Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej, det kan man inte anta. Katarina och Maria kontaktade polisen 1997 och hade ingen bra förklaring. Ingen såg Katarina och Maria passera mordplatsen (E17840). De lämnade biografen Rialto på Sveavägen 114 samtidigt med ögonvittnena Susanne Karlsson, Ulrika Ryttestål och syskonen Vallin. Ögonvittnena stannade på McDonald's en bra stund (5 - 10 minuter trodde Ulrika).

Katarina och Maria gjorde inget sådant stopp. Bara ett par minuter vid en affär. De passerade mordplatsen flera minuter före skotten. De kan ha stannat vid Monte Carlo och närmat sig mordplatsen när de såg att något hände. Liksom andra vid Monte Carlo gjorde.

Minnen förändras mycket på elva år. T ex olika minnen om vilket övergångsställe man valde, olika minnen om hur länge man sedan väntade, olika minnen om polis och ambulans och minnen att Hans Johanssons vita taxi var svart. Katarina och Maria är inte tillförlitliga.

Inge Mårelius såg Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar. De kallades "några flickor" i Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" från 1987 och "tre personer" i Svea hovrätt 1989. "Två män" i referatet från 1987 är ett fel i referatet.

Anja Landgré och Inga Ålenius passerade några minuter tidigare. De uppgav inte att de mötte Fauzzi.

Birgitta Schaeffer uppgav att hon och hennes två döttrar mötte Fauzzi. Det var orsaken att hon kontaktade polisen på kvällen den 6 mars (L904). Samma dag som fantombilden. Hon tyckte att den 22-årige Fauzzi liknade fantombilden och beskrev hans blåsvarta dunjacka, som hon kallade "mörk täckjacka, ej blå".

Mårelius såg Schaeffer och hennes två döttrar.

Att Fauzzi kallade dem "ungt par" när han förhördes 25 dagar senare har en rimlig förklaring. Fauzzi såg Birgitta och Anna Schaeffer (Birgitta hade en pagefrisyr). Han missade lillasyster Kristina.

Suck.
Jag vädjar till ditt sunda förnuft här,Lebel.

Du kan inte utelämna den helt avgörande samstämmiga uppgiften från Katarina Ls samt Marias vittnesmål.
Det att de precis korsat övergångsställe vid brottsplatsen när de hör skotten och sedemera tar betäckning vid den reklampelare som bafann sig direkt sydväst brottsplatsen.

Kom igen,du borde vara bättre än detta.
Antingen så avskriver du damernas kombade vittnesmål i dess helhet,eller också tar du i beaktande alla dess delar.
Du,såsom jag,vet att det inte duger till att cherrypicka valda delar av vittnesmål för att samtidigt helt utelämna helt centrala delar.

Det är ett problem med dig..och Packet.
Ni är totalt kategoriska,och vägrar att inse att materialet inte ligger såsom Ni säger att det ligger.

Det funkar inte,det övertygar inte en enda själ här på detta forum.

Du borde kunna bättre.

Jag betackar mig för att jämföras med desinformatörer. Och vad din grundfalska anklagelse om att vara "totalt kategorisk" beträffar så vill jag citera från ett av dina egna inlägg så nyligen som i augusti. Så här uttrycker du dig där:

"CA är och förblir den enda realistiske GM som uppfyller Motiv-Medel-Möjlighet-Stöduppgifter i hela det samlade Palmematerialet. Han binds till Sveavägen via Mårten Palmes observation av honom utanför möbelaffären. Case is closed. Christer mulade OP."
(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Mot bakgrund av dussintals sådana här inlägg från ditt håll – som alla är direkt brottsliga i det att de utgör förtal av avliden – tycker jag nog du borde tala tyst om att vara "kategorisk". Dessutom tycker jag att du borde hålla dig till skitpatrasket i den tråden istället för att sitta här och sprida dina lögner.

Sunda förnuftet säger att vittnen är otillförlitliga när de hör av sig elva år senare. Vad gör man då? När de hör av sig elva år senare (utan någon bra förklaring)? Man letar efter fakta som kan förklara deras uppgifter.

Du vill att man ska avfärda dem helt som otrovärdiga eller acceptera dem som de är.

Det är svårt att avfärda dem helt som otrovärdiga. Varför skulle de hitta på en historia 11 år efteråt? De verkar vara ordentliga människor. Om de hittade på en historia borde det vara samma historia. Deras historier skiljer sig på flera viktiga punkter och har flera fel. Olika fel.

Maria säger att de korsade Sveavägen på det norra övergångsstället. Katarina säger det södra. Maria säger att de stod vid reklampelaren på västra sidan i tre eller fyra minuter efter skotten. Katarina säger 10 - 15 minuter. Trots att två ambulanser kom inom sex minuter minns hon inte ambulanserna. Maria minns varken ambulanser eller polisbilar. Däremot en stor och svart taxi som gjorde en U-sväng. Trots att taxin var vit. De är ju helt hopplösa. Som man kan vänta sig efter elva år. Jag tror att deras historier är självupplevda, men fulla av minnesfel och efterkonstruktioner. I sin vilja att vara polisen till lags fyller de i luckorna själva. För att få historien att gå ihop. T ex att de hörde skotten.

Katarina säger att de såg "Tillbaka till framtiden". Filmen är 1 timme och 56 minuter lång. Den gick på Rialto på Sveavägen 114, började 21.10 och slutade 23.06. Avståndet är 900 meter enligt Google och gångtiden 11 minuter enligt Trafikverkets norm.

Maria vet bara att biografen låg på Sveavägen. Inte vilken film de såg. Att de såg "Tillbaka till framtiden" på Rialto är rimligt. En film man minns. Den som tvivlar kan kolla här. Flera kändisar var där. Inga mindre än ögonvittnena Per och Christina Vallin. Även ögonvittnena Susanne Karlsson och Ulrika Ryttestål. Filmen slutade "kring klockan 23" (den slutade tidigt). Alla fyra ögonvittnena hade dröjsmål på vägen till mordplatsen. Alla fyra stannade på McDonald's på Sveavägen 71. Susanne och Ulrika stannade även vid Grand och tittade på affischerna. Modiga tjejer (utan att veta om det). De sa nästan hej till Grandmannen och träffades nästan av Lisbeth-kulan.

Dröjsmålen var minst sex minuter (enligt förhören). Snarare tio minuter. Att jämföra med Katarina och Maria som dröjde "ett par minuter" vid en bokhandel (enligt Maria) eller inte alls (enligt Katarina). Katarina och Maria kom minst fyra minuter för tidigt till mordplatsen (om man jämför dröjsmålen). Något sinkade dem söder om mordplatsen. Kanske en paus vid Monte Carlo. Därifrån såg de att något hände. Elva år senare minns de bara fragment.

[quote=pojkpingis|89940786]
Varför är det foliehatt? Om det inte är legio så i vart fall väldigt vanligt att polisen börjar sökandet i familj, släkt och vänner vid ett spaningsmord?

Förstår inte varför så många gräver efter hypotesen, Palme var politiker och därför måste mordet vara politiskt motiverat.

Jag anser att det är korkat att begränsa sig så.

Varför vet vi så lite om familjen Palmes privatliv? Varför är det så svårt, nära nog tabu att gräva där? Har själv gjort ett par halvhjärtade försök och har inte tiden och därför inte dedikationen att starta projektet.

Det tycker man att många andra borde ha som får bra betalt för att göra det dessutom.

Nog har väl både PU och privatspanare sökt omkring Palmes privatliv genom åren, dock har man ju inte kommit någon vart, inte alls. Det är väl inte tabu bland privatspanare? Möjligen tassade PU runt familjen när det begav sig, men det är ju en annan femma. Dock utredde man det ju efter förmåga, men som bekant var ju inte Lisbeth vidare samarbetsvillig till varken det ena eller andra rent generellt.

Dock är det ju idag i det närmaste omöjligt att gräva just där. Av flertalet orsaker. Krantz var väl övertygad om att det var en av sönerna som mördade Palme, eller om det var ihop med Lisbeth rent av, minns inte alla hans stollerier. Mig veterligen var det väl ingen som tog honom på allvar.

Vilka är det som får bra betalt för att gräva i mordet? Mig veterligen är det ingen som får betalt, inte ens tjänstemän. En person som Wall får ju inte betalt för att gräva, dock får han väl lite pengar via bokförsäljning, men med tanke på den tid han lagt ner; erhåller han endast kaffepengar, går rent av back.

Kanske Deanne Rauscher är rätt kvinna för jobbet? Hon borde vara villig att gräva lite mot betalning? Bordellhärvan där OP figurerar i periferin och förhållandena med Kungen som OP hade att göra med i jobbet är ämnen hon redan läst in sig på.

OP hade några kvinnor runt om sig som borde granskas lite? Detta har jag läst och hört både från Hedberg och Dammegård. Deanne Rauscher verkar inte heller rygga för att skriva om skandaler. DR är numera pensionär och har gott om tid att utföra jobbet.

Jag tror det gjordes någon rapsodisk undersökning om detta, men den är nog hemligstämplad med dubbel ram.

.

Det vore bra för oss som läser tråden, men som inte har i färskt minne dina tidigare inlägg i den här frågan, om du kunde redogöra översiktligt för dina "halvhjärtade försök" till att hitta en privat motivbild bakom mordet.

Jag har hela tiden sagt att jag är öppen för sådana idéer, men de förslag jag sett hittills har inte hållit streck. Själv har jag svårt att hitta något renodlat "privat" motivbildstema, utan det jag främst tittat på är vad man kan kalla för "privat-politiska hybrider", där politiska motiv alltså är sammanflätade med privata.

Man måste komma ihåg att en man som Olof Palme helt enkelt inte hade särskilt mycket till privatliv i traditionell mening, utan även "på fritiden" (i den mån man ens kan tala om någon sådan) var det mest andra politiska funktionärer han umgicks med. Själva förloppet på mordkvällen illustrerar ju den saken alldeles utmärkt.

Palme ska åka på fjällsemester till påsken, och vem är det han talar med (på telefon) om det? Sven Aspling, den förre partisekreteraren tillika socialministern, som till råga på allt var sossarnas förbindelseman med CIA för det svenska Stay Behind-nätet. Sedan kilar Palme iväg till bion, och när han kommer till Grand träffar han diplomaten Curt Lidgard och pratar med denne i biljettkön. Inte ens inne i biosalongen får Palme vara ifred utan snett bakom honom sitter TCO-ordföranden Björn Rosengren, som vill prata Köpenhamn. Men då säger Lisbeth ifrån.

Jag tycker det belyser hur Olof Palmes liv såg ut. Enda gången Palme fick vara ifred någon längre tid var väl vid sommarhuset på Fårö, men då var de ju helt isolerade och tog visst inte emot några besökare alls.

Redan i unga år gjorde Olof Palme sig känd för sin enorma arbetskapacitet och villighet att slita hund. När han började hos Tage Erlander 1953 hade han fortfarande kvar jobbet i Försvarsstabens underrättelsetjänst och skötte alltså två jobb samtidigt. Han kunde vila upp sig med snabba tupplurar på kontorssoffan för att på så vis köra 15-16 timmar dag ut och dag in.

Vi har i Olof Palme en veritabel "arbetsnarkoman", en man som helt enkelt inte har något vidlyftigt umgängesliv privat – en alltigenom politisk person, som levde, andades och svettades politik. Nästan allt umgänge blev i bästa fall av "halvprivat" natur, i meningen att Palme umgicks med folk som han lärt känna personligen i sin politiska verksamhet. Det är i den sektorn som jag menar att man kan finna intressanta motivbilder, för när det rör sig om "politiskt umgänge" finns det alltid utrymme för avundsjuka och strebermentalitet liksom för lojalitetsband som när de brister lätt kan leda till outsagda förräderianklagelser.

För att konkretisera det en smula kan jag nämna ett par exempel som jag tidigare talat om i tråden. Ett är Kjell-Olof Feldts egendomliga berättelse (i "Alla dessa dagar") om hur den utbrände Olof Palme spelar blockflöjt i tomma luften och bara rycker på axlarna åt de viktigaste frågor som Feldt hade på tapeten. Här frågar man sig om berättelsen överhuvudtaget är sann, och om det kan ha rört sig om något slags postumt svinhugg från Feldts håll. Det är svårt att säga eftersom ingen oberoende bekräftelse står att få från något andra vittne.

Ett annat exempel är den påstådda "kärleksaffären" mellan Olof Palme och Emma Rothschild, som basunerades ut i Året Runt på hösten 1985. Det talades då om hemliga möten mellan Palme och Emma R på olika hotell runtom stan. Ett av de hotellen lär ha varit det hotell där Emma R själv bodde på den tiden. De här mötena blev visserligen bekräftade men däremot bekräftades förstås aldrig någon kärleksaffär.

Under åren som ledde fram till mordet blev Emma R del av Palmes "internationella entourage" och reste bland annat med honom till New York, vilket finns dokumenterat i utredningen. Lisbeth däremot var inte med där – och det finns säkerligen ett antal andra liknande exempel. Här finns ju ett potentiellt svartsjukemotiv om man vill röra sig i den "larskrantzka" riktningen, att Lisbeth och familjen på något vis skulle vara inblandade i mordet.

Det motivet motsägs emellertid av att Emma R och Lisbeth sågs promenera tillsammans på Djurgården efter mordet, och att yngste sonen Mattias länge (och kanske än idag) bodde "c/o Rothschild" i Emma R:s lägenhet – efter det att han skilt sig från Åse F som han har tre barn med. Så för egen del tycker jag inte att ett sådant svartsjuketema har någon bärkraft alls, men däremot är ju relationen till Emma Rothschild intressant av andra skäl. Då talar vi emellertid om just "privat-politiska hybridmotiv", där en nära personlig relation till Emma R sammankopplas med storpolitiska affärer.

Ett tredje exempel på sådan hybridmotiv är Palmes relation till Birger Elmér, som han lärde känna redan 1947 och sedan arbetade tillsammans med i Försvarsstabens underrättelsetjänst. Enligt Elmér träffade de redan då en uppgörelse, om att Palme skulle sköta politiken medan Elmér skulle sköta underrättelsetjänsten. En minst sagt intressant arbetsuppdelning!

Medan Palme fick leva sitt liv i rampljuset så fick Elmér hålla sig i skymundan – tills han "röktes ut" av herrar Bratt & Guillou i IB-affären 1973. Sedan var han bränd i den rollen och fick fejkpensionera sig för att lägga ytterligare ett lager kulisser att gömma sig bakom.

Här finns allehanda möjligheter till att hitta både rivalitets- och förräderiteman. Ett sådant är att Palme avvikit från den där överenskommelsen som Elmér själv berättat om, och alltså trampat in på Elmérs revir. Ett annat är att Elmér varit missnöjd med Palmes hantering av IB-affären. Flera surdegar lär ha jäst där, som redan var för sig skulle räcka till som mordmotiv.

Nu har jag givit tre konkreta exempel på vad jag menar med potentiellt intressanta "privat-politiska hybridmotiv". Något renodlat privat motiv hittar jag inte, men är alltid öppen för förslag. Bollen ligger hos dig, och jag är idel öra. Under alla förhållanden vore det som sagt bra om du kunde redogöra för dina tidigare "halvhjärtade försök" att skaka fram något i den riktningen och även hur du ser på det här med det privata och det politiska när det gäller en sådan säregen karaktär som Olof Palme.

Tackar, en del ny info för min del. Alltid matnyttigt med reaktioner på ett inlägg.

Det är ju just det, varför kom man aldrig någon vart? Just LP och även övrig familjs beteende/ uttalande genom åren bidrar till att gräv är angeläget, enligt min syn på saken.

Tänkte mest på journalister, som har månadslön eller annan någorlunda fast inkomst i sitt yrke.