Palestina och Israel - varför välja sida som konservativ?

Norrbottens svenska befolkning har olikt palestinerna inte över hälften av DNA från arkeologiska fynd från människor som levde där för 2500 år sedan. Benduinerna liksom samer har alltid varit en minoritet i Levantin, de flesta har alltid varit bosatta bönder.

Det tror jag har rätt liten betydelse för jämförelsen, men jag delar Din uppfattning att även samerna alltid varit en minoritet i Levanten.

Vet inte vad skämtet går ut på, men det finns liknande historierevisionism från andra sidan om att ashkenazijudarna är khazarer. Det finns ju dna forskning, så varför fortsätter människor spekulera om benduiner, namnforskning och khazarer? Ska vi mätta skallar härnäst?

Jag är mera kulturintresserad än DNA-intresserad, och konstaterar att samhällen med stort inslag av nomadism också har en annan syn på bofasthet och jordens betydelse. Jämför här delvis den kosmopolitiska globetrotter klassen - Anywheres - som ser världen som en flygplats och inte känner tillhörighet till något. De utgör inte direkt ett samhälles stöttepelare.

Det är ett tämligen opassande argument när vi jämför palestinier med judar, vilka har varit mest nomadfolk? Nomaderna är under 1% av Levantins befolkning, medan nästan betydligt fler judar varit ett slags nomadfolk igenom århundranden tillbaka och inte sällan så kan de ha familjehistorier där varje ny generation flyttat till ett nytt land.

Vet inte ifall du riktigt förstår att Levantin är ett medelhavsområde som till majoriteten historiskt varit bönder, undantaget typ nagevöknen som mycket riktigt främst befolkas av benduiner. Palestinien har ju 40 000 benduiner och 5 miljoner icke-nomadfolk så det räknas inte ens till 1% av befolkningen och liknar närmast samerna i Sverige.

Herr Husis:
Att hela den interna debatten kring Israel/palestina-konflikten fungerar som en proxy för ängsliga borgare som inte vågar erkänna mångkulturalismens misslyckande håller jag med om - och det är hela min poäng.

Att uttryckligen stå upp för svenskarnas intressen och att driva en politik som syftar till att de ska känna sig trygga är fortfarande så tabubelagt att man tvingas använda Israel-Palestina som ursäkt för att inte riskera att stämplas som rasist.

Chang Frick:

Men jag vill nog påstå att iaf SD har adresserat vad de kallar ”svenskfientlighet” och flera gånger gett exempel på det osv. Så att säga att ”inget parti” har argumenterat för det där är väl kanske inte helt sant.

Däremot är det korrekt att de traditionellt borgerliga partierna har en ångest över att adressera etnisk våld riktat mot svenskar, det anses lite fult. Men drabbar det minoriteter går det prata om det, än mer om det är judar. Den biten upplever jag också.

Skälet till det är en ängslighet. Man kan ju kallas rasist om man adresserar våld och hot mot svenskar, men det går att skydda sig med antisemitism-kortet om det drabbar judar.

Det är inte så att de egentligen gör skillnad på judar och svenskar, det handlar nästan uteslutande om rädslan för att anklagas vara rasistfascist.

Så när det är judar som drabbas upplever många i borgerligheten att ”äntligen” kan de prata om det som SD försökt sätta ord på i ett decennium. Så då kramas varenda droppe ur den trasan så att säga och de är beredda att göra vad som helst för att ”stoppa antisemitismen”. Men det är som sagt för att de gömmer sig bakom det när de i själva verket, innerst inne, vill utvisa araber/muslimer/mellanöstern eller vad vi nu ska kalla det.