Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Hoppas att butiken står öppen för fler. Jag har en fråga om Säpoförfalskning. Du menar att det är bevisat att det finns en annan Säpoförfalskad inspelning i utredningen. Ett ”tk-band” (vad är det?) för en telefonavlyssning av Sigge Cedergren. Jag har inte koll på den delen av materialet så det är därför jag frågar.
Om det är bevisat att Säpo förfalskat det bandet som du hävdar vore det väl intressant för tråden att få en överskådlig genomgång av vad det är som bevisar den förfalskningen. Det skulle ju också kunna fungera som en inkörsport till att justera folks perspektiv på möjlig Säpoförfalskning tänker jag mig. Själv har jag ingen som helst åsikt i frågan eftersom jag är för dåligt insatt.
Det är möjligt att du redan redogjort i detalj för grejen med Cedergren någonstans, och i så fall skulle du ju bara kunna länka tillbaka till något av dina egna inlägg. Jag ber om ursäkt om jag missat det, men själv har jag bara sett små ”aptitretare” i stil med denna:
Gunnar Walls förklaring (i boken "Rättsskandalen Olof Palme") att samtalen till Sigges bostad 23.02 (från en viss Janne), 23.07 (från en okänd kvinna) och 23.15 (från en viss Roger) ägde rum några dagar tidigare och infogades på mordkvällens band tror jag inte på.
Motivet skulle ha varit att dra uppmärksamheten från narkotikarotelns olagliga buggning av Sigges bostad och visa mordutredarna att Sigge var hemma och inte behövde granskas (Wall medger att han bara spekulerar). Det finns en bättre förklaring.
Efter ett nytt förhör med vittnet Pia Engström den 22 september 1988 insåg polisen att missbrukaren Roger Östlund (1948 - 2006) var den man som vittnet Lars Erik Eriksson och vaktmästaren Peter Olofsson såg i Grands foajé
"efter det att sista föreställningen visats" (L846-3).
"Peter O uppger att efter det att sista föreställningen visats, strax före man skall stänga biografen, så ser Peter O hur en man står vid den offentliga tfn som finns på biografen."
När Roger Ö förhördes på fängelset Hall den 24 januari 1989 (nästan tre år efter mordet) lyckades denne "komma ihåg" att han såg Christer Pettersson (1947 - 2004) utanför Grand. Trots att Roger Ö var
"alldeles borta av knark och sprit" under mordkvällen och hade svårt att komma ihåg var han själv befann sig den kvällen (enligt förhöret sex dagar efter mordet). I ett nytt och lika förbluffande förhör den 15 februari 1989 lyckades minneskonstnären Roger Ö "komma ihåg" att han just skulle ringa langaren Sigge Cedergren (1931 - 1996) när Christer P dök upp utanför Grand. Sigge C bodde på Tegnérgatan 16, ett kvarter öster om Grand.
Förhören med Pia E, Lars Erik E och Peter O visar att Roger Ö gick in på Grand tidigast 23.30. Förhören med Pia E visar vad Roger Ö gjorde innan han gick in på biografen.
Sigges tidigt bortgångne lillebror Roger Cedergren (1944 - 1987) ringde till Sigges bostad 23.15 (från en okänd plats). Att Roger C ringde 23.15 framgår av kriminalinspektör Björn Rosendahls PM den 28 mars 1987 (KE10416). Polisen avlyssnade telefonen i Sigges bostad vid tiden för mordet. Den som svarade när Roger C ringde 23.15 var inte Sigge C (han var på spelklubben Oxen på Oxtorgsgränd 2), utan Sigges kumpan Uffe Höglund (1936 - 1989). Uffe H passade telefonen i Sigges bostad mellan elva och halv tolv på kvällen. Uffe H var lätt att känna igen. Hans mustasch var dubbelt så stor som Sigges.
Spelklubben Oxen drevs av Sigge C och två andra langare, Paul Molander (1923 - 1988) och Kjell Fernberg (1942 - 2018). Att telefonen i Sigges bostad passades av hans kumpaner förekom ofta. Dåtidens langare använde inte mobiltelefoner.
Mellan tolv och ett samma dag hade Ove "Ove Gotland" Sjöberg (1931 - 1989) passat Sigges telefon.
Lars-Inge "Svarten" Svartenbrandt (1945 - 2016) ringde 12.47 och frågade efter Sigge. Han var inte hemma.
Mellan ett och elva missade Sigge ett tjugotal samtal (ingen passade telefonen).
Att Uffe H passade telefonen mellan elva och halv tolv på kvällen framgår av kommissarie Elving Gruvedals bok från 2010. Gruvedal var kommissarie Vincent Langes närmaste man på Stockholmspolisens tekniska rotel. Båda närvarade vid obduktionen den 1 mars 1986. Uffe H ringde till Sigge C 0.57. Sigge C frågade hur det gick med "verktygen" (ett parti med 10000 sprutor).
Den som ringde 23.15 (Roger C) dog den 4 februari 1987. Den som svarade 23.15 (Uffe H) dog den 18 februari 1989 (vilket Gruvedal inte nämnde i boken). Kriminalinspektör Thure Nässén (1935 - 2018) kunde nu "byta ut" Roger C (den som ringde till Sigges bostad) mot Roger Ö och Uffe H (den som svarade i Sigges bostad) mot Sigge C. Roger Ö och Sigge C hade alltför svaga minnen av mordkvällen för att invända mot Nässéns bluff. De samarbetade med Nässén. Tjänster och gentjänster.
Banden från avlyssningen var borta. Enligt polisen registrerades inte vilka nummer samtalen kom från. Det fanns bara tre problem (förutom problemet att Rosendahls hemligstämplade PM visade att Roger C var den som ringde). För en "kreativ" polis som Nässén gick alla problem att lösa.
Det
första problemet var själva samtalet. Roger C pratade med
Uffe H om Roger Ö (i tredje person). Som framgår av kriminalinspektör Margareta Eklunds handskrivna referat. Man antog istället att Sigge C pratade med
Roger Ö om Roger Ö (Eklund hörde fel).
Det
andra problemet var Sigge C. Han var inte hemma 23.15 (utan sex kvarter bort på spelklubben Oxen på Oxtorgsgränd 2). Sigge C kom hem kvart i tolv. I sällskap med kumpanen Reine Jansson (1929 - 1999). Så fort Sigge kom hem ringde han "Mona på Lidingö". Då var klockan 23.49. Man antog istället att Sigge gjorde en "extra vända hem" 23.15. Trots att en sådan "extra vända hem" var oförenlig med förhören (även förhören med Reine J). "Bilstångningen" och den springande mannen på Luntmakargatan såg Sigge C en kvart efter mordet. Sigge C kan inte ha hört skotten.
Det
tredje problemet var Janne Lundberg (1936 - 2012), en annan av Sigges kumpaner. Janne L ringde från Oxen till Sigges bostad 23.02. Uffe H svarade. Janne L bad Uffe H att komma till Oxen (där Janne L spelade kort). Uffe H lovade att komma till Oxen
"om en halvtimma". Janne L och Uffe H var bekanta. Tio dagar senare gjorde de ett inbrott på Tjustgatan (KB10396-D). Janne L bad inte Sigge C att komma till Oxen. Sigge C lovade inte att komma till Oxen
"om en halvtimma". Sigge C var redan på Oxen (som förhören med Reine J visar).
När Uffe H dog den 18 februari 1989 inledde Nässén en serie förhör med Janne L (han förhördes den 2, 3 och 6 mars och den 12 april 1989). Att Sigge C var den som svarade när Janne L ringde till Sigges bostad 23.02 hade Janne inget emot. Janne förstod att Nässén ville ha det så. Liksom Roger Ö och Sigge C hade Janne L alltför dåligt minne av mordkvällen för att invända mot Nässéns bluff.
Syftet med Nässéns bluff var att placera Roger Ö vid mynttelefonen i Grands foajé 23.15. När paret Palme fortfarande var i närheten. Åklagarna kunde nu "bevisa" att Roger Ö såg Christer P utanför Grand när paret Palme fortfarande var i närheten (inte en kvart senare). Tingsrätten och hovrätten trodde på Nässéns bluff.
Christer P anhölls den 14 december 1988, häktades den 16 december, åtalades den 29 maj 1989, dömdes av nämndemännen i tingsrätten den 27 juli, släpptes den 12 oktober och frikändes av en enig hovrätt den 2 november. Klas Bergenstrand (den ene av regeringens två "observatörer" i Hans Holmérs spaningsledning) gjorde en resningsansökan den 5 december 1997. Den avslogs den 28 maj 1998.
Högsta Domstolen imponerades inte av riksåklagarens nya "vittnen". Inte heller av galna teorier. Som teorin att Christer P skulle skjuta sin langare Sigge C och förväxlade honom med Olof Palme, trots att Sigges flickvän Lena var 25 år yngre än Lisbeth Palme och kände Christer P. En teori som framfördes 1995 av journalisten Stig Edling. Eller teorin att Christer P sköt Olof Palme på uppdrag av den fängslade "Bombmannen" Lars Tingström (1934 - 1993), som inte hade sett Christer P sedan 1984 och friades från ett av bombdåden 1985. En teori som framfördes 1997 av advokaten Pelle Svensson.