Fråga en lokförare

Där ser man, blev en kort sejour för dem i Sverige. Blev väl tufft att klara sig som nykomling nu när det allmänna förarbehovet dippade under året.

Som nybliven lokförare med ADD/Austism kan jag säga att det var ett helvete att få godkännande av Transportstyrelsen. Fick börja utbildningen på ett ”kanske” tills de bestämt sig. Tog ca 3 månader in på utbildningen innan de ringde och godkände mig.

Nu måste jag träffa min ordinarie läkare minst 2 ggr/år och ha kontakt med en läkare som har särskilt tillstånd från Transportstyrelsen 1 gång per år. Även med jobbsökandet har det varit lite tufft pga mina diagnoser.
Men fick till slut anställning på Hector Rail, så allt är glatt och solsken just nu.

Om du ej har stora problem som du tror är pga trodd ADD/ADHD så skulle jag lämna det som det är.

Funderar på om jag ska söka mig till Sj stockholm eller Sj pendel Stockholm..

Skiljer ca. 6500 kr i månadslön och SJ har kvartstid.
Finns det något som är bättre med SJ?
Eller är det en no-brainer?

Du får köra flera olika fordon och längre och mer varierade sträckor hos SJ AB. Karriärvägarna är förmodligen något fler hos SJ AB som är en större organisation än Stockholmspendeln. Fler kollegor också eftersom det är ensamarbete hos pendeln medan du har en eller flera tågvärdar med dig hos SJ.

Men rent avtalsmässigt så är Stockholmspendeln bättre än SJ på alla sätt och vis.

Om pengarna brutto är avgörande faktorn är ju valet enkelt.

Netto blir det inte mycket skillnad och personligen skulle jag aldrig köra pendeln i Stockholm med mindre att jag hade noll andra alternativ eller att lönen var 5X högre. Så det är subjektivt.

Det beror lite var du är i livet, och i arbetslivet, familjeliv mm.

Har man kört långt förut kan man tröttna på bortavaron, långa körtider, kvartstid, överliggning, dålig slutlön mm och då kan pendeln vara intressantare.

Har man däremot inte kört något alls innan så skulle jag nog söka till t.ex. SJ, GC eller annat bolag där man kör längre och då kan "köra av sig" innan man väljer den mer bekväma men intensivare pendelkörningen.
Jag vet ganska många som känner sig färdiga med att köra långt och ligga borta på kvartstid/obetald tid. Eventuella traktamenten täcker inte ökade kostnader som man har på bortavaron.

Lönen första åren är sämre på pendeln, då kan man passa på att prova andra bolag först. Nu börjar vi dock komma till det läget igen att det börjar bli svårare att få jobb, så man får nog snart ta det som finns.
Obsevera att för en person med ITP1-pension är 6000:- brutto rätt mycket, om man hamnar över gränsen där man får 30% in till tjänstepensionen istället för bara de vanliga 4,5% som är under gränsen.

Det som är bättre på SJ är högre friskvårdsbidrag, möjlighet till friresekortet på SJs tåg. Pendeln har sämre friskvårdsbidrag, men förmånsbeskattat SL-kort, Edenredkort och upp till 6 st extra ledighetsdagar per år (2 efter 2 år, 4 efter 4 år och 6 efter 6 år i tjänst, kan tas ut i ledighet eller pengar).

Till er som ska ut på praktik snart, så råder jag er att ta praktik på så många olika bolag du kan, och så många olika trafikslag som möjligt. Även om du är 100% säker på att du vill köra pendeltåg så är det bra att ha gjort praktik på Green Cargo exempelvis. För bara för att det är bra att jobba på pendeln, AEX, eller vad som helst, just NU, betyder det inte att det kommer vara så för alltid. Rätt som det är kan det vara så att bolaget du jobbar på kommer med någon ny "fantastisk" idé, som ett gäng kontorsråttor kom på för att berättiga sin anställning. I det läget är det guld värt att ha varit runt och doppat tårna i vattnet i olika sjöar så att säga.

Plus att det är bra att förstå hur andra tåg fungerar. Man blir helt enkelt mer ödmjuk inför sina kollegor som kör andra trafikslag.

Precis. Då slipper man sitta och svära i sin motorvagn om hur långsamt det går när ett 600 meter långt godståg ska starta i uppförsbacke när det duggregnar i november månad.

Det är ok om ni svär. Det går inte fortare för oss för det.

Exakt. Vissa kollegor verka tro det dock. Men men.

Ibland händer det att vi svär också. Vanligtvis över att fjärren ställde oss där de ställde oss trots att vi sagt till om väderlek, vikt och lutningsförhållanden i förväg. I de lägena vill man nästan köra fast för att göra ett "vad var det jag sa"-samtal när man sitter fast och blockerar hela banan.

Eller så svär vi över fordonet, inte nödvändigtvis för att det är tungt och långt, utan för att vi ännu en gång måste försöka dra ett tungt långt tåg med lok som har slitna hjul och därför är extra slirningsbenäget trots att det gjorts flera rapporter om det tidigare.

De svordomarna brukar förvisso inte hjälpa heller och upp kommer vi i stort sett alltid utan hjälp.