Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Den angivna tiden 23:10 kommer från ett inlägg jag svarade på och som ger VG alibi för att vara vid Grand då makarna Palme lämnade biografen.


Förläggs VG:s exit från Mon Cherie till en tidigare tidpunkt kommer alibifrågan i en annan dager.


När det gäller identiteten på de tysktalande männen VG träffade på restaurang Christina så får jag bli dig svaret skyldig tills jag har tillräcklig publicerbar evidens.

Det kan finnas tysktalande alternativ som https://wpu.nu/wiki/Britt-Inger_Lundström träffade på restaurang Embassy.

Du ska ha tack för det. Jag fattade visserligen att 23.10 handlade om att ge Gunnarsson alibi för Grand, men det jag inte hängde med på var varför det skulle vara viktigt med just ett sådant "Grand-alibi". Det var det jag var lite nyfiken på.

Sedan var jag även nyfiken på hur du resonerat om Kafé Kristina, men förstår nu att det är lite "work in progress" för din del och då kan vi ju göra återbesök där lite längre fram. Britt Lundström* har en intressant story om de där två amerikanerna, varav den ene för henne ska ha erkänt Palmemordet. Menar du att hennes jänkare skulle ha varit på Kristina?

Du hade ju även andra förslag på vilka de tysktalande Kristina-besökarna skulle vara, men även där är det svårt att hänga med i svängarna. Som sagt kanske vi kan återkomma till det när du känner att du har teorin i tillräckligt gott skick att börja lägga fram den. Jag är i alla fall sympatiskt inställd till dina strävanden, även om jag ibland har svårt att hänga med i svängarna.

* Fotnot för WPU: En petimäterdetalj visserligen, men Britt Inger Lundström har enligt uppslaget (D10529-00) tilltalsnamnet BRITT och det finns inget bindestreck mellan förnamnen. Se högst upp på sid 2 och flera följande i faksimilen av originalet. Jag tänker att hon ska nog heta Britt Lundström och inte Britt-Inger.

Finemang också att spammet verkar borta idag från WPU:s uppdateringssida.

Hej!
Har följt den här tråden under många år och har hittat en del saker som vad jag vet, det inte har skrivits om här tidigare. Efter att ha läst igenom förhören med DF 2015, 2017 och 2019, vilka är fulla med konstigheter och osanningar så började jag rota lite och hittade att DF hade en far (HF) som gav ut en tidning som hette Folktribunen tillsammans med en Eive Txxxstedt(ET). Folktribunen var någon sorts haveristblaska som hängde ut riksdagsledamöter och delades ut utanför riksdagen ca 1980-1983. ET är mest känd för att ha fixat fram dynamit när Anna Greta Lejon skulle kidnappas, vilket han dömdes till fängelse för. ET hade förutom förlaget (latinaförlag) parkeringsjuridisk rådgivning som jag någonstans har läst att Stig Engström anlitade. Vill också nämna att DF tillsammans med bland annat Thure Näsa och Tommy Turbo la ner mycket möda för att Christer Pettersson skulle åka dit. En annan märklig sak är att DF hänger ut en massa stay behind folk från mordnatten i förhören. I Kungsträdgården möter han Lennart Södergås och Lången(skånsk dykare), själv far han runt med elektroteknikern Lennart Uxxxx.
Har inga anteckningar så detta var fritt ur minnet och det finns en massa annat intressant kring de här personerna.
Om detta är gammal skåpmat så ber jag om ursäkt.

/Horis

Intressant att det finns en klar koppling mellan ET och HT som självklart kan leda vidare till DF. Det skulle kunna tyda på att han har kopplingar till underrättelsetjänsten. Han är pseudonymen "Ruth Freeman" som skrev "Death of a Statesman" och pekar ut Iraks diktator Saddam Hussein. Vem sponsrade honom till att skriva den? Han fick 140,000kr vilket var en ansenlig summa 1989. ET verkar även vara en polisinformatör:

"Strax efter kl tio på lördagsmorgonen ringer den pensionerade kommissarien från Göteborgs narkotikarotel , Lennart Lindman, in till KK1 och får tala med Kaj Hahne. LL vill upplysa om att hans bästa tjallare någonsin nu bor i Stockholm och ”känner till allt som rör sig”. Han syftar här på Eive Tungstedt som fanns med som vapenanskaffare i Kröcherfallet ett decennium innan MOP. "

För övrigt var ET en riktig bluffmakare som sysslat med det mesta där han kunde tjäna pengar.

(Inlägget blir i två delar. Det här är del 1, och del 2 följer omgående efter.)

Med anledning av Adam Anderssons läsvärda artikel på Gunnar Walls blogg, "Flykten via Snickarbacken – en hypotes som inte kan avfärdas", har jag tagit mig för att gå igenom allt tillgängligt material om Snickarbacken en gång till. Det var ett par år sedan sist och då ville jag dels kolla om något nytt dykt upp och dessutom stämma av mot Anderssons resonemang och resultat.

Hur gick det då med den avstämningen? Först och främst hade inget nytt av värde tillkommit i materialet, utan det material som fanns vid min förra genomgång räcker till för att underbygga de slutsatser jag då drog, och de slutsatserna står sig vad jag kan se alldeles utmärkt än idag.

Avstämningen mot Anderssons analys är naturligtvis ny, och den kan väl sammanfattas i att kortfattat svara på den fråga som ligger implicit i rubriken på Anderssons artikel: Kan man avfärda att gärningsmannen flytt via Snickarbacken? Svaret blir "ja och nej", och då måste jag förstås förklara vad jag menar med det.

Svaret blir ja eller nej beroende på hur man preciserar frågan. Ställer man frågan om gärningsmannen flytt uppför trapporna till åsen och sedan nedför David Bagares Gata och antingen via Regeringsgatan eller Smala Gränd direkt till Snickarbacken, då blir svaret definitivt "nej". Tiderna stämmer inte, utan iakttagelserna nere på Snickarbacken ligger för sent för ett sådant scenario.

Nu är tiderna lite av ett sorgebarn i Anderssons artikel, för han bollar dem visserligen fram och åter mellan olika källor och olika bedömningar, men i den jongleringen med tidsuppgifter lyckas han tappa den boll som räknas: Hongelins mycket noga avstämda tidsuppgift om att han anlände till Snickarbacken kl 23.27 och for därifrån kl 23.30 (när han fick en ny körning).

Även om 23.27 är en "tidig" tid jämfört med andra (och missvisande) tidskällor så ligger den likväl för sent för ett förlopp där gärningsmannen springer direkt från mordplatsen till Snickarbacken. Det spelar heller ingen större roll om vi utgår från den "officiella" mordtiden 23.21 eller min korrigerade mordtid 23.19, för springtiden ligger på högst tre minuter och därför skulle gärningsmannen likväl komma till Snickarbacken minst ett par minuter tidigare än 23.27.

Så den varianten funkar kort sagt inte, och därför blir svaret "nej" på frågan när den ställs på det viset. Det här tycker man nog ändå att Andersson borde kunna ha kommit fram till själv, men istället såsar han till det och påstår att det som uppenbart kan avfärdas ändå "inte kan avfärdas". Tyvärr är det mycket sådana såserier i palmeriet, som är såskopparnas eldorado. Andersson verkar nu inte vara någon såskopp innerst inne, men han tar seden dit han kommer, och skriver man på såskoppens blogg så får allt leka såskopp själv.

Men nog med sådant omdömen. Hur lyder då frågan som leder till ett positivt svar? Om vi ska ha gärningsmannen på Snickarbacken kl 23.27 så förutsätter det att denne tagit en rejäl omväg dit. Längden på omvägen beror dels på om man vill ha honom springande eller gående, och dels på när man lägger mordtiden.

På basis av den "officiella" mordtiden har han uppemot sex minuter på sig, medan den korrigerade mordtiden ger honom hela åtta minuter. Oavsett vilket så går det fint att promenera dit på den tiden, och det gör det även om man tar omvägen upp via backen på Luntmakargatan (alltså söderut från Tunnelgatan), sedan upp över krönet till baksidan av åsen. Vägen blir då via Apelbergsgatan och Brunnsgatan, antingen ner till Regeringsgatan eller hela vägen ner till Birger Jarlsgatan, för vidare befordran till Snickarbacken.

Utgår man från den officiella mordtiden får han pinna på ganska hyggligt för att hinna fram i tid, särskilt om han ska runt hela vägen ner till Birger Jarlsgatan och sedan antingen in via Smala Gränd eller direkt in på Snickarbacken. Om man däremot utgår från min korrigerade mordtid så hinner han ledigt fram oavsett vägval. Jag röstar naturligtvis för min variant, men bägge varianterna funkar i alla fall.

Som ni ser förutsätter det här ett tvåmannascenario, där gärningsmannen är någon annan än den man som flyr uppför trapporna till åsen. Det är också precis vad jag förfäktat, och det är vad som förutsätts för att man ska kunna svara "ja" på frågan som ligger implicit i Andersson rubrik. Skriver vi ut frågan så blir Anderssons artikelrubrik sann, men enbart under förutsättning att vi har ett tvåmannascenario med en gärningsman som tar en omväg enligt ovan till Snickarbacken.

Anderssons artikel fallerar alltså på den mest centrala punkten, nämligen i att korrekt besvara frågan om Snickarbacken kan vara en relevant flyktväg. Dessutom menar jag att artikeln uppvisar stora brister i analysen av den bil som Hongelin jämte ett ansenligt antal andra vittnen ser mannen försvinna i.

Dels tycker jag inte att Andersson tillräckligt framhävt hur pass starkt stöd det finns för Hongelins berättelse i övrigt material, och skälet till det verkar vara att han helt enkelt missat flera avsnitt med uppslag om det. Dessutom sopar han som sagt Hongelins tidsuppgift under mattan, utan att förete någon förklaring till det tilltaget. Det luktar lite unket i mina näsborrar.

Vidare gör Andersson inga försök alls till att koppla ihop "flyktbilen" på Snickarbacken med andra iakttagelser av potentiellt mordrelaterade bilar i materialet. Gör man sig besväret med det så finner man inte bara ett veritabelt pärlband av iakttagelser av en snarlik bil på väg ut från stan via Birger Jarlsgatan och Roslagstull ut till Frescati, och som utmynnar i det hundrastande vittnet "Bettans" iakttagelse av ett bilbyte vid trafikplatsen vid Järva Krog. Om detta finns inte ett knyst i Anderssons artikel.

Inte heller gör Andersson några försök att koppla "flyktbilen" på Snickarbacken bakåt till andra mordrelaterade bilar, och då tänker jag särskilt på Jonny Wiklunds iakttagelse av en snarlik bil som lämnar av en man på Tunnelgatan bara några minuter före mordet. Wiklund kör förbi platsen i två rundor och ser då samme man stå kvar på hörnet vid Posten mittemot mordplatsen, och då talar vi om bara någon enstaka minut före mordet. Att en snarlik bil dyker upp på Snickarbacken tio minuter senare är ju något som en kompetent analytiker inte gärna kan bortse från.

Det finns all anledning att misstänka att Wiklunds gubbe och bil hör till mordet, och det finns likaledes all anledning att misstänka att Hongelins gubbe och bil gör det. Dessutom finns all anledning att misstänka att det rör sig om samma bil i bägge iakttagelser. Däremot är det föga troligt att det är samma gubbe de ser. Så om man ska knyta ihop det hela får man lov att utgå från att bilen först lämnar av en gubbe som medverkar i attentatet på Tunnelgatan och sedan hämtar upp en annan gubbe (troligtvis gärningsmannen) på Snickarbacken. Det är en fullt rimlig manöver, och i den ligger implicit en andra (och möjligen en tredje) flyktbil som gör det omvända, alltså hämtar upp Wiklunds gubbe efter att ha lämnat av någon annan attentatsman.

(Det var del 1. Del 2 följer på momangen.)

Mycket mer finns naturligtvis att säga både om bilarna och gubbarna ifråga, och om detaljerna i förloppen vid Snickarbacken. I ett inlägg förra veckan pekade jag på att Hongelins med flera iakttagelser på Snickarbacken också måste stämmas av mot Törnemans iakttagelse av "Fantomen" (förebilden till Fantombilden med stort F) på Smala Gränd. Gör man det så finner man att Fantomen inte kan vara identisk med Hongelins gubbe, utan här talar vi om någon annan.

Även om denne andre gubbe finns det ett par andra uppslag som kan tänkas röra samme man. Han ligger tidsmässigt minst fem minuter men i värsta fall ända upp till femton minuter efter Hongelins gubbe. Törnemans egen tidsskattning, som både vi och hon själv stämt av i flera avseenden, ligger vid 23.35-23.40. Om man kallar det 23.37 plus/minus (säg) 5 minuter i felmarginal så ligger den alltså 10 minuter plus/minus 5 minuter efter Hongelins iakttagelse. Bättre precision än så kan vi tyvärr inte uppnå i nuläget, i alla fall inte vad jag kan se.

Min idé om Törnemans gubbe är att hon sett någon som hon inte skulle ha sett, och då har man förvrängt fantombilden nästan till oigenkännlighet för att sopa igen det spåret. Det som främst intresserar en i signalementet är de stora, mörka och buskiga ögonbrynen, som ju inte hör hemma på någon så ung man som hon beskriver honom. Däremot hör de hemma på min favoritkandidat till Åsmannen.

Med Åsmannen avser jag medhjälparen i tvåmannascenariot, som springer uppför trapporna till åsen i en avledningsmanöver – medan gärningsmannen först dröjer sig kvar vid barackerna en stund och sedan tar höger in på Luntmakargatan. En busenkel fint som lurat hela palmeriet inklusive polisen och alla kommissioner i nästan 40 år. Att lägga upp sådana här attentat handlar om att bygga in sådant bondfångeri i upplägget, och för att sådant ska fungera måste man tala till just en nation av lättlurade "bondläppar" – eller såskoppar som jag just kallat dem.

I rättvisans namn ska väl sägas, att Andersson i ingressen till artikeln talar om "en" gärningsman:

"En gärningsman flydde springande in på Tunnelgatan och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Troligtvis fortsatte han längs David Bagares gata och därefter tog spåren slut. Vi vet inte mer om honom eller vart han slutligen tog vägen."

Det är ju en fiffig formulering i det att den får det att låta som "en ensam" gärningsman medan den vid närmare påseende ändå lämnar öppet för att det finns "en annan" gärningsman (eller rentav flera andra) som underförståtts på något vis. Det här är vad mörkläggare brukar kalla för en "elegant" språkanvändning. Även ordet "gärningsman" är tvetydigt, i det att det kan avse både gärningsmannen (i bestämd form) – dvs mördaren som sköt Palme – eller så kan det avse en medhjälpare, som visserligen är gärningsman men då "bara" medgärningsman.

Som redan sagt måste måste Andersson ha minst två gärningsmän för att överhuvudtaget få ihop förloppet, och då tycker man att han borde vara hederlig nog att skriva ut det i artikeln istället för att trixa med språkbruket. Som sagt är han själv ingen såskopp, men som med de flesta i palmeriet är det tyvärr så, att intelligensen används till manipulation och mörkläggning istället för till rättvisande klarlägganden.

I Anderssons artikel finns nu mycket intressant stoff att ta del av, särskilt för dem som inte tidigare bekantat sig närmare med materialet. För dem som gjort det så framstår den ganska långa artikelns materialrikedom ändå som en slags inverterad körsbärsplockning, där man sopat de avgörande uppgifterna under mattan och dränkt det förhållandet i bruset från floden av annat smått och gott.

Det är en välkänd metod, inte minst för trådens läsare som känner igen "diarrémattorna" med lika detaljerade som ovidkommande sakförhållanden från en viss trådmarodör. Nu jämställer jag inte Andersson med honom, men lite åt det hållet lutar det allt – och då är ju Gunnar Walls blogg rätt ställe att publicera.

---

En fotnot ville jag lägga till, om kommentarerna under Anderssons artikel på Walls blogg. Jag har bara ögnat igenom dem och vad som sagts ovan kan därför i viss mån tänkas överlappa med vad som framförts i de kommentarerna.

Med den brasklappen inlagd ville jag också peka på en särskild kommentar, nämligen Henry Söderströms om "Polisens kniptång". I kommentaren citerar Söderström Hans Holmér från presskonferensen den 5/3 1986:

"Klockan 23.23 så ser en droskchaufför skottlossningen i hörnet utav Sveavägen och Tunnelgatan. Han ropar så gott som omedelbart på sin taxiradio till hemmastationen som är Järfälla Taxi. Järfälla taxi ringer till polisens ledningscentral och ringer sen också till larmcentralen, LAC i Stockholm. Samtalet till polisens ledningscentral kommer in klockan 23.23, nästan samtidigt som taxichauffören ropar på radion. Det är naturligtvis på det sättet vid Stockholmspolisen som på alla andra polisstationer att om det kommer in ett larm på radio att en person är skjuten mitt i Stockholm city så gör polisen snabbt vissa åtgärder.
I det här fallet så tryckte radiooperatören omedelbart ner tangenten och gav ett områdesanrop som gällde hela Stockholm och larmade ut den här skottlossningen. Det sker samtidigt som telefonsamtalet kommer in, det är 23.23. De här tidsangivelserna gör vårt heldatoriserade radiosystem; det är alltså datorn som anger att det sker samtidigt det här, 23.23. Vad händer då? Jo, då svarar två bilar omedelbart. Två piketbussar. Den ena befinner sig på Norra Bantorget, den andra på Malmskillnadsgatan. Dom svänger bägge ner emot brottsplatsen. Under tiden så har en polisbil anropats ute på Kungsgatan av någon privatperson, som talar om att det har varit skottlossning i hörnet av Sveavägen – Tunnelgatan. Det sker alltså förmodligen den tid det tar mellan det att droskchauffören anropar Järfälla Taxi och Järfälla Taxi ringer till polisens ledningscentral. Så den polisbilen svänger omedelbart ner till brottsplatsen och är först därnere.

Det här citatet av Holmér har nu inte direkt att göra med Anderssons artikel – annat än i den mån som tiden för mordet är relevant för tiderna på Snickarbacken. Ändå är det intressant att se, att Holmér menar att mordet skulle ha begåtts kl 23.23 och inte kl 23.21 som redan då cirkulerade i pressen. Att Holmér försöker senarelägga mordet på det här viset beror naturligtvis på att han då kan komprimera polisens responstid och få det att framstå som om man var på plats blixtsnabbt efter skotten.

Ironiskt nog är det också precis vad som hände, även om Holmér kanske överdriver snabbheten med en minut. Tidsproblematiken består inte i responstiden utan i att "larmet" i form av ingripandemeddelandet (IM:et) matades in i systemet först fyra minuter efter skotten, och tre minuter efter det att Ulf Helin på SBC fått in ärendet och ropat ut det över radion till området, dvs "larmet" i form av områdesanropet. De två ligger tre minuter isär, och det är hela mysteriet med tiderna. IM-tiden känner vi, den är 23.23, men när områdesanropet gick ut finns det ingen bokföring på.

Citatet från Holmérs presskonferens är dock högintressant för tidsproblematiken just i det att han uttryckligen visar att han är beredd att flytta på mordtiden i syfte att korta ner responstiden. Samtidigt har han också befäl över samtliga Säpos resurser med avseende på Palmemordet. Mot bakgrund av den här knepiga situationen med två olika "larmtider" – en för områdesanropet, en annan för IM:et – så är det väl ganska uppenbart att Holmér sett till att laga ihop det hela så att man får samstämmighet mellan de båda tiderna. För att göra det måste han flytta på mordtiden, och det blir också vad de gör – från cirka 23.19.00 till cirka 23.21.15. På så vis kortar de ner responstiden och får en skenbar samstämmighet mellan radiolarmet och IM:et. Det var fotnoten apropå vad Henry Söderström anförde i sin kommentar.

Redan år 2000 när tråden startades utgick TS från att mordet var PÅ Olof istället för eventuellt AV Palme, eller beställningsjobb av densamme. Fanns aktiv dödshjälp på Dignitas i Schweiz 1986....
Den kanske enkelspåriga Holmér-mentaliteten verkar fortsätta 25 år senare...

Krister Petersson försökte koppla Stig Engström till stay behind men lyckades inte. Jag menar att Stig kan ha kommit i kontakt med en extremistisk del av stay behind via Eive Tungstedt. Både HF och DF var främlingslegionärer och medlemmar av stay behind. Stig lär väl knappast ha varit med i stay behind med tanke på hur knäpp/kontig han verkar ha varit. Tror inte att Stig mördade Palme men han har iallafall ställt till med en jävla oreda.
/Horis

Det är väl liknande utgångspunkt som många hade kring Stig Engström när han var en mytisk person som folk inte visste så mycket om. Han klev ut från Skandia och trampar in i utredningen och ställer till det, kanske han var Bjarne Moelvs "spanare som i affekt skjuter OP", underrättelseman som följt med in i Skandia från Thule-tiden och det mytiska Skandiahuset med tunnlar osv. ET är då ytterligare en ingång men faktum är desto mer folk har grävt kring honom desto mer kallnar spåret. Trots allt grävande så fastnar inget och han verkar inte alls kopplat till dessa kretsar. Tror man på spaning / övning kan han möjligtvis haft någon liten funktion men som skytt tror jag inte alls på honom.

När det gäller ET så har det tidigare i tråden nämnts att han var misstänkt för ett narkotikabrott i Madrid 1975 och Interpol utredde det, den som hade hand om ärendet var denna man (https://www.waldman.se/portfolio/) som senare jobbade på RPS (81-87 skydd av riksdagen) och därefter inom näringslivet: 1987-02-13 startade Alf Karlsson - nu tillsammans med P-G Vinge samt Anders Waldman en säkerhets- och avlyssningsfirma VINGE INTEGRATED PROTECTION (VIP) AB.

Som nämnts innan var ET även en känd polisinformatör så det finns flera ingångar från honom även in till polisen. Sverige är ett litet land och allt går runt till slut

Har du information om att även Donald Forsberg var Främlingslegionär så vore det intressant att höra!

Precis, det var han inte. Men han var tamej...nästan allt annat. SB, RPS/Säk, IB, desinformatör, kringresande turist i huvudstaden på mordkvällen, ilsken debattör, kustjägare, dykare efter "mordvapnet", hopplös att förhöra, kompis med massor av folk med koppling till Palmemordet, webbkommentator, beundrare av TF...Ja. 😊

Och son till Främlingslegionären HF.

En liten avstickare här (om det går för sig), men har du funderat någon gång över "den hopplöses" uppgifter i polisförhören om dennes ganska omfattande kontakter med Thure Nässén och hur han försöker sälja in Christer Pettersson som gärningsman?

Som du säkert också vet blev Nässén redan i slutet av 1960-talet ett "personalärende" i det att han gjort sig skyldig till överträdelser i tjänsten som normalt sett skulle leda till avsked på grått papper. Men istället för avsked så ordnas personalärendet undan och Nässén får fortsätta som om inget hänt.

När jag lägger ihop de här sakerna så får jag det till att tjänsten rekryterat Nässén redan då, och alltså förväntat sig hjälp med vissa saker i utbyte mot att man fått personalärendet att försvinna. Tjänsten behöver ju en del kontakter med den undre världen för sådana saker som inbrott, kassaskåpsjobb, vissa transporter, och så vidare. Det är väl känt att sådana förbindelser måste odlas, och för att odla dem måste man ha särskilda poliser med närkontakt till "buset" för att kunna upprätta och underhålla förbindelserna. Nässén passar som handen i handsken på det.

Lägger man därtill "propagandisten" Donald Forsbergs advokatyr för att Christer Pettersson mördat Palme så klickar det även i den änden. Eller ska vi verkligen tro att det är slumpen som gör att Forsberg kontaktar just Nässén och att han då "blir övertygad" om Christer Petterssons skuld? Tror man det så tror man väl det, men jag gör det i alla fall inte! Vad jag ser är att ditsättandet av Christer Pettersson är ett jobb som kommit inifrån, och med inifrån menar jag inte inifrån Nässéns och kompani kloka huvuden utan inifrån tjänsten via Nässén som verktyg.

Frågan för mig handlar istället om varför man valt Christer Pettersson som syndabock och varför man i så fall lät det bero så pass länge innan man skred till verket.