Gissa Bokcitatet

En natt drömde jag att jag var ett vildsvin. Det var första gången det hände. Jag hade inte bokstavligen klövar och gick på alla fyra, det var mer som att jag var fången i en djurkostym, med en jättelik kropp, vassa hörntänder och barkrester och intorkad gyttja i pälsen.

Jag satt i ett stort mörker oh framför mig fanns en scen där Julia rörde sig, ensam, i ljuset från en strålkastare.

Jag kände mig alltmer smutsig invändigt och utvändigt, där jag med flera dagars skäggstubb satt på den stinkande filten. Något hade fastnat i halsen som varken gick att hosta upp eller svälja ner. När jag försökte resa mig vek sig benen. Magen molade av hunger och törst. En spindel spann in mig i sitt nät. Ville den fånga mig som en spyfluga? Jag skulle just knäppa bort den, då glödlampan i taket tändes och fångvaktaren steg in med ett bleckfat soppa på kålrötter eller potatisskal. Han satte den i mitt knä och jag fick upp det som satt i halsen.

Vi lommade in i sovrummet. Under pinsam tystnad valde vi ut varsin grosshandlarkostym. Harry tog ut en grårandig och jag en mörkblå. Byxorna visade sig alltför stora i midjan. Harry stoppade ner en kudde som lösmage. Men det godtog inte Tom. Med flinka fingrar sydde han in midjan på Harrys byxor och sedan på mina. Byxornas längd passade dock, liksom de vita skjortorna. Min var lite trång i halsen så Tom ändrade på kragknappen. Slipsarna tyckte vi såg alltför färggranna ut. Harry tog ovilligt på sig sin, och mumlade något om borgerlighetens halssnara. Att bära väst vägrade vi. Kavajerna satt ovanligt bra på oss även om de föreföll lite säckiga. Skorna passade perfekt. Mina var svarta och Harrys beigefärgade. Slutligen valde vi ut var sin hatt och provade dem framför en liten väggspegel.
- Vi ser ut som amerikanska gangsters, sa Harry, och vek ner brättet på sin hatt.
- Du liknar Humphrey Bogart, sa jag, om du färgar håret.
- Det kanske jag skulle göra. Jag gillar Humphrey Bogart. Du ser ut som Gary Cooper i Frank Capras film En gentleman kommer till stan.
- Nej, mina herrar, avbröt Tom. Nu är ni danska grosshandlare. Ni tjänar pengar på att sälja diverse krigsviktiga produkter till Tyskland. Danska polisen och SS kommer inte att känna igen er. I kan röra er fritt i hela København, och äta lunch med mig på Nimb.