Citat:
Ursprungligen postat av
Anso22
Jag har aldrig sagt varken bu eller bä, toppen eller dålig kring föräldraskapet. Jag reflekterar mera över vem som bestämmer vad som är bra för mig som förälder? Jag? Ni? Har man rätten att komma med så pass grova påståenden om andra man inte ens känner, dvs gissningar grundade på små små inslag i någons liv?
Socker och skärm. Ja visst har mina barn fått det, i lagom mängd, jag har tänkt att det mesta går bra i lagom mängd, inga överdrifter, inga förbud. Har ett barnbarn nu som ex helt saknar rutiner. Han är fyra år, båda föräldrarna är egna företagare, med jour, inte en chans till 8-17 liv. Han är världens tryggaste unge, älskar mest av allt att få hänga med mamma och pappa på jobbet, lastbilar, verkstad. Äter när han är hungrig, äter i verkstad, äter i lastbil. Är på förskolan på dagarna, får sovmorgon om kvällen har blivit sen. Är med mormor, morfar (separerade), farmor, farfar (separerade), bonus mormor, bonusfarfar, har en massa människor som älskar honom. Men noll rutiner. Världens gladaste och tryggaste unge och jag har aldrig en endaste gång reflekterat över att han skulle fara illa. Här blir det ramaskri för att barnet somnar i soffan eller på andra ställen
Ja alla är vi olika. Vill man ha strikta rutiner så passar det den familjen. Andra familjer kanske annat passar för. Barn far inte illa av den anledningen tycker jag, det finns barn som far illa på riktigt. Man är ingen dålig förälder av den anledningen heller tycker jag.
Ja jag håller med dig. Jag tror att när man får barnbarn så ser man det på ett lite annorlunda sätt. Då är tryggheten viktigare än rutinerna. När jag fick mitt första barn när jag var 20 år då var det jätteviktigt med rutiner. Allt skulle gå efter vad bvc sa och det var viktigt att allt blev "rätt". När sista barnet kom när jag var 33 var det lite lättsammare för man visste att det var inte så himla viktigt att följa alla rekomendationer. Lite sunt förnuft gick bra.
Och nu när en del barnbarn gjort entré så vet man ännu mer att det blir bra och fina barn även om de äter godis på en onsdag och om de går och lägger sig senare på kvällen. Så länge de har trygga vuxna omkring sig som tar hand om dem och älskar dem så blir det bra. Som prioriterar deras mående, ser dem och hör dem och kan läsa av hur de mår.
Det är lite där det brister som jag ser det hos Hanna. Hon klagar över hur jobbigt det är och hon verkar ha svårt att läsa av sitt barn. Man måste ju kunna förstå och se om ett barn behöver sova. Man kan ju tänka ut hur länge barnet varit vaket och hur natten varit. Man måste också kunna räkna ut om barnet är hungrig innan man åker iväg. Man vet ju när det åt senast, hur mycket och vad. Då kan man förstå att man måste ge det mat innan man sticker iväg så inte allt blir galet pga hunger. Sådana saker borde man lära sig ganska snabbt. Så blir det inte så mycket vrålhunger och tvärdäckande. Och man slipper klaga på hur jobbigt det är.