Hodell är fascinerande. Han tillhör den lilla exklusiva skaran som jag har både i bokhyllan och i skivsamlingen. Då gör jag som brukligt och tar en av de senast lästa böckerna. Var säger de så här?
- Käre vän, för mig är en förälskad man utstruken ur de levandes antal. Han blir en idiot, men inte bara det utan en farlig idiot. Jag avbryter varje närmare umgänge med män som hyser en verklig kärlek till mig eller tror sig göra det, för det första emedan de tråkar ut mig och för det andra emedan de är otillförlitliga som rabiessjuka hundar som kan få ett anfall. De får därför underkasta sig en moralisk karantän tills sjukdomen har gått över. Glöm inte det! Jag vet mycket väl att kärleken för er inte är annat än ett slags matlust, medan den för mig skulle vara ett slags... ett slags själarnas nattvardsgång som inte ingår i männens religion. Ni tänker realistiskt, jag tänker på själen. Men - se på mig...
Hon smålog inte längre. Hennes ansikte var lugnt och kallt och hon sa med tonvikt på varje ord:
- Jag blir aldrig, aldrig er älskarinna, gör det klart för er. Det vore alldeles onödigt, till och med illa gjort att framhärda... Och nu, då operationen är gjord... vill ni att vi skall bli vänner, men verkliga vänner, utan bitankar?...
Han förstod att varje försök skulle stanna inför denna dom utan appell. Han fann sig därför genast i den, och i glädjen att få en bundsförvant räckte han henne båda sina händer.
- Jag tillhör er madame, på vilket sätt ni än bestämmer.
Hodell är fascinerande. Han tillhör den lilla exklusiva skaran som jag har både i bokhyllan och i skivsamlingen. Då gör jag som brukligt och tar en av de senast lästa böckerna. Var säger de så här?
- Käre vän, för mig är en förälskad man utstruken ur de levandes antal. Han blir en idiot, men inte bara det utan en farlig idiot. Jag avbryter varje närmare umgänge med män som hyser en verklig kärlek till mig eller tror sig göra det, för det första emedan de tråkar ut mig och för det andra emedan de är otillförlitliga som rabiessjuka hundar som kan få ett anfall. De får därför underkasta sig en moralisk karantän tills sjukdomen har gått över. Glöm inte det! Jag vet mycket väl att kärleken för er inte är annat än ett slags matlust, medan den för mig skulle vara ett slags... ett slags själarnas nattvardsgång som inte ingår i männens religion. Ni tänker realistiskt, jag tänker på själen. Men - se på mig...
Hon smålog inte längre. Hennes ansikte var lugnt och kallt och hon sa med tonvikt på varje ord:
- Jag blir aldrig, aldrig er älskarinna, gör det klart för er. Det vore alldeles onödigt, till och med illa gjort att framhärda... Och nu, då operationen är gjord... vill ni att vi skall bli vänner, men verkliga vänner, utan bitankar?...
Han förstod att varje försök skulle stanna inför denna dom utan appell. Han fann sig därför genast i den, och i glädjen att få en bundsförvant räckte han henne båda sina händer.
- Jag tillhör er madame, på vilket sätt ni än bestämmer.
Mitt-i-prick där också! Bel-Ami, eller Qvinnogunst, en av få romaner i hans enorma produktion. Då ser vi fram mot ett nytt attentat, ett att-citat.
Tackar! Här kommer attentatet:
SUMITRA.
Säg mig, min fader, vad är det för oväsen utanför porten?
DEVADATTA.
Det där oväsendet? Befall mig, och med soldaters hjälp skall jag driva bort det där trasiga och hungriga oväsendet.
SUMITRA.
Skämta nu icke! Säg mig, vad som hänt!
DEVADATTA.
Ingenting. Det är bara hunger - fattigdomens simpla hunger. Barbarernas utvsultna hord ropar och skriker helt hänsynslöst, så att de sömntyngda gökarna i din kungliga trädgård förfärade spritta upp.
SUMITRA.
Säg mig, fader, vilka äro hungriga?
DEVADATTA.
Det är deras olycksöde. Konungens fattiga undersåtar hava länge övat sig med att leva på ett halvt mål om dagen, men de hava ännu icke blivit fulländade svältkonstnärer. Det är förvånande.
SUMITRA.
Men, fader, landet ler av mogen säd. Varför skola då konungens undersåtar dö av hunger?
DEVADATTA.
Säden är hans, som äger landet - den är icke för de fattiga. Likt objudna hundar vid konungens festmåltid bida de i en vrå sina smulor eller sparkar.
SUMITRA.
Vill det säga, att det icke finnes någon konung i detta land?
SUMITRA.
Säg mig, min fader, vad är det för oväsen utanför porten?
DEVADATTA.
Det där oväsendet? Befall mig, och med soldaters hjälp skall jag driva bort det där trasiga och hungriga oväsendet.
SUMITRA.
Skämta nu icke! Säg mig, vad som hänt!
DEVADATTA.
Ingenting. Det är bara hunger - fattigdomens simpla hunger. Barbarernas utvsultna hord ropar och skriker helt hänsynslöst, så att de sömntyngda gökarna i din kungliga trädgård förfärade spritta upp.
SUMITRA.
Säg mig, fader, vilka äro hungriga?
DEVADATTA.
Det är deras olycksöde. Konungens fattiga undersåtar hava länge övat sig med att leva på ett halvt mål om dagen, men de hava ännu icke blivit fulländade svältkonstnärer. Det är förvånande.
SUMITRA.
Men, fader, landet ler av mogen säd. Varför skola då konungens undersåtar dö av hunger?
DEVADATTA.
Säden är hans, som äger landet - den är icke för de fattiga. Likt objudna hundar vid konungens festmåltid bida de i en vrå sina smulor eller sparkar.
SUMITRA.
Vill det säga, att det icke finnes någon konung i detta land?
Mycket bra! Rabindranath Tagore, ur tvåaktaren Konungen och drottningen vilken ingår i Offret och andra dramer, utgiven på Norstedts 1919. Boken fyndad idag på Stadsmissionen.
Mycket bra! Rabindranath Tagore, ur tvåaktaren Konungen och drottningen vilken ingår i Offret och andra dramer, utgiven på Norstedts 1919. Boken fyndad idag på Stadsmissionen.
Över till dig.
Tack. Med de namnen gissade jag på en typisk lågoddsare.
Återkommer med något lagom klurigt.
Eftersom teologin var männens skapelse, fördes arvsynden tillbaka till kvinnora. Hade inte n kvinnas råd givit upphov till den första sorgen genom att det ledde till att Adam stöttes ut ur Paradiset? Av människosläktets alla påfund har jämställandet av sex med synd efterlämnat de värsta spåren. I Första mosebok var arvsynden olydnad mot Gud genom valet av kunskap om gott och ont, och som sådan var berättelsen om Syndafallet en förklaring av den mänskliga tillvarons arbete och sorg. I den kristna teologin lade den, genom Paulus, en ständig skuld på människosläktet från vilken Kristus erbjöd förlossning. Dess sexuella innebörd formulerades huvudsakligen av Augustinus, vars andliga brottningar därefter placerade de kristna lärosatserna i opposition mot människans kraftfullaste instinkt. Paradoxalt nog blev förnekandet en lockelse som skänkte kyrkan överhöghet och en ledande ställning samtidigt som det försatte dess troende i ett evigt dilemma.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Kanske Bel-Ami?
