Citat:
Ursprungligen postat av
Meadowsheart
Vi skulle sitta fint vid bordet och åtlöd vi inte genast detta kunde vi få höra "runka inte på bordet". Det innebar att vi inte skulle röra bordet fram och tillbaka.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hurt-Åke
Fjant. Om du inte är 110 år gammal så ljuger du.
"Runka" har i stort sett använts enbart i betydelsen manlig onani sedan säkert 1930-talet.
Nja ... jag skulle nog säga att det dröjde ytterligare något decennium, innan den här snuskiga innebörden av
runka hade tagit överhanden. Ordet diskuterades för ett par år sedan i
denna tråd, och jag
skrev där:
En av mina favoritböcker som barn var Filurer i päls av Margit Willebrand-Hollmerus (1894-1982). Boken kom ut 1934 och i nya utgåvor 1946 och 1961. Det var den nyaste utgåvan som jag själv läste. I boken beskrivs ljudet från en dockvagga när en liten lekfull kanin hoppar upp i den:
VICK VICK VICK vick vick vick vick vick vick
För något år sedan fick jag i min hand utgåvan från 1946, och där låter vaggan så här:
RUNK RUNK RUNK runk runk runk runk runk runk
Det var alltså ännu på 1940-talet helt ofarligt att använda ordet runk i en barnbok, men femton år senare hade den obehagliga bibetydelsen fått sådant genomslag att ordet måste bytas ut. Har ni andra gjort liknande observationer? Har ni någonsin träffat (äldre) personer som i sitt tal använt ordet runka i den äldre, icke-snuskiga bemärkelsen?
För övrigt gissar jag att uttryck som
rätt och billigt, obillig samt
billighet missuppfattas av en förkrossande stor del av personer under 50, om de inte har ett specialintresse för rätts- och förvaltningshistoria. För mer än 100 år sedan kunde det även i
en kristlig barntidning låta så här:
Sparfven --- får sin öfverman i staren, som utan hvarje hänsyn förjagar honom med hustru och barn ur boet. Detta anser staren vara rätt och billigt, men sparfven finner sig ingalunda godvilligt i en sådan rättskipning.
Jag lånar en
FB-kollegas förklaring.
Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Det kan vara intressant att känna till att billig i en äldre betydelse är synonym till rimlig eller skälig. Antonymen obillig finns fortfarande kvar i det juridiska språket och myndighetsspråket och betecknar då något som är oskäligt.
