Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Jag frågar dig återigen, är det händelsen i sig eller hur en person upplever händelsen som är traumatiserande?
Varför ville hon att Kingen skulle komma? Skulle de läsa bok tillsammans?
Sen har du aldrig svarat på hur du kan tycka att hennes förklaring till hur blåmärkena uppstått är rimlig? Läs FUP igen och återkom.
Jag hoppas att du förstår att vi inte kan ha ett rättssystem som dömer efter hur någon har upplevt en sak.
Det finns bestämda händelser som objektivt ses som traumatiska händelser. Tex.: våldtäkt, krig, naturkatastrofer, trafikolyckor, massmord, våldsbrott etc. Sedan är det ju inte alla som blir traumatiserade av det vi objektivt benämner som "en traumatisk händelse". Var det svar på din fråga?
Men som sagt. Våldtäkt räknas till det vi objektivt ser som en traumatisk händelse. Och målsägande är traumatiserad efter den händelse som hon upplever var en våldtäkt.
Hon ville inte att Kingen skulle komma över. Men hon skriver till sin vän Z att hon hellre hade velat att kingen kom över än att V gjorde det.
Ja, den låter helt och fullt rimlig.
Ja, men det är väl självklart? Jag har ju skrivit det åtskilliga gånger: anser inte rätten att bevisen styrker bortom allt rimligt tvivel att en person är skyldig till ett brott. Så ska rätten hellre fria än fälla. Så ska det vara i en rättssäker stat.
Men bara för att någon blir
rättsligt friad så är det inte synonymt med att denna är oskyldig till brott. Det hoppas jag du inser?
Tänk själv: du blir grovt förnedringsrånad av två unga män. De kissar på dig och får dig att slicka ditt eget kiss från deras skor. Och tar dina värdesaker. Du kan peka ut dem. Du vet vilka de är.
Men bevisningen håller inte måttet. och de blir därav
rättsligt frikända. Men det innebär ju
inte att du inte blivit förnedringsrånad. För det har du blivit likt förbannat. Och att de som gjort det har blivit
rättsligt friade innebär inte att de är oskyldiga till förnedringsrånet. För de är skyldiga som synden till det brottet!
Att vara
rättsligt friad innebär i princip att man slipper rättslig påföljd (sliper fängelse, slipper betala skadestånd, slipper ha en dom i straffregistret). Man är en fri människa helt enkelt. Rent rättsligt.
Men moraliskt... Moraliskt är man fortfarande skyldig, även om man är rättsligt friad. Moraliskt är man inte friad. Det är endast ens offer som kan fria en från ens moraliska skuld. Det kan inte rättsstaten göra.