Skandiamannen

Ja just, men vid den tiden när jag själv frågade Jeppsson om den här saken så hade jag inte ens hört talas om Thomas Pettersson, jag visste inte att han existerade. Det var först när Filter-artikeln kom ut som jag blev varse det, och då visade det sig naturligtvis att Borgnäs och Pettersson kände varandra sedan tidigare. Men det framgick aldrig då, och Borgnäs nämnde heller inget om det.

"Lebel-hypotesen" om hur journalister och poliser påverkar vittnen och får dem att gå fel sträckor vid vallningar (Fauzzi), ljuga om att de såg Åsmannen uppe på David Bagares Gata (Nieminen), skriva brev till polisen (Jeppsson) ger jag dock inte mycket för. Nu senast påstår Lebel (i huvudtråden igår) att Borgnäs på något sätt tvingat Jeppsson att skriva det där brevet till polisen.

Att jag nämner det här beror på att det hakar i det där med Thomas Pettersson i viss mån. Frågan blir då om TP kan ha utövat ett sådant inflytande över Jeppsson att han börjat tänka och tro att Engström skjutit Palme av det skälet. Det blir naturligtvis en bedömningsfråga, hur man ställer sig till Jeppssons integritet. Är han en påverkbar vindflöjel som tänker, tycker och tror vad andra säger till honom?

Då menar jag, att Jeppsson visserligen kanske inte är helt opåverkbar – för vem är det? – men att han definitivt inte är någon "Lebel-robot" som programmeras av journalister och poliser. Han tänker på egen hand och fattar egna beslut. Det har tisslats och tasslats en del om att Jeppsson skulle vara lätt förståndshandikappad, men jag har ju talat med honom i ett par timmar och såg absolut inga tecken på det. Tvärtom är han välformulerad och eftertänksam. Jag uppfattade honom som normalbegåvad och samvetsgrann.

Att Jeppsson träffat TP och att han då fått frågor om Stig Engström tog jag för givet när TP väl dök upp över radarn i och med Filter-artiklarna. Det besynnerliga är dock, att TP – i alla fall vad jag kan minnas – inte gör någon affär av det. Annars tycker man att det borde ha varit huvudnumret i både artiklarna och boken att "vittnet Jeppsson känner igen Engström". Vi vet ju också hur TP gärna skruvar på uppgifter för att få dem att passa in med hans egna tes.

Vad det tyder på är alltså snarast att Jeppsson kanske inte varit så tänd på TP:s idé när den framkastades för honom, utan att det kommit efteråt. Det tycker jag också stämmer med brevet till polisen, som också "kommer efteråt". Där kan jag inte svara för vad Borgnäs sagt och gjort mellan julen 2017 och fram till det att brevet skrevs, utan det får ni fråga honom om i så fall. Men idén om två gärningsmän verkade i alla fall vara ny för Jeppsson när jag lade fram den vid "vallningen".

Kanske Borgnäs och Jeppsson träffats och dryftat den frågan fler gånger i mellantiden, det vet inte jag, men jag skulle tippa att det handlar om att Jeppsson själv gått och grunnat över saken under en tid och då till slut kommit fram till att han faktiskt inte är säker på att det var gärningsmannen han såg. Då har han samvetsgrant skrivit till polisen om det. Möjligen kan han ha diskuterat med Borgnäs om han borde skriva och fått uppmuntran till att skriva från honom. Men att Jeppsson liksom skulle "ta order" från Borgnäs, som Lebel påstår, det är rent nonsens.

Ungefär så tänker jag mig nog också det där med Thomas Petterssons inflytande över Jeppsson, att det handlat om en idé som TP planterat i Jeppssons skalle och som han inte tänkt så mycket på förrän den togs upp. Då har han först varit lite kallsinnig till den, vilket är den del TP fått höra, men sedan gått och grunnat över den på egen hand. Han hade ju också kollat in det där videoklippet med Engström på YouTube, sa han, och underförstod att han inte tidigare sett (eller i alla fall inte mints) inslaget i tv när det gick på våren 1986.

Allt det här blir ju väldigt grannlaga och svårt. Jag har i alla fall redogjort för vad jag hört och vad jag vet om saken, och nu har jag även lagt till en personlig bedömning av Jeppssons förmåga att tänka på egen hand och agera självständigt. Det är min uppfattning att de senare är betydande och att han absolut inte är någon vindflöjel – låt vara "Lebel-robot" – som bara tänker och tycker vad andra sagt till honom att tänka och tycka. Det tycker jag stämmer in med vad jag sett och hört både av Jeppsson personligen och i den här frågan i stort.

SE berättar ju som sagt att planerna är att åka på söndagen. Minns jag rätt nämner han väl även detta i någon av de tidningarna han medverkade i genom åren? Senaste PU inkluderade ju som bekant även flertalet tidningsartiklar i sin undersökning. Dessutom är ju ME övertygad och bergfast i sin uppfattning om att de åkte till Idre på söndagen (vilket framkommer i förhör). Så, något mysterium att åklagaren nämnde detta på pressträffen är det ju inte?

Tack för ytterligare perspektiv. Då förstår jag bakgrunden lite bättre.

Ja, det är förstås en bedömningsfråga hur mycket Jeppsson påverkades. Men den metodik som LJ antyder att TP brukat är verkligen inte bra. Att i princip bedriva advokatyr för Engström som gärningsman inför ett nyckelvittne. Söka upp honom och säga att han själv är övertygad om hans skuld och flåsigt försöka få med Jeppsson på tåget.

Att LJ inledningsvis var skeptisk låter som en rimlig slutsats. Mot det kan man ställa att ett igenkännande helst ska vara omedelbart för att ha hög tillförlitlighet. Om man går hem och grunnar på det och kommer på dagen efter att det kanske ligger något i det (som med Najics lilla utpekande av CP) minskar i regel tillförlitligheten. Även om man har goda avsikter.

Givetvis vill jag inte sträcka mig så långt som Lebel. Han verkar ha fullt upp med att framställa Björkman som en självgående golfvagn och Nieminen som en gaslightad Matrix-kund som fått det blå pillret av Agent Smith (Håkan Ström).

Instämmer till fullo. Det blir i slutänden ganska hopplöst att försöka avgöra vem som påverkat vem till att säga och göra vad. Vi har ju ingen konservöppnare som kan öppna skallen på folk så att vi kan läsa deras tankar, utan vi vet ju bara vad de själva redovisar genom sina göranden och låtanden.

Om folk påverkas av andra så kan det ju också bero på att de låtit sig påverkas av vissa idéer som de tagit in, tänkt över och sedan själva bestämt sig för att anamma. Sådant händer hela tiden, inte minst i min egen skalle. Då brukar man även försöka ge credit för sådana idéer. Det gäller till exempel din idé om "kommissarie Engström" som jag tyckte (och alltjämt tycker) är bra.

Det var mest frågan om "agentur" ("agency" på engelska) som jag ville lyfta, att man ju ändå måste utgå från att vuxna människor som inte omyndigförklarats eller är senildementa har en viss kapacitet för egna resonemang, eget beslutsfattande och självständigt agerande.

Hur stor den kapaciteten är varierar naturligtvis från fall till fall, men just i Jeppssons fall blir elaka rykten om att "hissen inte går ända upp" på honom särskilt bekymmersamma. Om man talar om någon som är lätt förståndshandikappad så ligger det underförstått i det att denne också är lättpåverkad och lättlurad. Därför ville jag med eftertryck tillbakavisa sådant om Jeppsson, inte för att du påstått något sådant utan just därför att det liksom ligger och pyr under ytan.

Relationen mellan Jeppsson och Borgnäs är minst sagt intressant. Borgnäs är ju som en terrier och ligger på hela tiden, men Jeppsson verkade inte störas särskilt mycket av det. Vi satt uppe på kaféet snett över korsningen en timme efter "vallningen" och då höll Borgnäs på länge och väl med att diskutera sådana detaljer som om Jeppsson sett vänsterarmbågen på Åsmannen.

Vid någon punkt gjorde jag väl någon slags rörelse som tydde på att jag ville bryta in, men då blev jag omgående avsnäst av Borgnäs som uttryckligen förbjöd mig att avbryta! Det är faktiskt svårt att föreställa sig en mer taktlös människa, det var därför jag avbröt samarbetet med honom. Jag fixar det inte, men Jeppsson verkade klara det alldeles utmärkt.

Så vi har i Jeppsson en mycket tålmodig och tolerant person. Om jag själv bevittnat eländet skulle jag ju varken vara särskilt road av att sitta och höra allehanda oförskämda invändningar eller av att låta mig toppridas nästan handgripligen. Sådant stör mig, men av allt att döma stör det inte Jeppsson. På ett plan håller jag det för en beundransvärd kvalitet, att vara lugn som en filbunke.

Jag tyckte också att det förklarade en del saker när det gällde Jeppssons agerande, att han är "coolare" än man kanske tror. Det blir lite som med diskussionerna kring Christer Andersson och hans agerande vid vådaskjutningen på skytteklubben, att han var den ende som inte flippade ur totalt och sprang runt som en yr höna utan tog istället och körde killen som skjutit sig själv till sjukhuset.

Jeppsson blev för mig en slags miniupplaga på det, vilket då har viss betydelse för problemet med "haren Jeppsson" mot "lejonet Jeppsson". Först håller sig Jeppsson på femtio meters avstånd av rädsla för att bli påskjuten uppifrån trapporna (haren Jeppsson), men sedan går han i rent dödsförakt och kollar bakom presenningarna uppe vid bygget vid Johannesgatan (lejonet Jeppsson).

De här två sakerna vill inte rymmas i en och samma personlighet, och då frågar man sig vem den "verklige" Jeppsson egentligen är: haren eller lejonet? Efter träffen med Jeppsson lutar jag faktiskt lite mer mot lejonet än mot haren. Och även om jag inte fått bukt med hela skeendet uppe på åsen så känner jag att den iakttagelsen ändå har viss betydelse när man försöker få ordning på det.

När det gäller frågan om Jeppsson och Engström så är det egentligen bara två saker som jag fäste avseende vid. Den ena är att Åsmannen liknar Engström bakifrån, och det håller jag för en mycket trovärdig uppgift. Det är inte Engström som Jeppsson sett, och det har han heller inte påstått utan vad han har sagt är att han nog trodde att det kunde vara Engström. Det finns utrymme för misstag i det.

Även om Lisbeth Palme aldrig själv lämnade något utrymme för misstag så säger det sig självt att ett sådant utrymme ändå finns i hennes utpekande av Christer Pettersson. Problemet med Jeppsson och Engström påminner i så måtto om Lisbeths utpekande: det kan ha varit felaktigt men är ändå "trovärdigt" i meningen att det innehåller väsentlig information om mördarens utseende.

I Lisbeths fall talar vi emellertid främst om ansiktet och inte om ryggtavlan, och hennes utpekande betyder då att en gärningsmannakandidat måste förete stora likheter med Christer Pettersson för att kvala in som relevant. På ungefär samma sätt förhåller det sig med Jeppsson och Engström, att en Åsmannakandidat måste likna Engström bakifrån för att kvala in.

Varför drar jag då upp det här? Därför att enmansscenariot blir klämt mellan dessa två saker. Då har vi alltså att Åsmannen är identisk med gärningsmannen, och som sådan måste han likna Christer Pettersson framifrån för att kvala in på Lisbeths sida. Men samtidigt måste han också likna Engström bakifrån för att kvala in på Jeppssons sida.

Det blir lättare sagt än gjort, menar jag, att hitta någon sådan kandidat, som alltså ser ut som Christer Pettersson framifrån men som Stig Engström bakifrån. Det här problemet menar jag också talar för ett tvåmannascenario, att Lisbeth och Jeppsson talar om två olika gubbar.

Den andra saken jag lade märke till, det var Jeppssons avvisande reaktion – typ Gunnar Sträng-nuna – när jag ville höra mig för om vad han hade för tankar om Engströms eventuella kopplingar till underrättelsetjänsten. Ingenting sades visserligen om den saken, men ibland säger tystnad mer än ord.

https://img.tradera.net/images/720/393690720_1b71064f-cc20-4f7f-b152-d5f8227dc8c6.jpg

Det om det, jag ville klämma in det här även om det hamnar lite utanför samtalsämnet i strikt mening.

Det du säger om Thomas Pettersson är förstås alldeles riktigt, och rent allmänt är det ett stort problem med dessa dubbla roller – att journalister agerar privatspanare och driver sina egna teser och agendor. Thomas Pettersson hör väl till de allra mest flagranta fallen, men han är långt ifrån ensam i genren utan tyvärr är det nog regel snarare än undantag att det går till på det viset. Så sent som igår klagade jag över att det idag inte finns någon fungerande palmejournalistik överhuvudtaget, och då fick Otto Ekevi i viss mån klä skott för det. Han är ju ett yngre exempel på samma fenomen, att han missbrukar journalistrollen till att driva sin egen privatspanaragenda.

Om Lebel är det bara att nicka och instämma. På ett plan är det ändå kanske nyttigt med alla stollerierna, i det att man tvingas argumentera igenom saker och ting och på så vis artikulera det man normalt sett underförstår. Men samtidigt är ju bränsleförbrukningen i det högst avsevärd och man tycker kanske att det vore bättre om man kunde använda bränslet till att komma någon vart istället för att bara sitta och rätta till en massa dumheter.

Jo jag förstår att du vill driva tes om "GM-SE" och sitter och skruvar på de här sakerna. Så sent som häromdagen förklarade jag i inlägg här i tråden varför jag inte får ihop det med Engström som gärningsman, och därför tycker jag nog inte att jag ska behöva upprepa det nu igen. Dessutom har jag förklarat att Engströms gärningsmannaskap aldrig intresserat mig särskilt, men att det blir svårt att diskutera annat än "för" eller "emot" GM-SE här i tråden just därför att det råder sådan polarisering i frågan. Mycket riktigt dök då din fråga upp per omgående.

Tyvärr fyller fokuseringen på gärningsmannaskapet i sig en slags mörkläggarfunktion just i det att alla gråskalefrågorna mellan svart och vitt slukas upp i vakuumet mellan ytterligheterna. Det som intresserar mig med Engström ligger så att säga i mellanrummet mellan svart och vitt.

Om Fauzzis iakttagelse så är det förbryllande att man på vallningsfotot ställt "Tensonmannen" ända ute vid trottoarkanten istället för innanför annonspelaren på gångbanan. I förhöret säger Fauzzi att mannen gick tre meter in, vilket blir innanför pelaren. När vallningen gjordes var det snö- och isfritt men på mordkvällen var det ju inte det utan de foton som finns på trottoaren visar att strängen utanför annonspelarna var svårframkomlig på grund av snön och isen. Därför är det mindre sannolikt att Tensonmannen gått därute.

Troligtvis har det blivit fel vid vallningen, vilket torde sammanhänga just med att det var snöfritt då. Helt säkra kan vi i och för sig inte vara, men jag skulle tippa att Tensonmannen gick enligt förhöret och inte enligt vallningsfotot, alltså inne på den snöröjda gångbanan och inte ute vid trottoarkanten. Gångbanan är väl cirka fyra meter bred och det finns gott om plats för Fauzzi att passera mellan paret Palme och Åsmannen utan att ens göra någon "S-rörelse".

På frågan om Engström ser Jeppsson i gränden så blir den också ett sådant där tveeggat svärd – eller en tolkningsfråga av ungefär samma slag som den i förra inlägget. Jag har redan skrivit ganska många inlägg om den frågan, och då har jag landat i att Engström på förhand verkar ha vetat om att Jeppsson befann sig därinne i gränden och kanske även att denne skulle stå just där på hörnet vid den exakta tidpunkten.

Den alternativa tolkningen är att iakttagelsen är genuin, men då förutsätter det naturligtvis att Engström hinner fram till mordplatsen i tid för att göra den iakttagelsen. Det jag skjutit in mig på är att han inte hinner det, och just därför hamnar man i ett läge där man blir tvungen att försöka hitta andra förklaringar på den av Engström själv påstådda iakttagelsen.

Tittar man på alla de saker som Engström påstår om vad som förlöpte sig när han först kom till mordplatsen så är iakttagelsen av Jeppsson inne i gränden den enda som stämmer. Resten är fel. Han påstår att Palme låg på rygg med slutna ögon och att de vände honom i framstupa sidoläge. I verkligheten landade Palme ungefär i framstupa sidoläge och vändes på rygg, och ögonen var vidöppna. Det här är ju inget som man misstar sig om utan det visar att Engström inte var där så tidigt.

Däremot verkar ju iakttagelsen av Jeppsson inne i gränden stämma alldeles utmärkt. Den kan man placera på tidslinjen genom att Jeppsson själv berättar att han stod där och tittade åt bägge hållen medan Åsmannen befann sig i övre halvan av trapporna, vilket blir 30-45 sekunder efter skotten. Efter titten mot mordplatsen gick Jeppsson fram mot foten av trapporna och fortsatte sedan ganska omgående uppför trapporna.

För att Engström ska kunna ha gjort den iakttagelsen måste han ha kommit fram till mordplatsen senast 30 sekunder efter skotten. Men om han kommit så tidigt så skulle han även ha sett att Palme låg i framstupa sidoläge och att man vände honom på rygg. Så det går inte ihop, utan man får välja om man ska tro på Jeppsson-iakttagelsen, genom vilken Engström "placerar sig" på mordplatsen så tidigt, eller om man ska gå efter de uppenbara lögnerna om det framstupa sidoläget och alltså avvisa Engströms påståenden om att han kommit så tidigt.

Både du och jag avvisar då att han kommit så tidigt, men du menar (liksom Krister Petersson) att Engström skulle ha iakttagit Jeppsson uppifrån trappkrönet istället för från mordplatsen som han själv påstår. Det problem jag har med det är, att om han inte hinner till mordplatsen i tid för att se Jeppsson så hinner han naturligtvis heller inte skjuta Palme, än mindre springa upp på åsen efteråt. Då återstår bara någon annan "syntetisk" förklaring till den påstådda iakttagelsen av Jeppsson.

Den enda förklaring som står att finna är att Engström sett Jeppsson från det egna kontorsfönstret just innan han gick ner och stämplade ut, och att han även förväntat sig (troligtvis vetat på förhand) att Jeppsson skulle stå där på hörnet vid "kulturhuset" vid en viss bestämd tidpunkt. Från den synvinkeln blir det alltså precis tvärtom med Engströms iakttagelse av Jeppsson: När han kommer till mordplatsen en dryg minut efter skotten så har Jeppsson redan stuckit iväg och finns alltså inte på den plats där Engström förväntat sig att se honom. Den "icke-iakttagelsen" förvandlar han sedan till en påstådd iakttagelse just i syfte att placera sig själv på mordplatsen i rätt tid.

Fördelen med den modell jag just beskrivit är att den också förklarar varför Engström springer in i gränden. Han har förväntat sig att Jeppsson skulle stå där, men när han kommer till mordplatsen och kollar in i gränden så finns ingen där. Just därför springer han in till Luntmakargatan för att kolla vart killen (Jeppsson) tagit vägen.

Det jag sagt här blir då den alternativa modellen till "GM-SE", och då ser du att i den modellen finns en dold relation mellan Engström och Jeppsson. De känner visserligen inte varandra, men det är inget konstigt med det utan det är inte sällan så det går till i underrättelsesammanhang. Jeppsson känner definitivt inte Engström, han visste inte ens vem han var förrän vid rättegångarna. Men Engström känner i alla fall Jeppsson till utseendet. Det kan man göra även om man aldrig träffats, till exempel genom foton i dossierer – plus den där direkta iakttagelsen från kontorsfönstret.

Nu tycker jag att jag har redogjort ganska väl för den modell som gradvis vaskats fram i mitt arbete med de här frågorna. Som sagt har jag aldrig trott på någon "GM-SE", men å andra sidan tycker jag heller inte att Engström verkar vara det rena slumpvittne som många vill ha honom till – alltså det "efterspelsvittne" som av en händelse klampar in i mordet just efter skotten.

Det intressanta med Engström ligger i gråzonen mellan svart (GM-SE) och vitt (vittnes-SE), nämligen att han haft någon slags koppling till underrättelsetjänsten och att han medverkat i en operation på mordnatten vid mordplatsen. Den operationen är emellertid inte någon "konspiration" och jag vill understryka att varken Engström eller Jeppsson ägnat sig åt några olagligheter där – i alla fall inte enligt min modell.

Ber om ursäkt om någon redan tagit upp det, men det fetstilta låter lite liknande som Borgnäs gjorde.
Påverkade LJ att i en skrivelse till PU uppge att han inte alls kunde vara säker på att det var GM som sprang förbi och upp för trappen.
Det ska väl tilläggas att Borgnäs dementerade påståendet om "påverkansförsök" i något poddavsnitt (Palmemordetpodden)

Uppslag E 15-L
https://drive.google.com/file/d/1jk8dCykix2WLeGaxHMVmKB_i4TvotNwy/view

Jag förstår hur du menar...

Men skulle du påstå att Engström poängterar tydligt att han gick vid utsidan av trottoaren för att NF sagt detta eller alternativ att han vet att GM gick där ?

Eller är det en tillfällighet ?

Jag tycker att en del detaljer är svårsmälta

SE råkade ha vapen den kvällen och råkade springa på statsministern och gjorde då slag i saken?

Jag kommer inte ihåg hur detta har målats upp i Nationens fiende eller Den osannolika mördaren. Hur förklarar man allt detta?

Jag har inte koll på när Engström först nämner att han går därute i "marginalen" på trottoaren, om det är i förhören 1986 eller först vid rättegångarna. Men om han tagit uppgiften från Fauzzi så förutsätter det ju att han läst förundersökningen inför rättegångarna och då sett vallningsfotot där. I så fall blir det vid rättegångarna, annars får man lov att anta att Engström har någon kontakt i utredningen som ger honom insidertips, för Fauzzis vallningsfoton blev ju inte offentliggjorda förrän i förundersökningen. Någon sådan tidningsuppgift lär väl knappast heller ha förekommit.

Varför Engström påstår att han gick ute i marginalen är lite av en gåta för mig. Vad ska han dit ut och göra när det knappt ens är farbart (eller gångbart) väglag därute? Det finns varken rim eller reson i det, utan om man ska till tunnelbanan (som han påstår) så går man väl inne på gångbanan. Inte heller stannar man och kollar klockan som han påstår att han gjorde. Vidare har han ju inte bråttom till tunnelbanan, vilket han ljuger om, utan han har all tid i världen och kunde nästan krypa till Kungsgatan utan att missa tåget. Allt det här tror jag handlar om någonting annat, att han vill signalera vissa saker.

Framför allt vill han signalera att han är ute i rätt tid, det är det som både klocktitten och Jeppsson-iakttagelsen handlar om. Som jag ser saken är han ute på ett uppdrag som förutsätter att han håller tiden nästan på sekunden när. Jeppsson ska visa sig under tio sekunder men när Engström kommer fram så finns han inte där. Då måste Engström visa att han minsann kom "till jobbet" i rätt tid, och därför kör han både klocktitten och den fejkade iakttagelsen av Jeppsson. Den senare av de två placerar honom på platsen i rätt tid – detta fastän han ganska uppenbart inte fanns där utan kom lite senare.

Att Engström själv påstår att han gått ute i marginalen på trottoaren är lite av en gåta, men det jag just sagt om tiderna – att de av någon anledning är oerhört viktiga för Engström – ger kanske en fingervisning om varför han säger att han gick ut till trottoarkanten. Kanske skulle han gå ut dit för att signalera till någon på andra sidan Sveavägen att han är rätt gubbe. Av allt att döma står det ju en kille vid tunnelbanenedgången på västra sidan, som dessutom har radio. Det är ju ett lite märkligt sammanträffande att både Engström och Björkman ska ut till trottoarkanten och ha sig.

Några definitiva svar på det här har vi nog inte, utan det blir som alltid att laborera med sannolikheter. Men nu har jag i alla fall redogjort för en del av mina tankar kring det här frågekomplexet med Engström i rollen som "planterat vittne" och/eller "planterad dubbelgångare" om man så vill. Varje indicium taget var för sig kan te sig ganska svagt, men när man lägger ihop allesamman bildar de en helhetsbild som i alla fall jag tycker är höggradigt suspekt. Men då handlar det om någon slags operation, som kommit att utgöra "inramningen" för attentatet mot Olof Palme. Själva attentatet tror jag knappast att någon som Engström – eller Jeppsson eller Björkman för den delen – skulle kunna vara inblandade i.

SE går i gångbanans ytterkant redan i förhör hållet 11:e mars 1986.

"När E då var på väg Sveavägen söderut och var ungefär mittför en jättestor 3-sidig annonspelare i höjd med Götabankens lilla kontor där på Sveavägen så uppfattade E det som en vanlig smällare från en plats framför sig".

Av att befinna sig mittför annonspelaren som var belägen i gångbanans kant https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2012/12/dekorima.jpg följer att man gått längs kanten.

Jag tror att vittnet SE berättar detta eftersom han inte befunnit sig på Sveavägen vid den tidpunkt han berättar om. Han vet inte vad som händer på gatan när han inte varit där och han har inte sett mordet eller GM. Därav klocktittande varje meter samt positionen med en annonspelare mellan sig och händelsen 20 meter längre fram.

Det kan vara så enkelt som det framställs i den här videon som är gjort lite på skoj men också med en gnutta allvar. På mindre än två minuter får man både motiv, medel, möjlighet, bakgrund plus lite till.

https://www.youtube.com/watch?v=y_W358c8Rzo

Det betraktar jag som uteslutet. Är MOP ett omedelbart impulsdåd så torde han kunna avföras (då är GM en typ åt CP- eller Mirko V- hållet skulle jag gissa).

Gällande CA handlar det givetvis om att få syn på makarna och hämta det vapen han har tillgång till i närheten.

GM-SE betraktas numera främst som någon som går beväpnad på stan och agerar på omedelbar impuls. Resonemangen lyder att det kan inte uteslutas att han gick beväpnad osv.

Om han nu varit ute på stan och fått syn på makarna innan bioföreställningen, så måste han för att kunna hämta ett vapen i närheten ha ett vapen i närheten att hämta. Och det framkommer inget som antyder sådana kopplingar. Men, ja, inte heller det kan ju uteslutas.

Då har GM-SE i sådana fall sett makarna före bion, bestämt sig för att skjuta dem, hämtat ett vapen (förmodligen på Skandia isf), jobbat klart, beväpnad gått ut i tid för att åka hem och råkat få syn på makarna längs en rutt ingen kunde ana på förhand.

Eller, hur gick det till.