Tvångsvård pga jag vill bli uteliggare.

Skicka din e-post över PM om du vill ha den över e-mail. Klicka här: https://www.flashback.org/private.php?do=newpm&u=1707681

Egenvård är det jag skriver om. TS bedöms inte kunna hantera sina förskrivna läkemedel.

Jag tror inte läkaren eller vården kan begära att ngn annan än jag själv skall förvara och utdela mina mediciner.jag ju inte tvångsvård i dagsläget.

Då tror du fel.




https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/vem-far-gora-vad/egenvard/

Lagen om egenvård (SFS 2022:1250) visade sig vara en förhållandevis obskyr reglering - jag har själv inte stött på den tidigare. Jag har nu gått igenom den i sin helhet, inklusive förarbetena (utdrag här på 19 sidor).

Att en läkare bedömer att en patient inte kan hantera sina läkemedel själv innebär inte per automatik att ansvaret kan föras över till någon annan utan samtycke. Detta gäller i synnerhet när det saknas beslut om tvångsvård.

Om man tolkar lagen så extensivt att "egenvård" i praktiken möjliggör ett slags informellt omyndigförklarande - där LSS-boendet tar över kontrollen utan rättslig prövning - hamnar man enligt min bedömning långt från både lagens syfte och från grundläggande rättssäkerhetsprinciper.

Skrivningen i 2 § egenvårdslagen: "eller med hjälp av någon annan" förefaller snarare avse situationer där patienten redan har rätt till personlig assistans - inte en allmän befogenhet att genomdriva medicinhantering mot den enskildes vilja.

siryessir: Jag är nyfiken på hur du ser på detta. Vill du vidareutveckla din tolkning?

Vad vill du att jag ska utveckla som socialstyrelsen inte skriver eller hänvisar till? Förutom att du verkar ha missuppfattat att egenvård är det man bedömer, och bedömer läkaren att du klarar egenvården, som i den väldigt stora majoriteten av fallen gällande just medicin så får du sköta den själv. Samt att du har missuppfattat att LSS-boendet har tagit kontroll över något. Ansvaret för hälso- och sjukvårdsåtgärden ligger fortfarande hos läkaren. Själva utförandet är delegerat genom hemsjukvårdsavtalet till kommunens hemsjukvård. https://www.norrbottenskommuner.se/avtal-och-oeverenskommelser/avtal-och-oeverenskommelser/ finns att läsa om det avtalet där, om du verkligen vill grotta ner dig. 53 sidor av inte jätterolig läsning.

TS kan alltid tacka nej till att bli inskriven i hemsjukvården, men slutresultatet skulle då bli att TS får hämta sina mediciner på hälsocentral/LARO/psykiatrin varje dag, sjukhus eller helgöppen sjukhusanrättning på helger om de vill vara extra besvärliga.

Alltså - utgångspunkten är att en person ska kunna ta sina mediciner själv. Allt annat är en inskränkning i dennes autonomi. Jag har läst både förarbetet och Socialstyrelsens ställningstaganden, och uppriktigt sagt tror jag att du misstolkar. Lagen (eller snarare begreppet, som föregick lagen - syftet var att kodifiera det för normering) ger inte sjukvården något mandat att inskränka en persons självbestämmande. Den beskriver snarare en situation där autonomin redan är begränsad till följd av hur sjukdomstillståndet manifesteras, och där stöd därför kan ges inom ramen för individens behov.

LSS-boendet har, per definition, tagit kontroll över den enskildes autonomi genom att låsa in medicinerna och lämna ut dem på sina egna villkor. TS upplever detta som nedvärderande - och det är inte svårt att förstå, eftersom han menar sig vara fullt kapabel att hantera medicineringen själv. Förstår du skillnaden?

Du får gärna direktlänka till det dokument i Norrbottens kommuners avtalsbank du syftar på. Jag läser gärna 53 sidor - men inte 20 - 30 dokument utan styrning.

För övrigt är det inte utförandet i sig jag ifrågasätter, utan själva grunden för insatsen när individen aktivt motsätter sig den. Det är där juridiken börjar brista om man tolkar 2 § egenvårdslagen alltför extensivt.

Jag vet inte var jag skriver annorlunda. Den stora majoriteten har och sköter just sin egenvård. TS bedöms uppenbarligen inte kunna göra det. Tillsammans med x antal tusen i detta land. Sjukvården sätter upp kriterier kring hur TS ska kunna ta del av sina mediciner, vilket är att ta emot en insats i form av hemsjukvård, eller att medicinerna delas ut av annan vårdpersonal, t.ex på en hälsocentral. Riskbedömningar ingår ju också i att förskriva en medicin och att personen klarar av att ta den på ett säkert sätt är en del av detta. Sedan kan ju nyttan diskuteras om receptet inte följs enligt ordination.

Nej, det har LSS-boendet inte. En delegerad uppgift från sjukvården där LSS-boendet inte bär mer ansvar än att just utföra uppgiften på det sätt som den ska utföras. Du får jättegärna fortsätta ignorera att det är en läkare som har fakta i ärendet som har gjort denna bedömning och att TS uppenbara brist på självinsikt inte direkt blir hjälpt av dina björntjänster. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/vem-far-gora-vad/lakemedel-delegera-lakemedelshantering/

Det står i fetad text hemsjukvårdsavtalet 2013.

TS bedöms inte kunna sköta sina mediciner på ett säkert sätt, därav bedömningen om att medicinen ska överlämnas till TS utifrån en viss struktur. TS kan som sagt neka till att ha hemsjukvård, och då kan inte boendepersonalen sköta överlämnandet, men då får TS snällt släpa sig till diverse sjukinrättningar 5-7 dagar i veckan om medicinen inte kan överlämnas på ett säkert sätt i övrigt. Brukar vara dessa två alternativ som finns tillhanda.

För att förstå din tolkning bättre - menar du att det rör sig om egenvård enligt egenvårdslagen, eller en delegerad sjukvårdsinsats enligt HSL? Det kan inte vara båda samtidigt, vilket framgår av 5 § i egenvårdslagen.

Utgångspunkten i svensk hälso- och sjukvård är att insatser sker med samtycke och med patientens delaktighet. Det du beskriver - att mediciner låses in och endast lämnas ut på personalens villkor - är svårt att förena med denna princip, särskilt i frånvaro av tvångsvård.

Beträffande "TS bedöms inte kunna sköta sina mediciner", och att TS skulle behöva springa till olika sjukvårdsinrättningar 5-7 dagar i veckan, förutsätter det i praktiken LPT - närmare bestämt ÖPT. Du drar alltså en felaktig slutsats sett i ljuset av att TS uttryckligen säger att han inte är föremål för tvångsvård.

Jag har gått igenom både förarbetena och Socialstyrelsens riktlinjer, men ser inte att de ger stöd för en sådan ordning där individens autonomi sätts ur spel utan lagstöd. Om det finns något regelverk eller avtal du syftar på som motiverar detta - länka gärna direkt till dokumentet, så kollar jag.

Jag hittade dokumentet nu. Om du kollar på sida 18-19 (s. 9-10) så kommer du se att du helt enkelt har misstolkat innebörden.
Inte heller här: https://vardgivarwebben.norrbotten.se/sv/vardriktlinjer/hjalpmedel/riktlinjer/#accrdn-11016-Body
Ger stöd för din tolkning.

Vill du peka på något annat så får du mer än gärna hänvisa till en specifik sida i hemsjukvårdsavtalet 2013.

Så TS har trots allt en förvaltare, ja det var väl det jag visste och det förklarar en hel del.

Vad gäller posten så är det standard på LSS boenden att personalen vittjar och tömmer brevlådorna. De gör dom för att posten kan beröra personalen och god man/förvaltare. Om det tex är kallelser till vården så måste de veta tid och dag för att boka färdtjänst och ordna så någon personal följer med den tiden. Är det räkningar vill de tillförsäkra att dessa hamnar i ekonomipärmen så att god man/förvaltare sen får se dom. Men vanligtvis sprätter de inte upp kuverten själva utan det får den boende göra om hen klarar detta, men personal vill gärna vara närvarande då.

Vad gäller låsta utrymmen brukar det finnas 2 sådana I lägenheter på LSS boenden. Dels ett låst köksskåp där saker som ekonomipärmen, bankkort, kontanter och legitimation förvaras. Dels ett medicinskåp där medicinpärmen och medicin förvaras.. Den boende har vanligtvis också tillgång till nycklar till dessa utrymmen och kan således komma åt sin medicin. Men I särskilda fall kan vissa mediciner ofta psykofarmaka förvaras separat och dosförpackat i låst personalutrymme ifall det anses finnas risk för överdos eller att medicinen kan hamna i orätta händer.

Det normala när en person är ny på ett LSS boende är att personalen sköter all medicinering. Först när den boende visat på tillräcklig grad av självständighet så kan det ansvaret övergå till den boende. Men personalen vill ofta se att man tar sin medicin så att de kan signera den i paddan.

Tack för värdefull input.

Det känns dock som att TS hamnat i någon form av förvaltningsfälla™, där han får sämre rättigheter än vad han egentligen har, och där man ignorerar hans invändningar och (kanske omedvetet) ignorerar hans behov av att kunna framföra synpunkter på sin situation. Jag ska erkänna att jag vet inte hur pass stora TS behov är. Men min känsla (ja, för en gångs skull uttrycker jag en känsla för något) säger att man är något rigida och gör inte en individuell bedömning utefter TS behov.

Att TS överväger bli hemlös för att slippa en kränkande behandling är ju inte ett symptom på TS problembild, utan en reaktion på ett juridiskt övergrepp.

Jag hoppas att en IVO-anmälan leder till mer klarhet i detta. Det finns såklart överväganden man behöver göra för individens bästa, men det ska inte passera en gräns där grundläggande mänskliga rättigheter kränks.