Tvångsvård pga jag vill bli uteliggare.

Jag har 2 konkreta frågor..jag bor på ett lss boende men skulle vilja testa leva som uteliggare eller iallafall bostadslös..då undrar jag om det utgör en grund för psykiatrin att tvångsomhänderta mig med lpt lagen?..sen undrar jag om boende personalen har rätt att förvara mina mediciner på deras kontor fast jag vill förvara dom inne i min lägenhet.

Nej och ja.

Ja det har dom, du har väl inte kunnat sköta det tidigare.

Hur ska du klara att vara bostadslös när du tidigare skrivit att du är så fet att du behöver permobil? Ser du många fetton som är uteliggare?

Jag klarar ta ansvar för min medicinering har gjort det förut.jag kan gå korta sträckor och blir jag uteliggare i centrala delarna av min kommun så har jag nära till allt.tänkte utöver min sjukpension samla o panta burkar/flaskor som en extrs inkomst utöver min sjukpension.

Du har väl en god man / förvaltare. Denna kommer plocka hem dig från gatan omedelbart, med hjälp av polis. Tillbaka till boendet. Och det kommer upprepas tills du förstår varför du inte kan bo på gatan. Boende på LSS, så har det tagits ett beslut av socialförvaltningen, du omfattas av lagen om LSS. Du kommer inte bli "tvångsomhändertagen", om de inte anser att ditt uteliggande beror på en psykos. Ja, personalen kan behöva ha din medicin på kontoret, eller inlåst i din lägenhet. För dom vet väl hur du blir om du slarvar med den.

Som wyrdkin
1. Nej
2. Ja

Eftersom jag inte har tvångsvård längre så borde jag ha laglig rätt att beslagta alla mins läkemedel och förvara dom själv..detta i syfte att bli mindre beroende av andra främst.enligt överförmyndarnämnden får inte förvaltare bestämma var deras huvudmän ska bo.dock kan förvaltaren ändå påverka sånt eftersom jag inte kan skriva kontrakt på en vanlig lägenhet utan hans samtycke..så jag tror inte polisen har befogenhet att köra tillbaks mig till boendet.

LSS är väl en vårdlag utan tvångsinslag?

Det borde således stå dig fritt att bli bostad/hemlös.
Varför man nu skulle vilja det...

Jag löser problem med annorlunda metoder än vanliga Svenssons..jag vill egentligen inte bli bostadslös men för att visa att jag är missnöjd och vill förändra något så är det en strategi att bli uteliggare.

Hej ts,
Jag fattar det där med att du vill visa ditt missnöje med din situation. Att inte ha full bestämmanderätt över sin situation är jobbigt, även om man har ett visst hjälpbehov. Människans frihetslängtan är stark.

Men innan du gör något radikalt, tycker jag att du borde testa din plan i praktiken.
Att vara bostadslös är väldigt ansträngande.
Du skriver tex att du kan gå kortare sträckor, men ska du samla burkar behöver du troligen gå ganska långt sammanlagt varje dag.
Någon skrev att du har en permobil. Om det stämmer, måste du väl ladda den? Var gör man det i din stad?
Kan den stå ute på natten om det snöar eller regnar?

Mitt förslag är att du till att börja med går hemifrån en dag eller två i veckan och testar hemlöshet i typ 12-14 timmar. Dvs: dra ut på stan och samla burkar. Köpa den mat panten räcker till och äta den ute, oavsett väder. Annars vara hungrig den dagen. Leta efter uttag att ladda permobil och fråga om du får ladda där. (Kanske får du nej , kanske ja). Leta efter toaletter du får använda.
Sätta upp ett tält och vara i det under dagen. Sova lite för att testa hur det är att ligga på kall och hård mark. Etc etc

Sedan kan du utvärdera dina erfarenheter och avgöra om hemlöshet är en framkomlig väg.

Det kan ju vara så att du skulle behöva ändra något annat i din livssituation så att du kan känna dig mer fri och tillfreds på ditt boende och med de personer du har kring dig som har till uppgift att hjälpa dig.

Jag har ingen permobil försöker dock införskaffa en men det är inte säkert jag lyckas med det.jag tror ärligt talat att jag skulle lessna ganska fort på att vara bostadslös eller uteliggare.dessutom är det farligt för mig att leva ett sånt destruktivt liv..jag har ganska besvärlig livssituation och känslomässigt kaos.jag känner mig desperat ibland och kan inte inte alltid förutse konsekvenserna för mina handlingar vilket kan försätta mig i fara för mig själv.

Det låter jobbigt!
Samtidigt låter det ju som att du har en del självinsikt, dvs att du inser att du kommer att tröttna på hemlöshet och att det ibland uppstår potentiellt farliga situationer.

Du kanske skulle behöva göra lite roligare grejer här i livet? Komma ut mer från boendet?
Kan du prata med personalen om din situation och hitta strategier för att förändra vardagen?

Om du vill ha hand om dina mediciner - kan du diskutera med personalen om det går att kompromissa? Tex att du tränar på att själv handskas med medicinerna tills situationen är stabil? Om du inte får ha dem i rummet, och du tycker att förvaring på kontoret känns dåligt, kan de lägga dem i något skåp på bestämda tider och du går dit med egen nyckel och hämtar tex två eller tre doser åt gången?