Den stora tråden om att vara White Trash

Nja nån energidryck någon gång än en annan femma. Jag pratar om överdriven konsumtion och sådana avarter som har det på hyllan hemmavid.

Vilka skulle ni säga är de främsta företrädarna för kategorin White trash i den svenska offentligheten? Vad är det som gör att de hör hemma i den kategorin? Jag frågar här alltså efter WT-kändisar, inte någon lattjo typ med roliga solglasögon som någon spanat in på parkeringen i Ullared.

Jag lät ChatGPT teckna ett personporträtt som skildrar White Trash i Sverige.

Bosse från Bakskogarna

I en sliten husvagn på en övergiven tomt i djupaste Värmland bodde Bosse, en ökänd figur som alla i trakten kände till, men få vågade närma sig. Bosse, med sitt toviga hår och otaliga tatueringar – allt från misslyckade försöksfjärilar till halvfärdiga dödskallar – var sinnebilden av eländig charm. Hans förkärlek för baksnus var lika känd som hans korta stubin, och på hans läppar låg alltid en svart rand av snussaft.

Låter ju som en parodi från en ungdomstidning och inte alls applicerbart med en WT från nån förort i Stockholm t.ex.

Bosse hade spenderat halva sitt liv bakom galler för vad polisen kallade "petty crime". Snatteri, småstölder och otaliga fall av olaga intrång var hans specialitet. Det gick rykten om att han en gång försökt stjäla en hel bilverkstad genom att bogsera den med sin skruttiga Volvo 240. Inte för att han behövde prylarna – Bosse gjorde det för adrenalinet och för att hålla sin skamfilade ära intakt.

Han var inte populär, varken bland grannar eller byns äldre, men han var svår att ignorera. Med sin högljudda motorcykel, som han ofta körde trots indraget körkort, och sitt ständiga skryt om gamla bedrifter – oftast kryddade med rejält med fantasi – skapade han ett slags bisarr underhållning i det annars stillsamma samhället.

När Bosse inte bråkade med någon stackars bybo, meckade han bilar på gården. Hans vrak var ett hopplöst projekt; han började med stor entusiasm men tröttnade alltid innan något blev klart. Oljefläckar täckte hans händer och kläder – han hade inte ägt en ren tröja på åratal.

Hans elakhet var legendarisk. Han kunde få småungar att gråta genom att blänga på dem från sin rostiga veranda. Men det fanns en sorglig underton i hans historia. De som kände honom innan hans första fängelsestraff talade om en ung Bosse som älskade att fiska och drömde om att bli mekaniker. Livet hade gett honom hårda smällar, och nu levde han som en tragisk parodi av sig själv.

Bosse var en relik från en tid och plats som få ville minnas, men han var också en påminnelse om hur lätt det är att förlora fotfästet.

Jag lät ChatGPT teckna ett personporträtt som skildrar White Trash i Sverige.

Bosse från Bakskogarna

I en sliten husvagn på en övergiven tomt i djupaste Värmland bodde Bosse, en ökänd figur som alla i trakten kände till, men få vågade närma sig. Bosse, med sitt toviga hår och otaliga tatueringar – allt från misslyckade försöksfjärilar till halvfärdiga dödskallar – var sinnebilden av eländig charm. Hans förkärlek för baksnus var lika känd som hans korta stubin, och på hans läppar låg alltid en svart rand av snussaft.

Bosse hade spenderat halva sitt liv bakom galler för vad polisen kallade "petty crime". Snatteri, småstölder och otaliga fall av olaga intrång var hans specialitet. Det gick rykten om att han en gång försökt stjäla en hel bilverkstad genom att bogsera den med sin skruttiga Volvo 240. Inte för att han behövde prylarna – Bosse gjorde det för adrenalinet och för att hålla sin skamfilade ära intakt.

Han var inte populär, varken bland grannar eller byns äldre, men han var svår att ignorera. Med sin högljudda motorcykel, som han ofta körde trots indraget körkort, och sitt ständiga skryt om gamla bedrifter – oftast kryddade med rejält med fantasi – skapade han ett slags bisarr underhållning i det annars stillsamma samhället.

När Bosse inte bråkade med någon stackars bybo, meckade han bilar på gården. Hans vrak var ett hopplöst projekt; han började med stor entusiasm men tröttnade alltid innan något blev klart. Oljefläckar täckte hans händer och kläder – han hade inte ägt en ren tröja på åratal.

Hans elakhet var legendarisk. Han kunde få småungar att gråta genom att blänga på dem från sin rostiga veranda. Men det fanns en sorglig underton i hans historia. De som kände honom innan hans första fängelsestraff talade om en ung Bosse som älskade att fiska och drömde om att bli mekaniker. Livet hade gett honom hårda smällar, och nu levde han som en tragisk parodi av sig själv.

Bosse var en relik från en tid och plats som få ville minnas, men han var också en påminnelse om hur lätt det är att förlora fotfästet.

Nu känner jag inte dig, men jag vill hävda att det är white trash att låta någon annan tänka åt dig, i det här fallet en AI-bot, istället för att lägga manken till och fundera ut något fyndigt att skriva på grund av lättja.

Skämt åsido så har jag noterat att WT-folk är mycket mer fascinerade av dessa AI-botar än folk i gemen. Vanligt folk tycker i allmänhet att det är obehagligt med den här snabba AI-utvecklingen. Jag har till exempel en WT-kollega som ägnar stora delar av rasterna åt att chatta med ChatGPT, och skrattar så mycket att han nästan får krupp....

Jag är stolt White Trash are som b.la. gillar Thrash Metal. Är uppväxt i en av Sveriges allra värsta White Trash-hålor, och på bondgårdar, där det var ganska extremt. Man fick lära sig ett och annat där. Sen har jag rest väldigt mycket, bott utomlands och med åren fått otroligt mycket skäll och "kritik" för min tveksamma vett och etikett. Nu har jag lärt mig ett och annat och får troligen in godbitarna från White Trashen (dom är många) och kanske kan blanda in lite mer världsvana saker i det.

Skäms inte för att ni (dom allra flesta här) är White Trash. Lär er lite internationell vett och etikett bara så blir det bra. Mitt hem är i slutändan bland koskit, diverse dynga och svinpiss. Det här med att bo i, och besöka längre tid, diverse "världsmetropoler" lär vara ett avslutat kapitel. Mänskligheten är alldeles för hemsk för det.

Bönder är inte detsamma som WT. Visst kan bönder vara WT, men behöver inte vara det. Att bedriva jordbruk eller lantbruk är något som är viktigt o vi ska vara stolta över våra bönder som förser oss med mat.

Själv bor jag i en liten stad, dricker väl nån Monster då o då. Men har ingen varg-T-shirt...

Just nu såg jag ett inlägg på Facebook från en glasklar WT-person: "Så jävla trött på folk som inte fattar sig på hojvärden". Vaddå värden tänkte jag och fattade sen att han menade hojvärlden. Att inte kunna stava eller ha usel meningsbyggnad är en klar WT-markör, och att ursäkta sig med att "Det är inte så viktigt, huvudsaken är att folk fattar vad man menar", ja men om folk inte gör det då? De kallar även folk som anmärker på deras stavning för "språkpoliser" eller säger "Jag har inte tänkt bli någon språklärare. Mycket komiskt blir det när vissa ljuger om att de är högutbildade anonymt på internetforum men inte ens kan stava till civilingenjör och särskriver.

Håller med om det! Jag klagar dock aldrig på nån som stavar fel, då jag tycker det ändå är petitesser o lite lågt att använda felstavning mot andra parten om man t.ex. diskuterar nått där man har olika åsikter. Men det är många som stavar som krattor.

Att det förekommer små stavfel ibland är väl inte något att bry sig om, man kan har tryckt lite snett på tangenterna. Men att inte kunna skriva "världen", utan "värden" är WT. Även de som skriver mej o dej, istället för mig och dig är likadant. Har man gått ut grundskolan så bör man kunna stava, använda versal i ny mening o använda skiljetecken korrekt.