Var är vittnena när skotten kommer?
Nicola Fauzzi: 140 meter norr om mordplatsen (vid Sveavägen 50).
Anders Björkman: 5 - 10 meter norr om mordplatsen (i närheten av färghandeln Dekorimas ingång).
Björkmans tre kamrater: 170 meter norr om mordplatsen (strax söder om busshållplatsen som Birgitta Schaeffer och hennes döttrar lämnade 23.17). Björkmans tre kamrater hör inte skotten.
Birgitta Schaeffer och hennes döttrar: 195 meter söder om mordplatsen (under Kungsgatan). De hör inte skotten.
Ingen har sett någon annan person på Skandiahusets trottoar under minuterna före skotten. Utom paret Palme och GM.
Ingen frågade Birgitta Schaeffer och hennes döttrar om de såg någon vid Dekorimas ingång. Familjen Schaeffer (tre trovärdiga och nyktra vittnen) passerade GM två minuter före skotten och kontaktade polisen sex dagar senare. Ingen frågade dessa vittnen om de såg GM vid Dekorimas ingång(!) Så slarvig var Hans Holmérs mordutredning. Fauzzi och Björkman fick inte heller den frågan. Björkmans kamrater fick inte den frågan förrän i november 1987. Att de inte kunde minnas om de såg en man vid Dekorimas ingång är inte konstigt. Fauzzi såg att det var tomt på Tunnelgatan när han gick förbi. Om det var tomt vid Dekorimas ingång såg han inte.
Birgitta Schaeffer beskrev Nicola Fauzzis blåsvarta jacka när hon förhördes sex dagar senare. Nicola beskrev Birgitta och hennes döttrar som ett
"ungt par" när han förhördes 25 dagar senare. Birgitta hade en pagefrisyr (L904-A).
Paret Göran Åslund och Ami Rolder (L1821) och paret Anja Landgré och Inga Ålenius (L854) gick på den västra sidan och korsade Sveavägen vid Tunnelgatan (enligt L1821-C och L854-B). Sannolikt före 23.18. Åslund och Rolder kom in på restaurang Bohemia på Tunnelgatan
"någon eller några minuter före 23.20" (EAD83). Även Lars-Åke Hellgren (L1919-2) passerade Tunnelgatan före 23.18. Ingen av dem hörde skotten (om Hellgren hade passerat Tunnelgatan 23.20 som han själv trodde hade han hört skotten).
När Glenn Malmström kom till postkontorets bankomat på Tunnelgatans (Olof Palmes gatas) norra sida hade Inge Mårelius redan släppt av sina tre passagerare och vänt bilen. Utrett och förklarat flera gånger i tråden.
Senast här.
Paret Palme hade nyss passerat Kammakargatan när Inge Mårelius upptäckte GM 23.17.55. GM kunde inte veta om paret skulle svänga västerut på Kammakargatan eller Adolf Fredriks Kyrkogata (som flera andra biobesökare gjorde) och fortsätta Drottninggatan söderut till Gamla Stan. En alternativ GM tog hand om den uppgiften. GM räknade med att paret Palme skulle korsa Sveavägen och fortsätta på den östra sidan om de fortsatte söderut. De ville undvika den ökända nattklubben Monte Carlo (som Mårten Palme nämnde i T2-E).
En liten grupp. Tre (kanske bara två) alternativa GM söder, norr och kanske väster om Grand. Precis som Krusell skrev i Polistidningen i maj 1986. Precis som Gruvedal skrev i sin bok 2010. Ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå. Att de skulle gå norrut (samma väg som de kom) var det mest sannolika alternativet. Att följa efter paret en längre sträcka på Sveavägen var inte riskfritt.
Den som tror på en ensam GM kan tro att Inge Mårelius och Pia Engström minns fel. Inge såg att Björkmans sällskap och familjen Schaeffer gick förbi, men GM dök upp senare. Pia missade mannen som följde efter från Grand. Trots att hon följde paret med blicken ända till korvkiosken vid Adolf Fredriks Kyrkogata. När paret korsade Sveavägen fortsatte GM på den västra sidan, korsade gatan vid den södra reklampelaren och väntade en kort stund (som Kanger skrev i sin bok 1987). Walkie-talkie-männen hade andra förklaringar. Sannolikt? Döm själv.