Rätten höll fast vid mammas tillbakadragna påståenden?

Vad tycker du själv? Hade du själv upplevet det hela som en rättssäker process?

Ja, det är överklagat, problemet är ju bara att ingen av instanserna fick kännedom om att min mamma inte verkade ha en aning i polisförhören om det hon sen hävdade i rätten. Samma sak med det att min syster sagt sig inte vara rädd för att jag skulle ge mig på henne fysiskt, för att sedan basera halva sin berättelse på att hon skulle vara rädd för att jag skulle misshandla henne...

Läs ts andra poster och inlägg.

Tidigare gripits för hot och utpressning. Även det förstår han inte hur det gått till.

Verkar vara helt okontaktbar och leva i det blå.

Fattar inte hur någon kan finna TS trovärdig enbart utifrån hur händelsen beskrivs.

En ondskefull, kanske avundsjuk syster som anmäler av hämnd för att TS öppet talat om faderns synder, en mor som tvingas med och slits mellan sanningen och grupptrycket från släkten, ett oskyldigt litet missförstånd med en lugn och välvillig varning till sin syster att tänka på den framida relationen till släkten, ett rättsväsende som systematiskt mörkat och arbetat för att få TS oskyldigt dömd, lögner och förtal enbart för att systern är rasande, konspirationer, grupptryck, TS som står ensam och förvirrad i en värld där alla samarbetat för att få en oskyldig människa dömd trots överväldigande bevis om lögner och inkompetens...

Ja, eller så ljuger och skarvar TS för att det är skönt att ösa ur sig och få sympati när man är arg och ledsen.

Begär att få ut hela rättegången på video: https://www.domstol.se/amnen/kallad-till-domstol/Att-vittna/

"Förhöret spelas in

I tingsrätten spelas förhöret in med ljud och bild. I förvaltningsrätt och i hyres- och arrendenämnd spelas enbart ljudet in. Detta görs för att förhöret ska kunna visas i högre instans om domen överklagas."

Där kan du ju se och höra om de sitter med och ta kontakt med en annan jurist än den du hade. Ta upp det rättsvidriga i att din mamma och pappa, om de var enbart vittnen i delen som rörde din syster, fick sitta med när din syster hördes. Och ta också upp med den juristen om att din mamma ändrade sig.

Låter som att rättegången borde göras om.

Jag kan inte svara för TS, men det är inte helt ovanligt att incestoffer blir idiotförklarade och ljugna om inom familjen.
Enligt det lilla jag har läst mig till i tråden, så vill familjen tysta honom genom psykisk misshandel, lögner och att använda rättsväsendet som vapen.
De vill höja sig själva, genom att sänka honom/sonen/offret, de vill heller inte se sanningen utifrån vad den är och kan inte acceptera att pappan är en annan än den han utgett sig.
Det är komplext och tragedierna går in i varandra, det är svek på svek.
Det är så det låter för mig - hittills.

Att rättsväsendet beter sig såhär är inget som förvånar mig heller, utifrån egen erfarenhet.

Jag har intresserat mig för den här typen av problem, dels pga av personliga skäl, och samhällsfrågor överlag.

TS

Jag beklagar vad du går igenom, och det enda rådet jag vill ge dig är att ALDRIG någonsin ha kontakt med din familj igen.
De kommer inte att ge sig förrän du har brutits ned totalt.

Bästa hämnden är att hålla dig över ytan och må så bra som du bara kan.

Du kan ta dig igenom det här, med allt vad det innebär.
Men bara UTAN din familj.

Nej, tror inte det gäller närstående eller målsägande i brottsmål.

Min mamma blev även påkommen med andra lögner under förundersökningen, men det kom tvärr aldrig heller till rättens kännedom.

Jag tycker det är psykopatiskt & trollaktigt av de flesta här inne att syssla med victim-blaming.
Hjälp TS istället.

Känner tyvärr igen mig i det du skriver. Så jag upplever det, men jag förstår inte varför de vill mig så illa från första början. Undrade ibland när jag satt häktad om de försökte driva mig till självmord. Fick även veta att min mamma höll på att få mig swattad då hon jagade upp polisen så innan gripandet att de skickade insatsstyrkan. Min pappa lyckades dock på plats övertala dem att gripa mig med enbart ordinarie polis.

Frågade min pappa varför han behandlade mig så illa under uppväxten, och då svarade han att det var för att jag var ett stört barn. Inte mycket till förklaring. Släktingar till mig säger att det är för att jag inte lyckades leva upp till de förväntningar min pappa hade på mig som gjorde att han tog ut sin frustration över det på mig.

Jag försöker hålla distansen till min familj, men flera släktingar runt om mig pressar mig ständigt till att förlåta dem och ta upp kontakten igen. De försöker även förminska det jag berättat hänt under uppväxten med genom att säga saker som "det är vanligt att få en örfil ibland som barn, sånt händer", trots att jag varit tydlig med att det inte rört sig om några örfilar. Det är som att de ibland inte vill ta in vad jag säger.

Har dokumenterade mikroblödningar i hjärnan från upprepat våld, inget som uppstått av en örfil eller två... Finns även en gammal polisanmälan mot min pappa min försvarare fick fram samt dokumenterad psykisk ohälsa till följd av allt. Men ändå ifrågasätts jag om och om igen.

Jag tänker inte uttala mig om vem som har rätt, vi får bara höra TS version så det är för svårt att värdera. Antingen är TS skyldig eller så är resten av familjen störda. Båda scenarierna är möjliga, om familjen är problemet så är bästa alternativet för TS att bryta med dem. Tyvärr är rättsprocessen inte bra på att hantera när ord står mot ord, särskilt inte när det är en mot flera. Det betyder dock inte att vi kan bekräfta att TS är utan ansvar för det inträffade.

Jag har ögnat igenom en hel del av det du skrivit i den här tråden och som rättsläget verkar så är du ju dömd för brottet och domen har vunnit laga kraft.

Det finns ingen upprättelse att få genom att gräva mer djupt i frågan om bevisföring och bevisvärderingen i detta läge. Det ska mycket till att beviljas resning för det olaga hotet, videoinspelningarna från tingsrätten gör su inte mycket med heller.

Jag förstår att du upplever att du blivit utsatt för en oförrätt genom rättsprocessen och vi på Flashback kan inte bringa ytterligare klarhet i relation till detta utan att läsa domen och kunna beakta FUPen. Förstår dock att du inte vill outa dig heller.

I ditt läge skulle jag ha svalt den förlusten och föröskt fokusera på det jag kan ändra. Att inte vara i din toxiska familj känns som en självklarhet. Försök fokusera på att bygga upp dig själv och ditt liv. Ta dig framåt och omge dig med människor som vill dig väl.

På tal om att finna jobb som dömd så vet jag flertalet individer som levt fullt kriminella liv i sina unga år som har vänt på skeppet och lyckats väl i livet. Så väl familj, jobb och lycka i livet går att få trots att man varit dömd för brott.

Hoppas det reder sig!

Jag vill egentligen bara ha hjälp med om det finns något att göra rent juridiskt, tjänar mig ingenting till att sitta och och ljuga här då eftersom det hela ändå lär granskas av någon instans.

Det finns t.ex svart på vitt att min mamma är kapabel till grova lögner, hon sitter i polisförhör och hävdar att hon flera gånger hört mig hota min pappa med att jag kommer bränna ner deras hus och bilar om han inte ger mig pengar. För att sedan ändra sig i nästa förhör och säga att jag aldrig uttalat några sådana hot. En sådan person borde ju ha noll trovärdighet, men tyvärr kom det inte till någon rätts kännedom. Hon påstod dessutom att hon skrev dagbok medan det här begav sig, men där finns inte en enda stavelse om några sådana hot. Trots att den är på den detaljnivån att hon skriver i den att hon misstänkter att jag kan ha tagit dagstidningen...

Var ett tag sen nu, men satt gripen misstänkt för diverse brott mina föräldrar anklagade mig för, när jag blev underrättad om att även min syster polisanmält mig för ett olaga hot som skulle ha skett en månad tidigare. Jag trodde det gällde ett missförstånd som jag och mitt syster rett ut redan och berättade därför för polisen om hur min syster den kvällen det gällde, vid åttatiden, precis efter ett bråk jag haft med våran mor, rusat in på mitt rum i våra föräldrars villa, där vi båda då bodde, och skrikit okvädheter mot mig, sa då till henne att hon var en hycklare och något med andemeningen att hon kommer ångra hur hon beter sig. Då hon även behandlat våran mor väldigt illa tidigare samma dag. Menade alltså att hon kommer känna ånger över hur hon behandlar sin familj. Hade verkligen inte en tanke på att hota henne.

Hon rusade då ur rummet igen och efter bara några minuter kom vår pappa instormandes och gapade om att han tänkte ringa polisen. Blev helt ställd och frågade varför? Han förklarade då att det var för att min syster påstått att jag hotat henne. Förklarade då för honom exakt vad jag sagt och menat, han blev då lite skamsen och lugnade direkt ner sig. Han gick och hämtade min syster som stått och lyssnat utanför rummet och hon och jag bad varandra om ursäkt. Efter det var det lugnt resten av kvällen.

I polisförhören får jag sen läsa hur min syster berättar att hon att hon var inne på mitt rum vid åttatiden och säger sig kanske sagt något elakt till mig, men vad kommer hon inte ihåg exakt. Och till min lättnad så säger hon att jag inte hotade henne då. Dock påstår hon märkligt nog att att jag två timmar senare samma kväll ska ha sökt upp henne i köket (hon specificerar inte vilket, finns två, ett på varje våning) och sagt till henne att hon skulle passa sig och att hon skulle få" och att våra föräldrar ska ha upplevt det obehagligt.

Våran mamma påstår i polisförhör att jag ska ha yttrat hotet mot min syster vid åttatiden, inne på mitt rum, men att hon inte hörde allt vad som sades då hon befann sig en bit bort.

Våran pappa säger i sitt förhör att han inte var hemma när hotet skett, utan fått kännedom om det precis vid sin hemkomst strax efter åtta och då direkt gått in till mig för att hota med polis.

Deras berättelser går alltså inte ihop varken gällande tid och rum.

I tingsrätten så är min syster den som förhörs först medan våra föräldrar tillåts sitta med i salen och lyssna på hennes utsaga. Min syster står igen fast vid att jag inte hotade henne när hon var inne och skrek på mitt rum vid åttatiden, utan jag ska ha gått upp på övervåningen cirka två timmar senare vid tiotiden och sagt i köket "var är hon? Hon ska få, hon ska passa sig" rakt ut i luften. Min syster ska då stått inne i ett till köket angränsande rum med dörren stängd och hört detta, blivit rädd för att jag skulle misshandla henne eller förstöra något för henne och därför rusat ut och förbi mig, utan att jag säger eller gör något, medan jag ska varit påväg ner igen i trappen.

Åklagaren frågar då min syster om det befann sig någon mer i köket, vilket min syster då hävdar att våran mamma gjorde och att det därför kan uteslutas att det skulle varit henne jag syftade på med "hon".

När det är våran mammas tur i tingsrätten så frågar åklagaren henne vart hon befann sig när jag ska ha hotat min syster, hon säger då att hon var minst ett rum bort, och att att jag och min syster befinner sig inne på mitt rum och att hon därför inte hörde vad som sades, utan min syster kommer och berättar för henne och pappa att hon skulle blivit hotad. Åklagaren undrar då hur det går ihop med vad vi innan fått sitta och höra min syster berätta om händelsen i köket? Då säger mamma att eftersom hon inte hörde vad som sades inne på mitt rum så jag kanske inte hotade min syster då. Sen återger hon ordagrant den berättelse hon fått sitta och höra min syster berätta bara en stund innan och hävdar att det var till henne jag yttrade "hon ska passa sig, hon ska få" till och att det underförstått var riktat mot min syster och jag fälls med stöd av detta...

Överklagar till hovrätten, och ber min försvarare ta upp att min mamma aldrig nämnt något i polisförhören om den händelse min syster och hon berättade om i tingsrätten. Vilket borde anses ytterst märkligt med tanke på att om det var till min mamma jag skulle yttrat hotet mot min syster till, borde hon ju sagt det innan isåfall istället för att sitta och prata om att hon inte riktigt hört vad som sagts då hon var en bit ifrån, de gånger hon tillfrågas av polisen vad hon visste om saken. Går ju inte ihop överhuvudtaget... Samma sak med att min mamma först säger i rätten att hon får berättat för sig om hotet av min syster, för att sen hävda att det var hon själv som mottog det. Vilket blir helt omöjligt då min syster säger att det bara hotats vid ett tillfälle.

Min försvarare kallade min mamma till hovrätten, och där bröt hon ihop och erkände med tårarna rinnandes att hon ljög i tingsrätten och att hon aldrig hört mig hota min syster. Min försvarare väljer därför att inte ta upp det jag bad om, då han menar att det nu var överflödigt eftersom mamma själv erkänt att hon ljugit. Problemet är bara att hovrätten inte trodde på min mamma, utan fastställde tingsrättens dom...

Vad gör jag nu? Aldrig gjort det min syster anklagar mig för och nu har domen vunnit laga kraft. Känns som en mardröm. Domen ställer till det med allt för mig känns det som, jobb, boende, socialt etc. Kan fortfarande inte förstå hur domstolen kunde tycka det var rättssäkert att sätta tre personer som är arga på mig och påstår jag utsatt dem för brott, tillsammans i rättssalen mot mig och därmed ges chansen att sätta dit mig genom att anpassa sina utsagor mer än vad de redan kunnat, medan jag själv tvingades sitta häktad med restriktioner över en månad just för att inte kunna påverka utredningen...

De skriver även i domen att även om hotet inte är särskilt allvarligt så kan det ändå inte uteslutas att jag skulle kunna misshandla min syster, då hon säger sig upplevt mig som väldigt arg i köket/trappan och därmed rimligen kunnat vara rädd för det. Det är bara det att hon i polisförhör säger att jag aldrig rört henne samt att hon inte var rädd för att jag skulle kunna ge mig på henne personligen. Detta tog inte heller min försvarare upp...

Min mamma och syster fick lustigt nog även beröm för sin samstämmighet av både åklagaren och rätten, känns ibland som jag hamnat i en parodi... Detta måste ju gå att lösa på något sätt? Hjälp uppskattas.