Beror extrem jargong på personliga misslyckanden?

När man läser vissa inlägg på Flashback, men också på en del annat håll, så slås man av att många använder en grov jargong. Det framförs också typer av budskap som man sannolikt inte hade varit villig att framföra i fikarummet på en normal arbetsplats.

En del av den extrema jargongen kan bero på att man är anonym. Man vill testa gränser och uttrycka radikala saker ”mest för att man kan”. Man menar inte nödvändigtvis bokstavligt att politikern X borde hängas i en lyktstolpe eller alla i gruppen Y spärras in på mentalsjukhus. Det handlar om ett sorts experimenterande som också kan upplevas som befriande. Är man förbannad på det ena eller andra kan det ju vara skönt med en verbal boxningsboll att slå på.

När man ser själva den språkliga nivån och sättet att argumentera verkar det ändå sannolikt att de som skriver detta inte hör till de framgångsrika i samhället. Man har inte en lycklig tillvaro med familj, ett avancerat jobb i en framtidsbransch eller någon kärleksfull sambo. Istället är iallafall vissa sannolikt totala losers. Man har ”inte fått knulla på länge”, har en allmänt deprimerad och utsiktslös tillvaro, har ett meningslöst skitjobb av något slag eller ett överskott av diagnoser och är är arbetslös. Den exakta kombinationen av negativa egenskaper kan rimligen variera men kort sagt är man ”körd”. Detta är det som genomsyrar allt man gör i livet, inklusive att uttrycka en massa negativa saker om andra på forum som Flashback.

Det är rimligen svårt att begära att någon ska ”veta hur det är” på detaljnivå. Ändå tänker jag att det kunde vara intressant att höra vilka uppfattningar som finns. Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

När man läser vissa inlägg på Flashback, men också på en del annat håll, så slås man av att många använder en grov jargong. Det framförs också typer av budskap som man sannolikt inte hade varit villig att framföra i fikarummet på en normal arbetsplats.

En del av den extrema jargongen kan bero på att man är anonym. Man vill testa gränser och uttrycka radikala saker ”mest för att man kan”. Man menar inte nödvändigtvis bokstavligt att politikern X borde hängas i en lyktstolpe eller alla i gruppen Y spärras in på mentalsjukhus. Det handlar om ett sorts experimenterande som också kan upplevas som befriande. Är man förbannad på det ena eller andra kan det ju vara skönt med en verbal boxningsboll att slå på.

När man ser själva den språkliga nivån och sättet att argumentera verkar det ändå sannolikt att de som skriver detta inte hör till de framgångsrika i samhället. Man har inte en lycklig tillvaro med familj, ett avancerat jobb i en framtidsbransch eller någon kärleksfull sambo. Istället är iallafall vissa sannolikt totala losers. Man har ”inte fått knulla på länge”, har en allmänt deprimerad och utsiktslös tillvaro, har ett meningslöst skitjobb av något slag eller ett överskott av diagnoser och är är arbetslös. Den exakta kombinationen av negativa egenskaper kan rimligen variera men kort sagt är man ”körd”. Detta är det som genomsyrar allt man gör i livet, inklusive att uttrycka en massa negativa saker om andra på forum som Flashback.

Det är rimligen svårt att begära att någon ska ”veta hur det är” på detaljnivå. Ändå tänker jag att det kunde vara intressant att höra vilka uppfattningar som finns. Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

Det jag syftade på var inte forskning specifikt om Flashback. Jag tänkte mer att någon bedömd psykiater kanske har "stor produktion på onlineforum" som typiska symptom på olika tillstånd som gör att man borde låsas fast och ges starka mediciner. Sedan utesluter ju inte det att även helt andra kan skriva mycket och vara helt normala.

Du har en poäng i att många verkar vara unga. Andelen unga framstår i många trådar som helt överväldigande stor. Den grupp som faktiskt jobbat med någon fråga i 10-20 år och som har riktig kunskap verkar saknas i många trådar. Om någon deltar som ändå har lite koll är det någon som påbörjar andra veckan på jobbet. Att detta bidrar till låg nivå både i sakfrågor och i allmän hyfs är rimligen korrekt.

Underlägsenhetskomplexet är också en mycket bra observation. Jag får själv känslan att om någon skriver om en fråga utifrån perspektivet "att ha lyckats i livet" så är det genast många som ställer sig i kön för att kasta bajs på en. När man själv sitter och mår dåligt blir det svårt att acceptera att andra dricker Pina Colada, sätter på sin unga snygga flickvän morgon och kväll och jobbar med något lagom soft med en rejält hög lön. Detta var nu lite parodiskt uttryckt men jag antar att det i "den avundsjuke misantropens värld" kanske kan se ut ungefär så.

Jag tänker själv att om man har lyckats i livet är det ju rimligt att man är öppen och delar med sig av goda råd om hur andra kan lyckas lika bra. Livet är inget nollsummespel. Ett rimligt syfte med ett forum som Flashback kunde vara just att hyfsat framgångsrika personer ger råd till andra om hur man ska tänka och agera för att lyckas. I de flesta sammanhang behöver man förstå en massa saker för att kunna positionera sig rätt. Det finns en massa "dold kunskap" som vissa har och andra saknar. Kan man komma över sådan kunskap så gör det stor skillnad. Sedan måste man ju ändå vara väldigt bra så misantrop-gänget blir inte så hjälpta av sådana saker. Det är sannolikt svårt att lyfta dem ur misären.

Att man kan spåra ur lite i en debatt är sant. Just formatet där man är anonym kan lätt locka fram överilade reaktioner. Man tar till storsläggan mest för att prova lite hur den känns i handen. Samtidigt är just formatet debatt ett sammanhang där man nog får acceptera lite hårda tag. Då har man ändå olika uppfattning om någon sakfråga och väljer sina strider själv. När vissa bara vill kasta bajs omkring sig utan att framföra någon riktig åsikt alls blir läget lite trist.

När man läser vissa inlägg på Flashback, men också på en del annat håll, så slås man av att många använder en grov jargong. Det framförs också typer av budskap som man sannolikt inte hade varit villig att framföra i fikarummet på en normal arbetsplats.

En del av den extrema jargongen kan bero på att man är anonym. Man vill testa gränser och uttrycka radikala saker ”mest för att man kan”. Man menar inte nödvändigtvis bokstavligt att politikern X borde hängas i en lyktstolpe eller alla i gruppen Y spärras in på mentalsjukhus. Det handlar om ett sorts experimenterande som också kan upplevas som befriande. Är man förbannad på det ena eller andra kan det ju vara skönt med en verbal boxningsboll att slå på.

När man ser själva den språkliga nivån och sättet att argumentera verkar det ändå sannolikt att de som skriver detta inte hör till de framgångsrika i samhället. Man har inte en lycklig tillvaro med familj, ett avancerat jobb i en framtidsbransch eller någon kärleksfull sambo. Istället är iallafall vissa sannolikt totala losers. Man har ”inte fått knulla på länge”, har en allmänt deprimerad och utsiktslös tillvaro, har ett meningslöst skitjobb av något slag eller ett överskott av diagnoser och är är arbetslös. Den exakta kombinationen av negativa egenskaper kan rimligen variera men kort sagt är man ”körd”. Detta är det som genomsyrar allt man gör i livet, inklusive att uttrycka en massa negativa saker om andra på forum som Flashback.

Det är rimligen svårt att begära att någon ska ”veta hur det är” på detaljnivå. Ändå tänker jag att det kunde vara intressant att höra vilka uppfattningar som finns. Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

Kanske man ska se det som en ventil, det man inte får framföra i samhället kan man göra här än så länge, det som annars bara sägs i slutna sällskap. Om du tror det har att göra med eventuell framgång i livet så är du fel ute tror jag.
Vet väldigt många framgångsrika som ser förfallet i samhället mkt bättre än de som tror sig vara framgångsrika men egentligen inte kommit någonstans nått "jobb/sysselsättning i kommun stat region.