Citat:
Varför nu någon skulle behöva berätta att ambulansen varit där. Vad skulle annars ha hänt? De tryckte in Palme i en taxi?
Om Engström i princip bara är in och vänder på Bohemia finns det ingen större anledning att utelämna den saken. Besöket behöver bli bevärande för honom. Det blir det om han suttit och tryckt där inne i tio minuter och stillat nerverna med nåt starkt. Sätta sig på krogen när statsministern blivit skjuten. Det låter just det. Ett störande inslag i ett vittnesmål han vill hantera lika prydligt som han annars trakterar typometern och reservoarpennan.
När han kommer tillbaka till mordplatsen och får höra vem som är skjuten drar han nog vidare rätt omgående. Det ställer honom. Han behöver prata av sig med väktarna och hustrun. Att han försvann gör honom också mindre benägen att prata med polis och vittnen. Han behöver få lite rätsida på det där först. I det här läget kan han också vara klädsamt medveten om att han inte är särskilt intressant.
Väktarna får inte heller höra om nån "språngmarsch". Den kommer sen. Liksom hans övriga inbillade betydelse. Minnesbilden tvinnas samman med önsketänkande, missuppfattningar och en och annan utstuderad kantboll. Något växer fram under natten. Mejslas ut på villagatan. Paketeras i kontakt med media. Laboreras ut på jobbet. Tränger in i förhör.
Nog var jag väl tidigt på plats ändå? Visst gjorde jag en del viktiga grejer där? Och om det inte är tillräckligt intressant för utredningen. Det där pratet om att mördaren hade rock. Var det mig folk såg? Den är bra. Jag såg inte mordet men jag kan vara med och styra upp signalementet! (Denna trivila läsning av Engström kräver så klart inte heller någon Bohemia-sittning om man tycker den är svårköpt.)
Stig ville vara med. Och jösses, nog fick den stackaren det. Om än postumt.
Om Engström i princip bara är in och vänder på Bohemia finns det ingen större anledning att utelämna den saken. Besöket behöver bli bevärande för honom. Det blir det om han suttit och tryckt där inne i tio minuter och stillat nerverna med nåt starkt. Sätta sig på krogen när statsministern blivit skjuten. Det låter just det. Ett störande inslag i ett vittnesmål han vill hantera lika prydligt som han annars trakterar typometern och reservoarpennan.
När han kommer tillbaka till mordplatsen och får höra vem som är skjuten drar han nog vidare rätt omgående. Det ställer honom. Han behöver prata av sig med väktarna och hustrun. Att han försvann gör honom också mindre benägen att prata med polis och vittnen. Han behöver få lite rätsida på det där först. I det här läget kan han också vara klädsamt medveten om att han inte är särskilt intressant.
Väktarna får inte heller höra om nån "språngmarsch". Den kommer sen. Liksom hans övriga inbillade betydelse. Minnesbilden tvinnas samman med önsketänkande, missuppfattningar och en och annan utstuderad kantboll. Något växer fram under natten. Mejslas ut på villagatan. Paketeras i kontakt med media. Laboreras ut på jobbet. Tränger in i förhör.
Nog var jag väl tidigt på plats ändå? Visst gjorde jag en del viktiga grejer där? Och om det inte är tillräckligt intressant för utredningen. Det där pratet om att mördaren hade rock. Var det mig folk såg? Den är bra. Jag såg inte mordet men jag kan vara med och styra upp signalementet! (Denna trivila läsning av Engström kräver så klart inte heller någon Bohemia-sittning om man tycker den är svårköpt.)
Stig ville vara med. Och jösses, nog fick den stackaren det. Om än postumt.
Ja det är kul reflektioner du gör, och det går nog att knåpa ihop alla möjliga historier om Engströms göranden och låtanden, hans roll i dramat och hans bevekelsegrunder. Kanske är det inte så mycket lönt att sitta och påta i detaljerna eftersom det ändå alltid går att invända att han ljuger om allt som talar emot den version man vill driva. Allt med Engström står liksom på kvicksand, och sjunker ner eller rasar ihop så fort man känner att man fått grepp om det. Jag har använt ordet "kalejdoskopisk" för att beskriva det här förhållandet, att när man gör små förändringar i antagandena så förändras hela bilden ganska radikalt. Så tycker jag det känns med Engström.
Hela idén om att Engström varit in på Bohemia härrör i mångt och mycket från uppgifterna om att ett vittne som hjälpt till med livräddningen ska ha varit in där, och även om en (högst osäker) uppgift om att denne ska ha sagt att offret som blivit skjuten var väldigt lik Olof Palme. Det är det här som HAARP med flera rotat i och försökt få till stånd en intervju med Claudio Mancini som drev Bohemia (och alltjämt driver den under nytt namn). Om Engström varit in utan att först ha varit ute vid livräddningen och kanske fått sig en titt på offret – men inte hört Lisbeth Palmes utbrott, som klargör på mordplatsen att offret är Olof Palme. Då har han stuckit iväg in i gränden ganska tidigt, och troligtvis före poliserna.
Det är väl ungefär vad jag kan bidra med i form av kommentarer till dina tankegångar. Kul att höra, men som sagt är det som det är med bevisningen när det gäller Engström – det vill säga väldigt klent beställt. Så är det överlag och det är inget jag säger för att peka finger mot dig, utan i det avseendet sitter vi alla i samma båt.