Skandiamannen

Ja eller så kom han fram 1 min efter mordet som vittne till mordplatsen. Får kontakt med LP precis bredvid LB som spyr. Ser LJ stå och kolla in brottsplatsen innan han springer upp för trapporna.

Jag känner givetvis till källorna i fråga och vet att den där korta referatformuleringen är det enda som ens antyder en avvikelse från en regelrätt beskrivning av LJ så som han faktiskt stod vid kulturhuset i verkligheten. Det är just därför man inte kan springa iväg med de få norska orden och hänga upp en hel alternativ verklighet på dem.

Om du vill hävda att SE konstruerat sin LJ-observation från media är det en annan sak, men då finns det knappt något skäl att ens misstänka honom längre. Så det får du gärna göra för mig. Det han inte gör är att återge samma GM-vändning som Lisbeth och Hans beskriver.

Läs Aftenposten igen. Där står det inte ens något om att mannen springer över huvud taget. Det står bara att han ”stoppet opp og så seg tilbake”. Det står ingenting om att han springer varken före eller efter.

Det får man i så fall hävda skulle vara underförstått. Det blir alldeles för vagt att dra några stora växlar på när vi dessutom vet att den verklige LJ sprang vidare in i gränden kort efter att ha tittat mot Sveavägen.

https://imgur.com/a/att-man-ringde-fr-n-tidningar-i-olso-oqKwtYS

Du tror det?

Det finns ingen som hört SE säga att han sprungit i trapporna. Det är bevisligen en tidningsanka från Expressen 7 april 1986.

Om vi får tro "experterna" på Familjeliv:
https://www.familjeliv.se/forum/thread/73126870-varfor-anvander-folk-vart-istallet-for-blev

"Vart lever och har hälsan. Nu talar vi alltså om den verbform som i talspråk ofta används i stället för blev. Om du har detta vart i ditt ordförråd eller inte kan bero på var i landet du bor ? för Ylva och många andra skåningar är det något tämligen exotiskt, men i exempelvis Stockholmstrakten, där jag bor, är vart vanligt. Jag hör det användas så gott som dagligen av såväl gamla som unga." Citat från en språkblogg, det stämmer med mina personliga erfarenheter att vart istället för blev är mer ovanligt söderut och mer vanligt norrut, någon söderifrån här som använder vart istället för blev?

Engström förhör 11 mars:

Det första han såg var en person liggande på rygg och en dam som ligger på knä med ryggen mot Sveavägen. Han tänkte inte på någon person på väg att avvika därifrån. Därefter såg han en vit taxibil med en person som stod kvar vid bilen.

Engström förhör 25 april:

Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.

Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.

Engström i Hovrätten:

Jag ser en vit taxibil som har stannat alldeles intill trottoarkanten, en person som har höger dörr öppen och håller i nånting som kan tänkas vara en mikrofon. Och det var en vit taxibil, så det var väldigt iögonfallande, ljuset föll väldigt starkt på den vita bilen.

—-

Hans Johansson hade en vit taxi och parkerade på just det sätt som Engström beskriver.

Lägg märke till att Engström använder ordet mikrofon.

Från Hans Johanssons förhör 13 maj:

”Istället tog han mikrofonen och anropade Solna taxi. Allt som allt tog det cirka 10 sekunder från skottet tills att han hade kontakt med en kvinna i växeln. När han fick kontakt stod han på brottsplatsen och hans passagerare hade rusat ut ur bilen och fram till den liggande mannen.”

Samma ord alltså. Efter att Hans Johansson fått kontakt gick han ur sin bil och betraktade mordplatsen. Sannolikt stod han då nära sin taxibil på det sätt som Engström beskriver.

Samtidigt beskriver Engström hur Hans Johansson pratar i mikrofonen även när han står precis intill bildörren utanför bilen. Hur kan det ha gått till? Svaret finns i EH1083-01, förhöret med Ingrid Zetterström i Solna taxis växel:

”Fredagen 1986-02-28 jobbade Ingrid Zetterström i Solna taxi växel.

Cirka klockan 23:20 ropar taxi 344 - Stockholmsbil - upp henne via kommunikationsradio och säger "ring efter ambulans och polis, det skjuts här".

Taxichauffören (Hans Johansson) uppgav adressen Sveavägen & Apelbergsgatan som position.

Efter en stund återkom droskchauffören och nämnde att det var Olof Palme som var skjuten.”

Hans Johansson återkom alltså efter att han fått reda på att det var Palme. Då kan han ha stått bredvid sin bil medan han höll i mikrofonen om sladden var tillräckligt lång. En fullt rimlig möjlighet.

Att Johansson hann lämna taxin för att sedan återvända framgår av nästa förhör med Zetterström:

”Efter att ha kontaktat polis och ambulans ropade Ingrid Zetterström återigen upp taxi 344 utan att få något svar, efter en stund så ropade dock samme taxiförare återigen upp och uppgav för henne att det var Olof Palme som skjutits.

Hon fick alltså inget svar eftersom han inte befann sig i bilen. Sedan ringde Hans Johansson upp själv en andra gång. Då kan han mycket väl ha stått intill bilen och hållit i mikrofonen på det sätt som Engström beskriver.

Bra att du tar fram de här detaljerna om Hans Johanssons radioäventyr. Om man får tro honom själv, vilket jag gör, så sitter han kvar i bilen och ropar på radion direkt efter u-svängen, och det är då som han ser den flyende mannen springa in i barackgluggen och vidare upp mot trapporna. Han kan då följa mannen med blicken hela vägen fram till trapporna men släpper honom när han hunnit några steg upp.

Vidare framgår av Johanssons egna redogörelser att han tryckt in sig i Taxi Stockholms radiokö medan han ropar på Solnas taxiradio. Enligt Åke Larsson och Cecilia Anderstedt stiger Johansson ur bilen och går fram till den fallne Palme och kollar, sedan återvänder han till bilen och sätter sig i den. Efter det här momenten svänger Larsson vänster in på Tunnelgatan. Jag vill även minnas att Larsson nämner att taxichauffören kom ut på fel sida av bilen, alltså inte på förarsidan utan på passagerarsidan. Underförstått har Johansson alltså hasat sig över till den sidan medan han ropar på radion för att slippa gå runt bilen när han ska ut och titta.

Vad som sedan händer är för mig mindre klart. Vi vet att Johansson talade med Taxi Stockholm på radion och att radiokön inte verkar ha varit särskilt lång. Därför ligger det nära till hands att han tar det när han kommer tillbaka till bilen efter att ha kollat Palme. Enligt Ingrid Zetterström ropar han två gånger på Solnas taxiradio men det kan ju vara fler gånger än så. Det verkar naturligt att han ropar en andra gång när han varit fram till Palme, men turordningen mellan Solna och Stockholm är lite osäker. Solna kan han ju bestämma själv medan han får rätta sig efter kön på Stockholms taxiradio.

Som du mycket riktigt påpekar berättar Zetterström att Johansson ropade när han fått reda på att offret var Olof Palme. Säkerligen har han då stått ute och hört Lisbeth Palmes utbrott mot Gösta Söderström, där hon avslöjar för den paffe Söderström att det är Olof Palme som blivit skjuten. Men då ligger vi kanske tre minuter efter skotten, så det anropet ger inte mycket stöd för en tidig Engström – om det är det man vill ha det till.

Problemet med Engströms utsagor om den vita taxin och radiomikrofonen är just att iakttagelsen är svår att placera på tidsaxeln. Vad vi kan säga med god säkerhet är att den inte är gjord inom den första halvminuten efter skotten utan senare än så. Med lite god vilja kan man kanske säga, att när Engström kommer tillbaka till bilen efter att ha kollat Palme så sätter han sig på passagerarsidan, sedan kör Åke Larsson iväg och de ser inget mer, men när de just åkt så kliver Johansson ut igen och ställer sig utanför bilen på passagerarsidan med radiomikrofonen i handen och ropar på endera taxiradion. På så vis kan man pressa det till knappa 45 sekunder efter skotten, men knappast tidigare än så.

Vid det laget håller man på att vända Palme på rygg och Jeppsson har precis varit framme i barackgluggen och visat sig. Det blir mycket för Engström att göra och hålla reda på – särskilt om han ska fram till Chevan och yttra "han vart skjuten" också!

Saken är väl, att Engströms egna stories är åtminstone delvis "syntetiska". Om de är 100% polyester eller en blandning av bomull och polyester ska jag låta vara osagt, men lutar mot en blandning även om procentsiffrorna i den ter sig oklara för mig. Sedan flyttar han ju runt saker på tidsaxeln också, kastar om ordningsföljden och sådant. Det är en enda röra, särskilt som vi inte riktigt vet vad han läst sig till i medierna och vad han sett med egna ögon.

På ett plan påminner Engström om fallet Alf Lundin, som kom med en massa förvånansvärt detaljerade och i stora stycken mycket trovärdiga utsagor om mannen som följde efter paret Palme från Bokcirkeln. Med tiden öste Lundin emellertid på med överdrifter och lögner och det blev alltmer uppenbart att han hittat på åtminstone en del av storyn. Till slut medgav han själv att han aldrig varit där på mordkvällen utan att han hittat på alltihop – just med utgångspunkt från vad han läst i medierna.

Ett annat sedelärande exempel är Stefan Holm, son till Säpomannen Bosse Holm, som påstod sig ha åkt med samma tunnelbanetåg som paret Palme och stigit av på samma station (Rådmansgatan) och då följt efter dem på plattformen och uppför rulltrapporna. Unge hr Holm ger en förbluffande detaljerad bild både av själva tågresan och av förloppet på Rådmansgatans station.

Allt som unge Holm uppger kan man dessutom stämma av mot andra vittnesuppgifter från tåget och stationen, och då finner man att allting på tåget verkar stämma till punkt och pricka, men att det hela klappar ihop när han ska redogöra för förloppet på Rådmansgatans station. Där "missar" unge Holm nämligen att det går en annan kille bakom paret Palme och att denne också står direkt bakom dem i rulltrapporna.

Unge Holm har helt klart inte varit där och gjort iakttagelsen med egna ögon utan han har läst sig till det hela genom förhörsmaterialet som han säkerligen fått genom pappa Bosses försorg. Problemet är bara att man i den inledande röran missat att lägga med förhöret med Mats Jadin, som är killen som gick bakom paret Palme och stod bakom dem i rulltrapporna.

Exemplet Lundin är sedelärande i att det visar hur pass "nära verkligheten" man kan komma – och hur pass långt man kan komma i att dupera både polis och allmänhet – genom att läsa tidningarna. Exemplet Holm är sedelärande i att det visar att somliga som har kontakter med tjänsten också kan ha tillgång till insiderinformation från själva utredningen, och som ger dem en närmast otrolig förmåga att skapa "syntetiska" vittnesmål.

Både Lundin och Holm verkar emellertid vara 100% polyester. Med Engström tror jag mer på bomull-polyester. Som jag ser saken har han definitivt varit på mordplatsen, men inte så tidigt som han uppger. En del av det han påstår sig ha sett torde därför vara självupplevt medan annat är sådant han plockat från tidningarna – eller kanske rentav fått från utredningen via någon insiderkontakt. Den stora huvudvärken med det här är att skilja agnarna från vetet, eller bomullen från polyestern snarare, vilket är lättare sagt än gjort.

De flesta saker Engström påstår är ju sådant som han kan ha läst sig till, men mycket är också sådant som han rimligtvis kan ha sett med egna ögon. När det finns två alternativ på det viset så blir bevisläget dessvärre förkylt: De som vill förfäkta "GM-SE" kan säga att alltihop är polyester men de kan ju inte bevisa det. Och de som vill förfäkta "vittnes-SE" kan säga att allt är bomull – men de kan heller inte bevisa det. Visserligen är hermeneutiken kring Engström intressant, men ur bevissynpunkt blir det varken hackat eller malet.

Var en jävlig otur för den här utredningen att SE åkte på semester rätt efter mordet. En av en lång rad exempel på vilken tur han hadde om han var gm.

Det SE säger innan han åker iväg är tusen gånger mer intressant än det han säger efteråt.
Han fick en hel vecka och jag har en känsla av att han gjorde mer än att åka skidor där. En gyllen möjlighet att bygga en historia. Jobba dygnet runt med det här.

En SE i full blown hjältemodus, första veckan på Skandia.. då hadde det kommit historier altså.

Tack för inspelet. Det är riktigt att man inte kan konstatera att hela Engströms historia är bomull. Jag sållar mig inte till SE-skeptikerna som blåögt köper allt han säger rakt av. Jag menar att han har kommit med tillräckligt tveksamma uppgifter på vissa håll att man måste vara skeptisk till allt han säger. Det är emellertid inget som hindrar att man försöker verifiera vad i hans berättelse som kan vara sant genom jämförelser med övrigt material. Där har vi förstås samma syn.

De SE-troende verkar dock ha lite bakvänt tänk där och bygger stora delar av sina misstankar på ogrundade antaganden om att Engström talar absolut sanning när han säger att han går strax bakom makarna Palme och så vidare. Samtidigt som de påstår att han ljuger som en häst travar. De får gärna dela med sig av sina futuristiska tankeläsarglasögon som gör att de vet exakt när SE talar absolut sanning baserat på ingenting. Att det bara råkar vara saker som är till nackdel för honom får man väl anta är en ren tillfällighet.

Beträffande dina referat av Åke Larssons och Cecilias förhör måste jag dock reservera mig på en ganska central punkt. Ingen av dem säger nämligen att Hans Johansson sätter sig i bilen igen. Åke Larsson är till och med ganska tydlig med att han inte sett Hans sätta sig i bilen eftersom han inte kan utesluta att Hans var den person han tyckte sig se korsa Sveavägen strax efter mordet.

FHL Lars Jonsson: Du fick alltså ett intryck av att någon sprang- sprang då... i vilket skede då?
Åke Larsson: Ja, precis när det har hänt alltså.
FHL Lars Jonsson: Precis när det hänt - ?
Åke Larsson: Jaha, precis det eller några sekunder efter va. Och det kan ju ha vart den här taxichauffören som stack tillbaka och sen uppfattade -.
FHL Lars Jonsson: Menar du att taxin hade stannat på den västra sidan - ?
Åke Larsson: Nehej, det var -. Nej nej nej nej, det hade den inte va.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Det hade den inte gjort va'. Men jag har bara fått för mig att det var nån som sprang över så här och det var vad jag snabbt uppfattar, men det kan ju ha varit så att det var den här taxichauffören som sprang från trottoarkanten och sen till sin bil som står lite längre därifrån va' och det blir ju ungefär i den riktningen -
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: - som han sprang va´. Så det
FHL Lars Jonsson: Så du fick mera en känsla av att han sprang kanske över- över gatan
Åke Larsson: Jaha, just. Ja, över gatan, över Sveavägen.

Det är ganska tydligt att Åke Larsson åtminstone inte såg Hans sätta sig i bilen eftersom han trodde att han mycket väl kunde ha korsat Sveavägen istället.

Beträffande Cecilia blir det relevanta utdraget ur hennes förhör ganska kort:

”Rörande tidigare nämnda taxibil så tror Cecilia att han lämnade bilen, gick fram till offret och sedan åter till bilen. Då antog Cecilia att han via sin radio kontaktar hjälp.”

Ej heller här står det något om att han sätter sig i bilen. Bara att han återvände till den. Och om hon såg Hans hala ut mikrofonen och stå vid bilen kan man förstå varför hon antog att han ”via sin radio kontaktar hjälp”.

Jag vet att det inte är glasklart i Cecilias förhör om han sätter sig eller står bredvid, men man kan i alla fall inte konstatera med någon slags säkerhet att han sätter sig.

Cecilia kommer för övrigt med samma detalj som Engström om den öppna dörren:

”Taxin körde upp på trottoaren i närheten av där ovannämnda person. Taxiföraren lämnade dörren öppen i bilen.”

Det tidiga andra samtalet när Hans återvänder till bilen lär precis som du säger inte ha varit ”Palmesamtalet” utan ett annat anrop till Solna eller Taxi Stockholm. Då blir det ju förstås inte avhängigt av att han hört Lisbeths utbrott långt senare. Så jag får backa från att det tidiga andra samtalet skulle ha varit Palmesamtalet, men det stärker egentligen bara den hypotetiska tidslinjen med en relativt tidig Engström. Vi vet ju inte på hur långt håll han kan ha sett det här heller eller hur länge det andra radiosamtalet varade. Hans egenrapporterade förehavanden på trottoaren på väg mot brottsplatsen ger jag inte mycket för.

Sammantaget ser jag inget egentligt problem med att Engström kan ha sett Hans Johansson ringa det andra samtalet ståendes intill sin bil med mikrofonen utdragen.

Vad fint att du tog dig för att kolla förhören med Åke Larsson och Cecilia Anderstedt, jag hade visserligen läst igenom dem bara för några dagar sedan men håller på med annat och kan inte hålla varje liten grej i huvudet. Larsson är förstås en enda röra och Anderstedt kommer väldigt sent, men båda tycks i alla fall vara eniga om att taxichauffören (Johansson) varit ut fram och åter till Palme.

Om Johansson sedan ska komma åt radiomikrofonen så måste han ju in i bilen efter den. Nu sitter den kanske på konsolen i mitten så han kan nå den från passagerarsidan utan att bokstavligen kliva in och sätta sig, men tidsåtgången är ändå jämförbar med det.

Poängen är ju att Johansson först sitter och ropar och då ser han hur den flyende mannen springer mot trapporna, sedan kliver han ur och går fram till Palme och så tillbaka till bilen. Dessa moment måste klaras av innan Åke Larsson kan svänga vänster in på Tunnelgatan och samma sak gäller ju Hans Johanssons radioanrop som Engström eventuellt skulle kunna ha sett.

Den tidigaste tidpunkten för Engströms iakttagelse blir då knappa 45 sekunder efter skotten, vilket är senare än han själv uppger som "ankomsttid" till mordplatsen. Dessutom rimmar den illa med den påstådda iakttagelsen av Jeppsson som "grändmannen", eftersom han visar sig i gluggen redan 30-45 sekunder efter skotten.

De som först rusar fram till Palme – Stefan Glantz, Anna Hage och Karin Johansson – kommer fram cirka 15 sekunder efter skotten, och då kan Nicola Fauzzi inte ha stannat och kollat förrän de är framme. Faktum är att han talar om en femte gubbe som står i fotänden på Palme och skymmer sikten. Först när denne går undan kan Fauzzi se att någon ligger på trottoaren.

Faderlig har upprepade gånger föreslagit Engström som Fauzzis "fotändsgubbe" men jag tycker Hans Johansson ligger närmare till hands. I så fall måste man skjuta ytterligare några sekunder på Fauzzis stopptid, alltså när han stannar och kollar efter att ha hört skotten. Jag får dit Johansson cirka 20 sekunder efter skotten, och det är då innan "drösen" av folk kommer fram från andra bilar och från västra sidan Sveavägen.

Nu kan ju fotändsgubben i och för sig vara någon av killarna från Johanssons taxi – dvs Ersson eller Israelsson – men jag tycker att just det faktum att han står i fotänden och sedan går undan pekar mot just Hans Johansson själv.

I vilket fall så får man samma "tidtabell" vare sig Johansson är fotändsgubben eller ej, för han ska ju först ropa och titta, sedan ut ur bilen och tillbaka igen. Det tar bortåt en halvminut, och då ligger vi på 30-45 sekunder innan han fått ut radiomikrofonen och kan ropa igen – om det nu är vad han gör då. Vi vet ju inte det, utan det handlar bara om en koll av "tidigast möjliga tid" för iakttagelsen. Den kan ju också vara gjord senare. Och Johansson kan ha satt sig i bilen ett tag och pratat med både Solna och Stockholm, sedan gått ut igen och pratat med andra vittnen, sedan ropat igen på radion när han hört Lisbeth Palmes utbrott och fått klart för sig att offret är Palme.

Vilket av de här momenten som Engström sett – om någon överhuvudtaget – blir lite gissningslek. Jag har inte full översikt över vad som stått i tidningarna, men är ganska övertygad om att uppgifter fanns tidigt om Johanssons vita taxi och att han ropat på radion. Så möjligheten finns väl också att Engströms story om taxin är syntetisk. I förhören dyker den väl inte upp förrän den 11/3 tror jag.

Det är en jädrans röra det här med Engström. Han driver en till vansinne!

Ja han uppfann Supervittnet under Idreveckan. Inget om sådant vittne vare sig till väktarna, SvD, Aftenposten, RB eller polisen innan han åkte till Idre, däremot den 10 mars i första förhöret efter Idre och även i förhören efter.

Ja, även i de senare förhören framkommer detaljer från SE.
Dilemmat är att det är svårt att verifiera att uppgifterna inte stått i media innan.
De som förespråkar SE-hypotesen borde egentligen redan gjort det jobbet... men man jobbar inte riktigt så, i.a.f. inte här...