Citat:
Ursprungligen postat av
Poorboy
Du blandar ju in helt olika saker. Ja, 1 miljard år är lite i kontrast med universums ålder, men det är EXTREMT lång tid för biologiskt och artificiellt liv. Du sitter och fantiserar ihop att AI ska kunna utveckla en rymdfärd som tar miljarder ljusår? Hur då? Ska den vara byggd av hittepå material som håller i oändligt länge?
Atomer håller oändligt länge. Det är bara bygga in en förmåga att reparera sig själv. Jorden har inte nötts ut på 4,7 miljarder år. Miljarder ljusår är förvisso tufft i ett expanderande universum där man måste ha hög hastighet för att inte destinationen istället skall bli allt mer avlägsen, men lokala galaxhopen går att nå med lite tålamod.
*Om* en civilisation, vare sig den är biologisk eller maskinell, bestämmer sig för att expandera kan den lätt skicka ut hundratals sonder i alla riktningar som så fort de når en destination sätter igång och bygger fabriker som kan tillverka fler som skickas vidare utåt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Self-replicating_spacecraft
En möjlig lösning till Fermiparadoxen är att det kom en första civilisation som snabbt spred sig men har haft som policy att inte störa annat liv under utveckling utan istället agera "polis" som hindrar alla senare civilisationer för att expandera och ta över allting. De har en väl dold bas någonstans i solsystemet och den dag vi får för oss att skicka ut en interstellär sond får vi meddelandet: "Solsystemet är ert, men håll er borta från resten av universum".
Citat:
Nej, det är inte högst troligt att intelligent liv existerar utanför vårat solsystem eftersom att det krävs så specifika förhållanden för att något liv överhuvudtaget ska uppstå. Intelligent liv är ännu mer osannolikt och att den civilisationen samtidigt utvecklar rymdfärder och ASI är ännu mindre troligt.
Hur sannolikt det är att liv uppstår har vi ingen som helst aning om.