Chalmerist ville sova över, dömd för våldtäkt i tingsrätt, friad i hovrätt (jan, 2024)

Strindlöv har intervjuat flera nämndemän, nominerade från olika partier, som alla vittnar om samma sak: De ser problem med lagstiftningen, men vågar inte kritisera den öppet. Av rädsla för repressalier från partiet.

Sen tog han bort henne till bordet och vände henne mot bordet.

Ja, eftersom det gör så himla ont så (här är ett ord överstruket i vittnesförhöret, varför vet jag inte) jag inte av och jag hamnar lite ur det här chocktillståndet och bara inser liksom ännu mer vad det är som händer och då tar jag tag i hans händer, där han håller emot och liksom försöker verkligen med all min kraft dra bort dom och säger, nej snälla sluta det gör jätteont och det håller nog på ett tag, eller det kändes som att det höll på ett tag, men jag lyckas inte liksom dra bort hans händer. Och eftersom jag då börjar säga, aj nej det gör jätteont, så lättar han trycket på händerna men fortsätter ändå ha kvar händerna där och fortsätter penetrera mig.

Hon berättade att hon sa att hon hade sagt att det gjorde ont, att hon inte ville och att hon försökte ta bort hans händer och att hon sa nej så. Sen berättade hon där vid bordet att hon hade skrikit och att han hade noterat men inte slutat

Tingsrättens bedömning
Inledande utgångspunkter
För en fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i andra brottmål, att domstolen genom den utredning som lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till den gärning som åklagaren påstått.I mål om sexualbrott saknas ofta direkta vittnesiakttagelser. Bevisningen om själva gärningen utgörs i sådana fall ofta av målsägandens berättelse. Det är i sådana fall av stor betydelse för bedömningen av den tilltalades skuld om målsäganden framstår som trovärdig och om uppgifterna som han eller hon lämnar är tillförlitliga. För en fällande dom är det inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Däremot kan en trovärdig utsaga från målsäganden i förening med vad som i övrigt framkommit i målet, t.ex. om målsägandens beteende och reaktioner efterhändelsen och vad målsäganden berättat om denna för andra personer, vara tillräckligt för en fällande dom.

Tingsrättens bevisvärdering i detta mål
Målsäganden har på ett trovärdigt sätt berättat om händelseförloppet. Hennes berättelse är återhållsam men sammanhängande och relativt detaljrik, utan svårförklarliga inslag och konstansbrister. Hon har på frågor genomgående kunnat lämna rimliga förklaringar. Målsägandens berättelse uppfyller de av Högsta domstolen högt ställda kraven på vad som kännetecknar en alltigenom trovärdig berättelse (se t.ex. NJA 2009 s. 447 I och II samt NJA 2017 s. 316 och II). Det har inte framkommit någon omständighet som ger anledning tillantagande att målsäganden skulle ha skäl att på felaktiga grunder anklagaViking Lundkvist för ett allvarligt brott. Att målsäganden nyligen hade gjortslut med sin pojkvän och att de tycks ha haft för avsikt att ha ytterligare samtalkring detta som de vid denna tid ännu inte haft ger inte tingsrätten anledning att betvivla riktigheten i målsägandens uppgifter. Målsägandens berättelse får indirekt stöd av vad Andrei Dubinski, Julia Jansson och Zuzanna Wojtowiczhar berättat om vad målsäganden berättade för dem kort efter händelsen och av deras iakttagelser av målsägandens beteende och mående, där särskilt AndreiDubinski, som var den som först träffade målsäganden efter händelsen, på ettnyanserat och relativt detaljerat sätt har beskrivit hur målsäganden skriftademellan att vara ledsen och att vara eller försöka vara normal samt att hon intevar sig själv. Målsäganden har också haft blåmärken vid sina höfter som enligtRättsmedicinalverket haft utseenden förenliga med att dessa uppkommit vidden uppgivna tidpunkten och att den samlade skadebilden av blåmärkenaavseende utseenden, lägen och omfattning är förenlig med att blånaderna uppkommit till följd av grepp med händer i samband med att annan person hållit målsäganden mot ett bord. Detta ger enligt tingsrättens meningytterligare stöd åt målsägandens berättelse. Flera av vittnena har också beskrivit hur målsäganden kort efter händelsen har uppvisat blåmärkena för dem och beskrivit blåmärkenas uppkomstsätt som just detta, vilket enligt tingsrättens mening talar för riktigheten i målsägandens berättelse. Även vadmålsäganden har uppgett i textmeddelanden till vittnet Felix Matseng Rosénkort efter händelsen och senare berättat för honom ger stöd åt målsägandens berättelse.

Ett visst, om än begränsat, stöd åt målsägandens berättelse ger också kontaktenmellan målsäganden och Zuzanna Wojtowicz strax före Viking Lundkvistsankomst till målsägandens bostad, i vilken målsäganden till ZuzannaWojtowicz har förmedlat att hon inte var bekväm med att Viking Lundkvistskulle komma hem och sova hos henne liksom att Viking Lundkvist skulle fåsova på golvet, vilket i vart fall ger stöd för att målsäganden innan VikingLundkvist kom hem till henne inte var intresserad av det som sedan kom attäga rum.

En sammanvägning av målsägandens trovärdiga berättelse och det stöd somdenna får av den av åklagaren åberopade bevisningen leder enligt tingsrättentill slutsatsen att bevisningen är så stark att den i sig, om bevisning som talarmot åtalet inte föranleder annat, styrker att Viking Lundkvist har agerat på detsätt som anges i gärningsbeskrivningen.

Frågan är då om Viking Lundkvists egna uppgifter förtar värdet av åklagarens bevisning och leder till att åtalet ändå inte är styrkt. Viking Lundkvist har istort beskrivit ett händelseförlopp liknande det som målsäganden har beskrivit,men med tydliga viljeuttryck från målsägandens sida och ömsesidighet i desexuella handlingar som genomfördes. Vad gäller blåmärkena har VikingLundkvist sagt att de inte kan ha uppkommit vid den del av samlaget somgenomfördes på bordet, att de visserligen kan ha uppkommit på något sätt vid parternas samlag men att han inte är övertygad om att de alls har uppkommitvid detta tillfälle.

Det händelseförlopp som Viking Lundkvist har beskrivit kan inte förstås som att målsäganden har blivit utsatt för en våldtäkt och inte heller som att målsäganden kan ha upplevt sig ha blivit utsatt för en våldtäkt. Berättelsen ger för övrigt inte heller någon förklaring till blåmärkenas uppkomstsätt. Om det har gått till på det sätt Viking Lundkvist har beskrivit har målsäganden alltså valt att oriktigt anklaga Viking Lundkvist för ett allvarligt brott. Det saknas anledning att betvivla vittnenas uppgifter om vad målsäganden har berättat för dem kort efter händelsen. Att målsäganden skulle ha kontaktat sina vänner direkt efter händelsen och ljugit om att hon blivit våldtagen av Viking Lundkvist och i anslutning därtill uppvisat dåligt mående framstår enligt tingsrättens mening som osannolikt. Att målsäganden skulle ha ljugit för sina vänner om blåmärkenas uppkomstsätt framstår också som osannolikt liksom att målsäganden skulle ha hållit fast vid denna lögn vid polisanmälan,läkarundersökning och efterföljande rättsprocess, trots att det inte finns någon som helst anledning att tro att hon vill Viking Lundkvist något illa. Att målsäganden skulle ha ljugit av någon sorts lojalitetsskäl mot sin dåvarande expojkvän Felix Matseng Rosén framstår enligt tingsrättens mening som alltför långsökt, inte minst med tanke på att det i kontakten med Zuzanna Wojtowicz framkom att målsäganden just varit på dejt med annan innan Viking Lundkvis kom hem till henne liksom vad Andrei Dubinski har berättat om attmålsäganden träffat annan eller andra under tiden hon och Felix MatsengRosén inte var tillsammans. Sammanfattningsvis anser tingsrätten att VikingLundkvists berättelse inte ger någon rimlig förklaring till målsägandens agerande och uppvisade mående direkt efter händelsen. Hans berättelse förtar därför inte värdet av åklagarens bevisning