Beror extrem jargong på personliga misslyckanden?

När man läser vissa inlägg på Flashback, men också på en del annat håll, så slås man av att många använder en grov jargong. Det framförs också typer av budskap som man sannolikt inte hade varit villig att framföra i fikarummet på en normal arbetsplats.

En del av den extrema jargongen kan bero på att man är anonym. Man vill testa gränser och uttrycka radikala saker ”mest för att man kan”. Man menar inte nödvändigtvis bokstavligt att politikern X borde hängas i en lyktstolpe eller alla i gruppen Y spärras in på mentalsjukhus. Det handlar om ett sorts experimenterande som också kan upplevas som befriande. Är man förbannad på det ena eller andra kan det ju vara skönt med en verbal boxningsboll att slå på.

När man ser själva den språkliga nivån och sättet att argumentera verkar det ändå sannolikt att de som skriver detta inte hör till de framgångsrika i samhället. Man har inte en lycklig tillvaro med familj, ett avancerat jobb i en framtidsbransch eller någon kärleksfull sambo. Istället är iallafall vissa sannolikt totala losers. Man har ”inte fått knulla på länge”, har en allmänt deprimerad och utsiktslös tillvaro, har ett meningslöst skitjobb av något slag eller ett överskott av diagnoser och är är arbetslös. Den exakta kombinationen av negativa egenskaper kan rimligen variera men kort sagt är man ”körd”. Detta är det som genomsyrar allt man gör i livet, inklusive att uttrycka en massa negativa saker om andra på forum som Flashback.

Det är rimligen svårt att begära att någon ska ”veta hur det är” på detaljnivå. Ändå tänker jag att det kunde vara intressant att höra vilka uppfattningar som finns. Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

Hm. Kan ligga någonting i det du skriver. Har inte tänkt så mycket på att det kan bero på dom sakerna du skriver. Visst kan jag ha en rå jargong men total loser är jag inte.

Rent allmänt ska man vara försiktig med att generalisera, och det finns utan tvekan människor med olika bakgrunder, utbildningsnivå, (politiska) åsikter och annat här, men med det sagt så är det väl ganska tydligt att vissa grupper är gravt underrepresenterade här.

Kvinnor, feminister, miljöpartister, vänsterpartister, invandrare, människor som lever i lyckliga förhållanden och folk som uppskattar den demokrati vi lever i, för att ge några exempel.

Att vissa grupper är underrepresenterade innebär automatiskt att vissa andra är överrepresenterad.

En partisympatiundersökning här på Fb skulle utan tvekan skilja sig radikalt från hur det ser ut i valen...
Ja, det påverkar jargongen här.

Forskning vet jag inte om det finns. Men min egen erfarenhet säger att det finns precis alla möjliga människor här. De allra flesta är fullt normala vettiga människor.

Men visst finns det även de som uppenbarligen inte mår så bra och som borde få professionell hjälp. Och ja, de kan ibland vara klart bråkigare och ofta även sakna såväl talets som skriftens gåva. Vet inte om det alltid hjälper dem att hänga här, om de verkligen vill ha hjälp och skriver i något forum där de kan få det som t.ex. Psykisk ohälsa får de förhoppningsvis hjälp, men i andra fall är det nog tyvärr tvärtom att de söker sig till redan infekterade frågor och blir än mer upprörda över allt och alla som tänker annorlunda än dem själva vilket genererar än mer ilska och ångest.

Men nä, de uttrycker nog sig inte så på jobbet av den enkla orsaken att de inte har ett jobb. Och detsamma gäller nog tyvärr även nära vänner eller familj. Men den gruppen finns också i samhället, dock träffar nog de flesta av oss inte på dem så ofta och förvånas därför när vi väl gör det här.

Så alla möjliga finns här, inklusive de som har stora problem i livet och mår dåligt. Men de är tack och lov inte representativa för forumet och dess användare enligt min erfarenhet.

Det du säger stämmer nog i allmänhet vad det gäller hatiska tölpar och gaphalsar utan argument, oavsett var de står politiskt.

Men det finns också många pålästa användare som argumenterar sakligt, varav många verkar vara allt annat än "misslyckade i samhället".
Här var det visst någon som verkligen kände sig träffad, och inte alls förstod vad TS ville ha sagt.

Var tanken med ovan att ge oss ett exempel på vilken typ av inlägg ts menar?

Jag anar en enorm projicering av TS. Garanterat en fetlagd, tunnhårig fitta med glasögon, dålig andedräkt och en morbid världsåskådning grundad i ett osunt förhållande till sin mamma under uppväxten. Tragiskt.

Se? Rätt lätt att erlägga totalt okända människor med egenskaper man själv misstänker stämmer in. Jag menar, jag tror verkligen att du är en gigantisk fitta, men jag vet inte.

Men för helvete. Du har absolut ingen aning om hur statistik fungerar, det står klart. Hoppas tyst inombords att du helt enkelt glömde bort ett "inte" i din mening, annars uppmanar jag dig att ifrågasätta din obligatoriska skolgång.

Inte direkt. Allt gullande med Kamala i svensk media har inte framstått som trovärdigt eller balanserat. Hur ”nazistiskt” USA blir eller inte blir får vi väl se. Det som hänt och kommer att hända följer ett mönster. Man kan tycka vad man vill men verkligheten ser ut som den gör både i USA och i övrigt. Likheterna är större än skillnaderna.

Frågan jag tog upp här handlade inte om politik i första hand. Det förekommer så klart grov jargong om politik också men just där kanske den kan vara mer ok än på andra områden. Även i vanliga livet kan folk sägas att den och den är onda och borde skjutas. Det är rimligen inte menat att tolkas bokstavligt.

Vågar återigen påstå att det här spelar upplevda stereotyper rätt i händerna; de flesta - även de av oss som uttrycker oss medvetet trubbigt (ja, det kan vara så enkelt som ett aktivt val att kalla en fitta för en fitta, och behöver inte grunda sig i barndomstrauman, PTSD, psykiska problem, ett misslyckat liv eller annat trams som ofta tillskrivs många av oss) smälter in rätt bra i vardagen, jobbar och har någorlunda normala relationer. Det är en försvinnande liten del, även av Flashbacks medlemsbas, som uppfyller karikatyren av den arge, arbetslöse mannen utan vänner, och som aldrig fått knulla.

Det krävs förvisso ingen sociologistudent för att förstå att den mest högljudda minoriteten allt som oftast färgar debatten (och, i det här fallet, gemene användares uppfattning om vad som konstituerar den kroniskt misslyckade), men tydligen (tsk, tsk) tål det att upprepas.

Hoppas att jag, trots min kroniskt nedsatta intelligens p.g.a. blandmissbruk, våldsamma föräldrar, ogynnsamma socioekonomiska förhållanden och en våldsam uppväxt ändå lyckas göra mig förstådd. Kan inte föreställa mig hur min självkänsla någonsin skulle överleva annars.

Det här var väl en ganska bra sammanfattning. Jag tycker själv att alla ”normala” partier är ok. Att någon i en diskussion skulle ”komma ut” som SD:are är inte hela världen, varken på Flashback eller i vanliga livet. Det finns många helt normala personer som röstar på SD eller har olika roller i det partiet. Allt och alla inom SD är inte rumsrent (långtifrån) men även andra partier har sådana inslag. Kopplingarna mellan (S) och (V) och Hamas är två aktuella exempel.

Jag är inte ute efter att peka ut någon som ”sjuk i huvudet”. Man kan iallafall i teorin både ha ett misslyckat liv och ändå ha hyfsat vettiga åsikter, eller iallafall uttrycka dem utan referenser till vapen och lyktstolpar.

Jag är inte vän med så många utpräglat misslyckade personer men några känner jag. Deras sätt att tänka påminner ganska mycket om hur vissa uttrycker sig på Flashback. Med misslyckad menar jag här att de inte har något vettigt jobb och aldrig har haft det på grund av olika diagnoser. Någon stabil partner, barn eller något annat inom området relationer har de inte heller. Jag kan inte se att de har något av egentligt värde alls, men jag kan ju ha missat något förstås.

Det låter också som en rimlig bild av läget. Det kan också vara så att denna grupp inte är så stor men kompenserar det med att vara högljudd.