Citat:
"Fallet Catrine da Costa är en av de värsta rättsskandalerna i Sverige, enligt Leif GW Persson."
I Sverige? En av de värsta rättsskandalerna i Europas moderna historia. Om inte den värsta.
Professor Anders Agell och hovrättslagmannen Lars Erik Tillinger blev senare läkarnas ombud.
Tillinger var ordförande i HSAN 1989 och reserverade sig mot beslutet att läkarna skulle fråntas sina läkarlegitimationer.
Lars Erik Tillinger var den första domaren i Sveriges historia som krävde att åtal skulle väckas mot domare i landets högsta förvaltningsdomstol (Mats Melin, Nils Dexe, Margit Knutsson och Olle Stenman). Enligt Tillinger var de "ovärdiga att verka som domare vid svensk domstol".
Mediakampanjen mot läkarna 1988 - 1991 leddes av Expressens chefsredaktör Bo Strömstedt och hans sekundant, kulturredaktören Per Svensson. Patetiskt att se Svenssons efterträdare Victor Malm oja sig häromdagen. Utan att nämna Expressens ansvar. Ett "hedersomnämnande" går till Expressens Leif Brännström, som skrev om Teet Härms kollega Jovan Rajs och dennes påhitt att styckningen fotograferades. Brännström och Rajs i skön förening skapade "fotohandlarparet" i oktober 1987. Fotona fanns bara i fotohandlaren Arne Schröders huvud.
Den självklara frågan är förstås varför Schröder inte kontaktade polisen redan i juli 1984. Fyndplats 1 var inte långt från fotobutiken. Eller i december 1984. Den anhållne var rättsläkare. Statens rättsläkarstation var inte långt från fotobutiken.
"Fotohandlarparet" var bara stödbevis åt ett ännu sjukare bevis. "Vittnesuppgifterna" från ett 17 månader gammalt barn. I vilket annat europeiskt land hade detta tagits på allvar?
Ansvariga för övergreppen mot läkarna var inte bara poliser, åklagare och journalister. Ansvariga var även domarna i Stockholms tingsrätt 1988, Carl Anton Spak och Ingegerd Westlander. Domskälen gjorde läkarna skyldiga till ett preskriberat brott som de inte var åtalade för, styckningen av Catrines kropp. Vilket i praktiken gjorde dem skyldiga till ett brott som domen frikände dem från, mordet på Catrine.
Domskäl kan inte överklagas. Bara åklagaren kunde överklaga den friande domen. Åklagaren överklagade inte. Läkarna förlorade sina läkarlegitimationer och uteslöts ur Läkarförbundet som en konsekvens av domskälen, trots att domskäl inte får ha rättsverkan.
Spak sa efteråt att domen var "konsumentupplysning". Han visste inte hur rätt han fick. Domen blev "konsumentupplysning". Om Europas värsta journalister och ett rättsväsende i fritt fall.
Som rättsövergrepp är fallet unikt. Även i Europa. Monstret i Florens (den frikände apotekaren Francesco Calamandrei) är inte i närheten. Fallet Catrine da Costa får mer och mer uppmärksamhet i andra länder. De ansvariga polisernas, åklagarnas, domarnas och journalisternas namn kommer inte vara lätta att bära, särskilt inte om läkarna inte får skadestånd (vilket de nekades 2010 trots att domen medgav 27 fel).
Ett av 27 fel som Attunda tingsrätt medgav var felet att åtalet i Stockholms tingsrätt 1988 inte tog hänsyn till uppgifterna som visade att Catrine levde den 12 juni 1984. Om Catrine levde den 12 juni kunde åklagaren inte väcka åtal mot läkarna. Vilket åklagaren Anders Helin själv medgav. Läkarna hade i så fall inget tillfälle att begå brotten tillsammans. Vilket åtalet påstod att de gjorde.
Läkarna fick skadestånd för häktningstiden. Staten medgav att häktningstiden vållade skada. Den tiden hade varit mycket kortare om läkarna inte hade åtalats. Alltså vållade åtalet skada. Alltså vållade felet skada. Attunda tingsrätt medgav felet. Ett av många skäl att ge läkarna skadestånd. Högsta Domstolen borde ta upp Attunda tingsrätts dom till ny prövning. Den sjukaste domen i Sveriges historia.
Ett rättsväsende som inte ändrar felaktiga beslut förlorar medborgarnas förtroende.
Thomas Allgén fick rådet att ligga lågt. Sämsta rådet i hans liv. Det finns bara ett sätt att hantera journalister. Att bemöta anklagelser offentligt och klä av journalisterna själva. Sveriges lagar mot förtal är ett skämt.
I Sverige? En av de värsta rättsskandalerna i Europas moderna historia. Om inte den värsta.
Professor Anders Agell och hovrättslagmannen Lars Erik Tillinger blev senare läkarnas ombud.
Tillinger var ordförande i HSAN 1989 och reserverade sig mot beslutet att läkarna skulle fråntas sina läkarlegitimationer.
Lars Erik Tillinger var den första domaren i Sveriges historia som krävde att åtal skulle väckas mot domare i landets högsta förvaltningsdomstol (Mats Melin, Nils Dexe, Margit Knutsson och Olle Stenman). Enligt Tillinger var de "ovärdiga att verka som domare vid svensk domstol".
Mediakampanjen mot läkarna 1988 - 1991 leddes av Expressens chefsredaktör Bo Strömstedt och hans sekundant, kulturredaktören Per Svensson. Patetiskt att se Svenssons efterträdare Victor Malm oja sig häromdagen. Utan att nämna Expressens ansvar. Ett "hedersomnämnande" går till Expressens Leif Brännström, som skrev om Teet Härms kollega Jovan Rajs och dennes påhitt att styckningen fotograferades. Brännström och Rajs i skön förening skapade "fotohandlarparet" i oktober 1987. Fotona fanns bara i fotohandlaren Arne Schröders huvud.
Den självklara frågan är förstås varför Schröder inte kontaktade polisen redan i juli 1984. Fyndplats 1 var inte långt från fotobutiken. Eller i december 1984. Den anhållne var rättsläkare. Statens rättsläkarstation var inte långt från fotobutiken.
"Fotohandlarparet" var bara stödbevis åt ett ännu sjukare bevis. "Vittnesuppgifterna" från ett 17 månader gammalt barn. I vilket annat europeiskt land hade detta tagits på allvar?
Ansvariga för övergreppen mot läkarna var inte bara poliser, åklagare och journalister. Ansvariga var även domarna i Stockholms tingsrätt 1988, Carl Anton Spak och Ingegerd Westlander. Domskälen gjorde läkarna skyldiga till ett preskriberat brott som de inte var åtalade för, styckningen av Catrines kropp. Vilket i praktiken gjorde dem skyldiga till ett brott som domen frikände dem från, mordet på Catrine.
Domskäl kan inte överklagas. Bara åklagaren kunde överklaga den friande domen. Åklagaren överklagade inte. Läkarna förlorade sina läkarlegitimationer och uteslöts ur Läkarförbundet som en konsekvens av domskälen, trots att domskäl inte får ha rättsverkan.
Spak sa efteråt att domen var "konsumentupplysning". Han visste inte hur rätt han fick. Domen blev "konsumentupplysning". Om Europas värsta journalister och ett rättsväsende i fritt fall.
Som rättsövergrepp är fallet unikt. Även i Europa. Monstret i Florens (den frikände apotekaren Francesco Calamandrei) är inte i närheten. Fallet Catrine da Costa får mer och mer uppmärksamhet i andra länder. De ansvariga polisernas, åklagarnas, domarnas och journalisternas namn kommer inte vara lätta att bära, särskilt inte om läkarna inte får skadestånd (vilket de nekades 2010 trots att domen medgav 27 fel).
Ett av 27 fel som Attunda tingsrätt medgav var felet att åtalet i Stockholms tingsrätt 1988 inte tog hänsyn till uppgifterna som visade att Catrine levde den 12 juni 1984. Om Catrine levde den 12 juni kunde åklagaren inte väcka åtal mot läkarna. Vilket åklagaren Anders Helin själv medgav. Läkarna hade i så fall inget tillfälle att begå brotten tillsammans. Vilket åtalet påstod att de gjorde.
Läkarna fick skadestånd för häktningstiden. Staten medgav att häktningstiden vållade skada. Den tiden hade varit mycket kortare om läkarna inte hade åtalats. Alltså vållade åtalet skada. Alltså vållade felet skada. Attunda tingsrätt medgav felet. Ett av många skäl att ge läkarna skadestånd. Högsta Domstolen borde ta upp Attunda tingsrätts dom till ny prövning. Den sjukaste domen i Sveriges historia.
Ett rättsväsende som inte ändrar felaktiga beslut förlorar medborgarnas förtroende.
Thomas Allgén fick rådet att ligga lågt. Sämsta rådet i hans liv. Det finns bara ett sätt att hantera journalister. Att bemöta anklagelser offentligt och klä av journalisterna själva. Sveriges lagar mot förtal är ett skämt.
Du har fel vad jag uppfattar av vad du anser. Att pressen skall låta bli att skriva om en så här spektakulär händelse vore mycket värre. Den gjorde rätt som skrev i detalj om vad som påstods och borde om något varit ännu mer detaljerade. Det är det som utmärker rättssäkerhet, att fall kan granskas fritt av allmänhet och medier. Inte motsatsen.
Felet Expressen gjorde var inte att rapportera om saken så ingående som de gjorde, utan att inte anlägga tillräckligt kritiskt perspektiv.
Det är ännu värre idag på många sätt. Rättsövergrepp upptäcks inte därför att sekretessen breder ut sig och pressen är för fattiga och för lierade med makten för att kunna granska saker ordentligt.
Därför ser vi också granskningar av sedan länge uppmärksammade rättsskandaler som Quick, Kevin, Da Costa istället för nya avslöjanden. Men det förefaller du stödja, om jag förstår rätt, så vad du klagar på förstår jag inte.
