Gissa Bokcitatet

Lena Andersson?


Du verkar vilja göra en grej av att inte gissa rätt ens när du vet. Kan erkänna att det är lite snyggt, ändå.

haha! Den vederstygglige Schori är en halv generation yngre än författaren till det eftersökta verket. Men likt Schori hade vår författare ett stort intresse för politik och ställde upp som borgmästarkandidat nån gång.

"Karamellbutiken är liten och smutsig som alla butiker längs kullerstensgatan. När det duggregnar tvättas kullerstenarna skinande rena högst upp, och över avloppstrummornas galler stiger formlösa ångpuffar. Nattdimmorn höljer skumraskfigurerna, gäng som stryker omkring och skränar i mörkret, prostituerade, älskande som parar sig i mörka sovrum med fuktfläckiga, flottigt bruna tapeter. Husväggarna längs gatan stinker om sommaren och är fuktkladdiga om vintern; det luktar gammalt i den här delen av staden, en blandning av matrester, upplösta hästbullar i skrevorna mellan kullerstenarna av tjänar, rök, den unkna, fuktiga dunsten efter stadsfolk, och lukten av kolspisar och gaskaminer i lägenheter utan centralvärme. Allt blandas och förlorlorar sitt ursprung"

Notera att översättningen har ett halvannat halvt århundrade på nacken, vilket kanske förklarar förekomsten av ord som "hästbullar".

De delar vurmen för tecknandet av psykologiska porträtt.

"Grannarna tycker alltid om Willie Brown, han är så ärlig, och så ser han så ordinärt trevlig ut; ansiktet finns i alla butiker, inom glas, och ram på diskar i banker och kontor överallt i landet.
Så bra han ser ut, er pojke, säger de jämt till hans far, James Brown.
Jo, han inte är så dum, men då skulle ni se min dotter, hon är en skööönhet.
Willie Brown är populär. Kamraternas mammor använder honom som föredöme, han är lärarinnornas kelgris.
Men han vet hur det ska tas. Å den där jävla skatan, säger han om lärarinnan, jag skulle inte vilja spotta påna ens. (Så spottar han på den dammigt hoptorkade leran på skolgården.) Va sjutton kan hon inte låta en va i fred för.
Han kommer från en mycket hygglig familj. Fadern arbetar på järnvägsstationen i Tulsa, på kontoret, fast han började som arbetare på bangården. De har en villa i en förstad, med riktigt ordentlig tomtbit åt baksidan. Man kan lita på Jim Brown. Han pysslar jämt med sitt hus, lagar vattenledningen eller hyvlar till en tröskel som dörren hakar sig på.
Inte den typ som sätter sig i skuld."

John Banville ?

Nej, men här är lite mer.



Vi fortsätter med vår "Pierre Schori", som inte alls heter så, utan Croft.

“Ja, men varför är Croft sån?

Det finns så många svar. Han är sån därför att samhället är genomruttet. Han är sån därför att djävulen har anammat honom så som en av sina egna. Det beror på att han är från Texas, därför att han förnekat Gud.”


“I två timmar smyger han i skogen, ser sig för innan han sätter ner foten, klacken först, så sulan och sedan fram med kroppstyngden. När de torra, taggiga grenarna fastnar i kläderna hakar han tyst loss dem, en efter en.

I en liten glänta får han syn på hjorten och ryser. Vinden fläktar svagt mot ansiktet, och han tycker nästan han kan känna vittringen av djuret. Satan, viskar han. Vicken stor gammal djävel. Bocken vänder sig sakta om på hundra meters håll och tittar bort mot honom. Det aset ser mej inte.
Pojken hjäper bössan och darrar så kornet svajar. Han sänker bössan och svär. Precis som en gammal kärring. Han höjer den igen, håller den stadigt och och riktar in den så att kornet pekar mot en punkt en decimeter under bogmuskeln. Nu ska jag ha hjärtskott.

BAA - OUNG

Det var en annan bössa, och hjorten sjunker ihop. Han springer fram med gråten i halsen. Vem sköt den? Det var min hjort! Jag ska slå ihjäl den djäveln som sköt’en.

Jesse Croft skrattar. Jag sa dej ju att du skulle sitta kvar där jag satte dej.

Det var jag som spårade den hjorten.

Du skrämde den mot mej. Jag hörde dig klampa kring på en kilometers håll.

Du ljuger. Du är en djävla ljusare. Pojken rusar på fadern och försöker slå honom.

Jesse Croft slår till honom på munnen så han sätter sig. Din gamla skitgubbe, skriker han och rusar på fadern igen.

Jesse håller honom ifrån sig och flinar. Din lilla vildkatt. Du får allt vänta tie år innan du kan spöa far din.

Den där hjorten var min.

Den som tar han får.

Tårarna fryser i pojkens ögon. Om han inte hade darrat skulle han ha skjutit först, tänker han.”

Kan det vara Norman Mailer?

De nakna och de döda!

Pucktvåa...

Korrekt!

Över till Dr Tröst

Tackar!

Vem döljer sig bakom dessa rader:

”Det är en stor sanning, att ålderdomen i varje århundrade ser på ungdomen som på sin präst, sin anförare, sin hjälp sin styrka. Det är det unga som skall draga världen fram. Gud själv var en blott trettiotre års man, när han dog för världen, och införde ett nytt levnadssätt genom korset.”

Strindberg?

Nej, en annan och äldre litterär gigant.

Nytt citat:

Den brokiga, vidsträckta, livliga och vimlande tavlan hade för honom mycket nytt. Ifrån kapellbyn hade allt levande, gammalt som ungt, haltande, hoppande, flåsande, skrattande, hurraropande och hattsvängande strömmat ned till stranden; och trettio båtar, fulla med raskt, hurtigt folk, män och kvinnor, nalkades med flinka årtag. Eftermiddagssolen förgyllde fiskeredskapen, och när slutligen båtarna slingrat sig fram genom vass och smidigt sjögräs, steg under sedvanlig sång alla hemkommande i land, fisken togs upp ur notar och redskap, och lades i glänsande högar på stranden. Då kom allt att se ut som den muntraste marknad, eller snarare familjefest. Alla barn sällade sig till sina föräldrar, hjälpte dem att ordna, lägga i hög och räkna fisken, fröjdades över den rika fångsten, hurrade - jämförde sitt med grannens - småkivade, väsnades, och allt var ypperligt.

Verner von Heidenstam ?