det är kanske något du borde testa igen? Det fanns ett schema på hemsidan med diverse aktivtiter, kolla om det inte är någon som lockar lite mer. Social samvaro är viktigt.

Tack för klargörandet. Jag uppfattar det som att du i grunden gör en proportionalitetsbedömning - och det respekterar jag. Din ståndpunkt är värdefull att ta del av, mer än du kanske tror.

Jag vill också tydliggöra att min avsikt inte är att göra TS en björntjänst. IVO är ingen beslutande myndighet i egentlig mening, utan har en granskande och utvärderande roll - ungefär som en revisor. En revisor kan inte tvinga en verksamhet till förändring, men kan påvisa systembrister och därmed bidra till förbättring.

Syftet med en IVO-anmälan är alltså inte att kräva rättigheter som inte existerar, utan att initiera en objektiv prövning av TS upplevelse. Det kan - i bästa fall - leda till att rutinerna på boendet blir mer individanpassade. Ett sätt att stärka rättssäkerheten utan att konfrontera, genom att låta rättsstatens kontrollmekanismer verka som avsett.

Jag har även skickat en förfrågan till Socialstyrelsens juristavdelning om tolkning av patientlagen och HSLF-FS 2017:37 (via en anonym e-postadress - så ingen idé att försöka begära ut den i syfte att identifiera mig).
Jag återkommer när jag får svar, så att vi har ytterligare ett perspektiv att väga in.

Jag förstår helt och fullt IVOs roll och stöttar förstås det arbete man utför. Hade behövts fler granskningar än det man utför. Sanningen är ju att många och ibland ganska allvarliga fall inte blir granskade överhuvudtaget, samt att väntetiden ofta är väldigt lång. Har för mig att JO kritiserade det rätt nyligen.

Varför jag lyfter det i TS fall är för att det är något som kan skapa stora förväntningar hos individen och påverka TS på ett sätt som kanske är svårt att föreställa sig. I mitt tycke kanske det är bättre att då hänvisa TS till det säkerhetsnät som ändå ska finnas runt en människa i TS situation. Det finns en handläggare ansvarig för boendebeslutet, en kontakt i vården och företrädare som ska just företräda TS. Det är ju dock bara min åsikt, och jag förstår att viljan att hjälpa till kommer från ett bra ställe.

Jag vet inte om det var en passning till mig gällande identifikationen av dig, men kan bara lägga till att jag har inget som helst intresse av personuppgifter till någon användare på detta forum. Lite det som är poängen med att hänga här, och slippa identifikationshetsen som råder runtom på internet.

God natt!

Jag har varit tydlig mot TS, både via mail och PM, om vilka förväntningar som är rimliga att ha, inklusive handläggningstid. Exakt vilka funderingar han haft vill jag däremot inte redogöra för här - det får han själv välja att lyfta i tråden om han så önskar. För honom tror jag det viktigaste är att någon instans faktiskt gör en bedömning av det han beskriver. Det kan i sig upplevas som en form av upprättelse, oavsett vad den leder till i praktiken.

Angående det där med identifikation - det var ingen passning till dig. Jag brukar alltid skriva med tanke på att andra, utöver den jag svarar, också läser. Det var snarare en markering gentemot eventuell publik, inte riktad till någon enskild. Ursäktar om jag var otydlig. Inte meningen att peka ut dig

Godnatt!

Inte om du står under förvaltarskap, då skall förvaltaren sörja för huvudmannens väl och ve, vilket inte lär vara att vara bostadslös kontra ett LSS boende.

Du har fruktansvärt mycket restriktivt liv när du står under förvaltarskap.