Citat:
Ursprungligen postat av
Biffotto
Radio blev stort före kriget, jättestort under efter kriget. Det är snart 100 år sen. Fram tills senaste 20 åren typ läste de flesta en dags/kvällstidning, där ungefär samma frågor o kultur fanns (om än i lite olika politisk färg). I skola och på arbetsplatser diskuterades dagligen sådant som plockats upp på radio/tv och i pressen. Dvs medieflödet var ungefär det samma oavsett om du läste tidning eller lyssnade på radio. Edward Persson, Alice Babs, dansband ...
Fast ser man till public service så var den från slutet av sextiotalet, inte som det var tänkt. T.ex. sexitioåttavänstern fick ett enormt genomslag i MSM och public service som nog inte fanns i samhället i stort. Då fanns det inga konkurrerade medier. Vänstern tog över helt enkelt och det har varit så, egentligen till stor del, sedan dess.
Att man lyssnade på samma svenska underhållning, då alla var svenskar, är inget konstigt. Idag har man andra problem.
Men public service har egentligen aldrig haft någon uppgift mer än att vara ett organ för staten. Oberoende av vilken den är. Den har ingen uppgift längre, varken som sanningssägare eller lägereld, då det finns en uppsjö av medier idag, som man i och förs sig gemensamt försöker att marginalisera och tysta, för de är ett hot mot deras egen sanning.
Så varför ska man ha kvar något som inte ens klarar den uppgift, de en gång var skapade för och som de skött dåligt.
En form av beskattning, för något många inte längre bryr sig om.
Om man menar att de ska vara kvar. Måste man förklara varför och varför det är värt pengarna idag. Anledningen att man la det på skatten, var för att människor var inte beredda att betala för det längre, då de är utkonkurrerade kostnadsmässigt, innehållsmässigt och åsiktsmässigt.
Man försöker upprätthålla bilden av ett gemensamt Sverige som helt enkelt inte finns längre. En illusion.