Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
HUr är det då moraliskt rätt att gå in i Irak, Syrien eller Lybien och avsätta regimen där?
Då moralen vilar på någonslags förhoppning om bra resultat för hela befolkningen av att man mördar x antal i krigsföring så är det väldigt svårt att få till vad du talar om här, då bra resultat aldrig syns.
Som konservativ kristen så borde du vilja behålla Assad för att skydda kristna i området från en "demokrat" de facto styrd av sunni islamister.
Att avsätta Saddam Hussein går att moraliskt försvara, men man borde ändå avstått, av skäl jag redogjort för tidigare.
Citat:
Ni neokonservativa vill också alltid låtsas om som om det handlar om spridning av demokrati när det oftare handlar om storbolags intressen och rentav israellobbyns intressen. Antar att Nikki Hailey var din favorit denna gång bland republikanerna?
Vore det moraliskt rätt enligt dig för hypotetiska neokonservativa amerikaner anno 1800 att avsätta svenska kungen genom att föra krig mot Sverige och tvinga fram svensk demokrati?
Det är inte alls för att framtvinga demokrati som krig förs. Det ligger mycket långt bort att det kan bli demokrati i islamländer, kanske aldrig. Istället är det för att avvärja hot mot oss själva, eller våra partners, hålla handelsvägar öppna osv. När det gäller Assad, skulle moraliteten ligga i att tvinga bort en härskare som använder nervgas som stridsmedel.
Lägg märke till att svenskarna själva avsatte den svenske kungen 1809, och införde en ny konstitution, som ledde fram till demokrati.
Citat:
Alla analogier har problem med att sakförhållanden alltid skiljer sig något från fall till fall. Till saken hör att majoritet av palestinier härstammar från bönder och väldigt anknutna till deras förfäders land.
Israel anföll knappt Nagevöknens benduiner under Nakba utan utvisade mestadels palestinska bönder i Norra Israel som bodde i små byar. Det finns 5 gånger fler benduiner i Israel därmed än i Palestina.
Vad jag förstår, var ca 25% av jordbruket judiskt i början av 40-talet, och invandrade judar hittar sätt att odla upp allt mer yta, främst sådan som ingen brukat tidigare. När Israel anfalls 1948, flyttar naturligen en hel del palestinska bönder och lämnar sin mark. Emelelrtid tycks det som att det funnits både bofasta palestinska bönder, stadsboende och runtflyttande. Bilden är alltså blandad. Om man nu skall betrakta palestinier som ett definierbart folk före 1960-talet. Det är ingalunda självklart att man skall betrakta muslimska respektive kristna palestinier som samma folk, eller att det är någon betydande skillnad på dessa och de arabisktalande folk som bebor t ex Libanon och Jordanien.