Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Om en klasskompis (vem som helst inte någon man har intresse av ska komma och sova över) varför skriver man och berättar det för flera av sina kompisar? Ovan är från förhör med kompisen Julia.
Mer troligt är väl att man skriver och berättar det om det är ngn person man pratat om tidigare och ngn man kanske är lite intresserad av?!
MÄ verkar inte själv riktigt uppfatta att hon blivit våldtagen men övertygas senare av sina vänner att så är fallet och då måste berättelsen hålla hela vägen.
För att man är nära vänner och vill berätta vad som händer i en liv? Ja, Ju*lia är en nära vän till målsägande, så inte konstigt att hon berättar det för henne.
För att man tycker det är obehagligt och behöver sprida ut och prata med flera om obehaget man upplever? Ja, målsägande har ångest över att den dömde ska sova hos henne, så inte konstigt att hon vill berätta om det för både Ju*lia och Zu.
Jag förstår det. Alla som vet om vänskap mellan unga kvinnor förstår det. De berättar saker för varandra om vad som händer i deras liv. Och söker stöd hos varandra. Inget konstigt med det.
Nu minns du nog fel. Av kompisens And*reis förhör utläser jag detta:
-----
"Hon skrev att jag skulle komma för hon måste berätta något sjukt som hade hänt. Så när jag kom blev jag helt chockad när hon berättade.
Berätta mer om när du fick veta det som du berättat.
Vi skrev med varandra. Jag tror jag var den första hon hörde av sig till. Men det var Zusanna med. Så
hon ville att vi skulle komma dit.
När fick du veta vad som hade hänt?
Vid 09:30 skrev vi på torsdagen. Sen ungefär 10:05 var jag hemma hos henne. Då berättade hon
nästan direkt. Hon ville byta lakan och sängkläder och hon duschade precis också. Så vi tröstade
henne. Jag var där när hon bytte sängkläder.
Hur uppfattade du när hon berättade?
Jag har känt henne ett tag. Men det var som om hon inte fattade själv vad som hade hänt. Ibland kunde
hon skratta som en coping-mekanism. Hon fattade inte själv vad som hände. Hon pratade lite och sen
grät hon lite. Sen var hon normal. Så det var en konstig blandning av känslor. Sen när vi frågade hur
hon mådde så var det att hon fattade vad som hände men fattade inte samtidigt. Hon fattade på en
fysiks nivå men inte känslomässigt. Hon hade inte druckit när detta hände. Hon dricker knappt. Hon
fattade att det var våldtäkt men försökte kanske isolera sig ifrån det."
------
Så. Målsägande själv berättade om våldtäkten. Men var traumatiserad och hade svårt att fullt ta in det hela.
Har du varit chockad någon gång? Fått ett dödsbud tex.? Du kan berättar om det "**** har dött..." gråta, men inte riktigt ta in att personen är död. Fast personen är död.
Så är det för målsägande, utifrån vad jag kan utläsa av förhöret med vännen And*rei. Målsägande vet om att hon blivit våldtagen när hon berättar om det, men kan inte känslomässigt fullt ta in det, gråter emellanåt osv. Hon är traumatiserad och i psykisk chock och försöker hantera känslorna och minnena.
Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Här är Julias berättelse om hur det gick till vid bordet. Inte riktigt samma som MÄ s.
Återigen: läs nedan och begrunda:
Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Nej och hur skulle det kunna vara det, menar du? Minns du exakt med fotografisk precision vad någon annan har berättat för dig?
Det viktiga i vittnesmålen är ju vad vittnena själva har upplevt av målsägande: att hon var traumatiserad. Detta är vittnenas egna upplevelser. Som de givetvis har starkaste minnesbilder av.
En annan sak som är viktigt med vittnesmålen är ju att de inte är för långt ifrån målsägandes egen historia. Tex. om hon berättar om en vaginal och oral våldtäkt och att de var i säng, på ett bord i hennes lägenhet. Så skulle det ju rimma ganska illa om vittnena berättar att det var en anal våldtäkt i ett hus på landet i en soffa.
I stora drag har vittnena försökt återge vad målsägande har berättat om händelseförloppet till dem. Det stämmer överens i stora drag. Som förväntat vid historia man fått berättat för sig och inte upplevt själv, skulle jag vilja påstå.
Målsägande och den dömde var ju på plats när allt hände. Deras historier ställs det givetvis högre krav på, att de ska kunna återberätta på ett trovärdigt sätt. Förhör, efter förhör, efter förhör, på rättegång, hos kurator osv.