Citat:
Ursprungligen postat av
csvens
Nej det är ingen bra poäng alls, eftersom LP måste ha varit extremt nära mannen när han stoppade undan vapnet, till skillnad från andra vittnen. Det indikerar att LP hade fokus på sin man under den tiden, vilket naturligtvis är högst rimligt. Det gav då mycket mindre tid att iaktta personen som stod nära och som av naturliga skäl ville därifrån genast.
Det är inte ett rimligt antagande att mördaren stod kvar och stirrade LP i ögonen efter att han hade stoppat undan vapnet. Mördaren kan inte ha stannat kvar många sekunder på mordplatsen överhuvudtaget. LP måste ha ägnat ett antal sekunder åt att kolla till OP innan hon sökte hjälp.
Det är däremot rimligt att anta att AB stirrade LP i ögonen. Det är nästan fakta. Att LP måste ha varit en yr höna då reptilhjärnan slog igång då hennes man låg för döden borde var och en begripa kan jag tycka. Se filmsnutten vid skottillfället då Kennedy blev skjuten så förstår du kanske vad jag pratar om.
Tillbaka till där diskussionen började. En person som befinner sig i en traumatisk situation får tunnelseende. Som du själv sa så fattade inte LP att mannen som stirrade kunde ha med mordet att göra. Då lägger man inte sådana personers utseende på minnet, framför allt inte under mikrosekunder under dåliga ljusförhållanden. Det är klart som tusan att hon var otillförlitlig under sådana förhållanden. Hennes minnesfragment var kaotiska av begripliga skäl.
Det finns exempel då en person blivit våldtagen i timmar och tänkt att nu ska jag memorera allt om personens utseende om jag överlever. Ändå har dom pekat ut fel person. Vittnesuppgifter är överreklamerade.
Att du uppfattar dig som mer intelligent än mig och andra i tråden och mer än gärna raljerar om det, är ju endast ett bevis för att du är en översittare. Du har raljerat under en lång tid nu och när du själv får tillbaka lite då börjar du storböla. Ynkligt är ordet.
Ingen bra poäng alls att de fem bäst positionerade vittnen, som såg skottlossningen och Olof falla ihop, inte observerade något vapen överhuvudtaget!? Fyra av dem hade dessutom uppsikt över gärningsmannens efterföljande flykt. Okej, tråddeltagare och läsare får ta till sig det i all ödmjukhet.
Att försöka få det till att gärningsmannen i det närmaste var fram och antastade fru Palme, "extremt nära", är naturligtvis lika löjeväckande även det. Lisbeth besköts enligt BKA på ca. en meters avstånd och officiellt efter att Olof träffats. Hon känner att det bränner till på ryggen i samband med att Olof sjunker ihop, varefter hon böjer sig över honom och titta sig omkring samt vädja om hjälp. Det är alltså under de här omständigheterna du kräver att hon skall ha gjort en klockren registrering av vapnet.
Vidare upplever hon att skotten avfyrats på distans,
men hon borde enligt dig trots det aktiverat sitt hököga och skannat av gärningsmannen efter ett vapen, ett vapen som nästan ingen annan av de närmaste vittnen heller sett, för att hennes övriga uppgifter skall kunna beaktas som trovärdiga.
Den säkraste uppgiften på att Lisbeth fick en minnesbild av ansiktet är observationen av gärningsmannens vändning efter att ha sprungit en bit in på Tunnelgatan. En iaktagelse som bekräftas av Hans Johansson som också beskrev vändningen. Johansson lämnar även nästan exakt samma signalement på gärningsmannen som Lisbeth så det förefaller vara fastslaget att de observerat samma person. Ett signalement som även bekräftas av Jan-Åke Svensson, dock noterade han ingen vändning.
Det är säkerligen inte särskillt uppseendeväckande att hävda att nämnda herrar knappast ägnat sig åt teleporteringar av kläder och frisyrer, vilket ju fru Palme brukar lastas för. Numera skall hon även ha teleporterat Björkman i sin helhet också, fastän en av de saker Lisbet är säkrast på.är att mördaren saknade mustasch. "Kom bara inte dragande med någon som har mustasch" som hon uttryckte det själv vid ett senare tillfälle.
Ett trick som ofta används är att citera ett stycke ur Lisbeths första förhör. Nämligen följande, korta stycke: "I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel.". Knepet är att helt utelämna det som föregår stycket. Du ägnade dig åt det själv i ett tidigare inlägg och syftet är naturligtvis att få det till att Lisbeth ingenting sett av mördaren. Bättre då att presentera de faktiska uppgifterna som lyder:
Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på*Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till.
Hon skrek på hjälp och på kort tid samlades flera personer kring henne och*Olof Palme*och försökte hjälpa till på olika sätt.
Mannen som sprang in på*Tunnelgatan*uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, cirka 180 cm lång och med "kompakt" kropp med kort hals.
Han var mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något lite "bullig" täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor.
Rätt tydlliga och utförliga uppgifter som väl överensstämmer med tidigare nämnda Svensson och Johansson, men även i flera aspekter med vad Ljungqvist, Andersson och Jeppsson uppger. Det enda som stämmer in på Björkman är åldern och möjligtvis jackan. Gällande Stig "Månansiktet" Engström stämmer ingenting.
Det skulle vara väldigt intressant att veta hur Lisbeth kunnat plocka ihop så detaljerade uppgifter, som också stöds av andra vittnen, om hon var i "reptilhjärnläge" och endast ägnade sig åt Olof, vilket du ju hävdar. Vem i närheten har hon då plockat alla detaljer från och teleporterat över på gärningsmannen som hon, enligt dig, omöjligtvis kunnat bilda sig en uppfattning om? Varför sammanfaller upogifterna med vad flera andra vittnen uppger? Tillfälligheter?
Du får det dessutom nästan att låta som om Lisbeth aktivt deltog i livräddningsförsöken på maken, enär det är hyfsat klarlagt hur hon faktiskt agerade efter skotten och efter att mördaren lämnat fältet. Lisbeth prioriterade uppenbarligen att maken snabbt skulle föras till sjukhus, därför rörde hon sig fram och tillbaka på trottoaren och ropade om ambulans och att det behövdes operation. En fullt naturlig reaktion kan tyckas med tanke på makens tillstånd. Det är också känt att hon pratade en hel del annat samtidigt, exempelvis pekade hon ut flyktvägen och beskrev den muntligt åt Anna Hage. Enligt Anna yttrade hon en hel del annat också, men Hage kunde inte minnas exakt vad det rörde sig om.
Det här är vad som går att utröna vad gäller gäller fru Palmes agerande på mordplatsen. Därför tror jag att en del ställer sig frågande till varför du vill att panelen istället skall sitta ner och glo på Youtuberullar och att du även kommer med en hänvisning till ett våldtäktsfall, svårt att se vad det kan tänkas tillföra. Det med tanke på att det finns rätt omfattande material som beskriver Lisbeths tillstånd både på mordplatsen och lite senare på sjukhuset.