Citat:
Ursprungligen postat av
tsach
Jag hittar henne inte i telefonlistan, men det står ju i uppslaget...
Vet Du förresten om Elisabeth Ramsay också smugglade biblar aktivt?
En av föreläsarna på konferensen det står om Kjell Sjöberg smugglade ju biblar i ett team med Sune Olofson och Hannu Haukka.
Jag tror dock inte på någon närmare koppling här dock, mer än att Sune Olofsons fall verkar vara en klar paralell till Gunnarssons.
Sune åkte ju också fast enligt vad han skriver i boken och fråntogs möjligheten till visum i Sovjet på ett antal år. Jag tror till och med att Sune tonar ner händelsen och tidpunkten han förlägger den till verkar inte stämma helt.
Lite löst relaterade sidogrejor – om det går för sig. Ulf Norlin var inne och nosade på intressanta saker, däribland det här med Elisabeth Ramsay (N2870) men även på sovjetbaltiska flyktingar med Jüri Lina i spetsen (KI13328). Norlin har ett sjätte sinne, menar jag, men det material som finns från hans håll är tyvärr alldeles för knapphändigt för att få fram någon helhetsbild av hur han tänkt sig sambanden – vilket jag förutsätter att han haft idéer om.
I uppslaget med Ramsay omnämns även Lars Enarson, som numera kallar sig "bibellärare" och tydligen bor i Israel. Han uppträder lite då och då på Mikael Willgerts Swebbtv, där han propagerar för Israel. I tidigare inlägg har jag även pekat på Enarsons eget föredrag om Palmemordet, där han menar att Palme mördades därför att han knutit kontakter och bjudit in Yassir Arafat till Sverige. Då hör det till saken, att Enarson inte verkar beklaga mordet. En hårdkokt sionist, med andra ord.
Just sionismen har varit en hörnpelare i frikyrkligheten ända sedan staten Israels grundande och rentav längre än så. Det står i bjärt kontrast till den traditionella svenskkyrkliga linjen, som följt den lutherska traditionen och därför snarast är antisionistisk. Men även där har det funnits delade meningar, och sådana uppstod även inom frikyrkligheten på 1970-talet, i form att ett slags miniatyruppror från den "landsflyktige" pastor John Torell.
Torell flyttade från Sverige till USA i början på 1960-talet och startade sedan en egen rörelse – eller sekt, säger många – i Kalifornien. Till skillnad från pingströrelsen i stort så har Torell genomgående varit starkt antisionistisk, vilket också raskt ledde till att pingströrelsen frös ut honom. Ironiskt nog hamnade Torell alltså på samma sida som Olof Palme i den saken, men ändå blev Torell misstänkt för att ha haft ett finger med i spelet vid Palmemordet.
I Palmeutredningen finns ett avsnitt (HG194) om Torells rörelse EAEC (European-American Evangelical Crusades), men materialet är det dock ganska tunnsått med – i alla fall än så länge. Vilka utredningsåtgärder de vidtagit vet vi inte säkert, men enligt Torell själv blev han förhörd av Säpo. Hur mycket sanning det ligger i det kan jag inte bedöma, för Torell är helt klart begiven på överdrifter.
https://wpu.nu/wiki/Avsnitt:HG194
Kjell Sjöberg var bror till den rikskände pingstpastorn Stanley Sjöberg, och blev även den som hade förbindelser med Torell under brytningsåren (cirka 1978-81 tror jag), då Torell kom till insikt om att bibelns Uppenbarelsebok handlade om etablerandet av ett sionistiskt världsherravälde och där Israel skulle fungera som högkvarter för den kommande världsledaren Antikrist. Som ni säkert förstår var de här idéerna kontroversiella inom pingströrelsen, och Torells karriär som profet blev inte långvarig här. Däremot lyckades han överleva som pastor i Kalifornien och verkar rentav vara vid liv och predika än idag. Hans kyrkorörelse finns på nätet, både i form av webbsidor och på YouTube.
Jag tittade lite på den här rörelsen – eller det här "spåret" i vid bemärkelse – för ett tag sedan och hittade då någon video där Torell berättar om det här med Palmemordet. Det är inga dåliga grejor han kommer med! Ett par klipp här från föreläsningen eller predikningen (vilket ni vill) om "Who's Calling the Shots?":
https://www.youtube.com/watch?v=NbAvTqw5Tcs&t=22m26s
https://www.youtube.com/watch?v=NbAvTqw5Tcs&t=41m37s
Så Torell är helt uppenbart en ganska hårdkokt farbror. På vår sida pölen har Torells rörelse någon enstaka representant, däribland en Thorbjörn Johanssen som skrivit lite artiklar och postat på en avknoppad webbsida för svenska läsare. En av artiklarna heter "Från Palme till Lindh" och är värd att läsa för att få en uppfattning av hur resonemangen går.
https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/palme_till_lindh.htm
I utredningsmaterialet kring EAEC finns även ett uppslag med en kassettinspelning med Torells domedagspredikning över det fosterland han lämnat: "Sveriges ödestimme". När jag rotade runt i det här så fann jag inspelningen postad på EAEC:s webbsidor, bland en hel rad liknande inspelningar under temat "Varningsbudskap till Nordens folk (1975-1988). Att lyssna igenom det här är emellertid mer än vad jag mäktat med, utan det räcker med att provlyssna på lite snuttar för att begripa vad det hela rör sig om. Kanske finns där ytterligare detaljer om personförbindelser för den som har tid och tålamod.
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:HG194-35
https://www.eaec-se.org/bokhandel/audio/varningsbukskap.htm
Någon koppling till Victor Gunnarsson har jag inte kunnat finna. Att Gunnarsson vid tiden för Palmemordet skulle vara hemlig agent eller "cut-out" för någon underrättelsetjänst har jag svårt att tro, men däremot tycker jag det finns tecken på att han haft förbindelser med tjänsten och att de möjligen "provkört" honom på industrikontraspionaget.
Det som mest talar för det är det märkliga ärendet där Gunnarsson år 1982 försökte infiltrera ITT Flygt (N3340). Då talar vi troligtvis om Industriskyddsgruppen, som var ett gemensamt organ för Säpo och IB (som jag förenklat kallar den militära sidan, det går inte att hålla på med alla deras namnbyten). Om Gunnarsson haft några sådana förbindelser lär de knappast ha blivit långvariga, särskilt med tanke på misslyckandet med Flygt, och dessutom torde de i så fall ha varit med IB-sidan snarare än Säposidan. Om Säpo haft kontakter med Gunnarsson hade de stoppat hela Gunnarsson-ärendet redan innan det kom igång.
Gunnar Wall lade i sin första bok om Palmemordet, "Mörkläggning", fram en slags placeholder-hypotes rörande ärendet Gunnarsson, nämligen att Holmér tagit till det för att hålla mediemobben upptagna under den tid det tog att få igång PKK-spåret på allvar. Den hypotesen tror jag inte mycket på, utan om det funnits en baktanke med att jaga Gunnarsson torde det i så fall handla om att få IB-sidan att backa. Som sådant kunde ärendet Gunnarsson ingå i ställningskriget mellan den sossekontrollerade IB-sidan och den då alltjämt "gamla och fria" Säposidan.
I slutänden drog förstås Säposidan det kortare strået, men det är värt att märka att inte ens Palmemordet räckte för att knäcka Säpos oberoende utan man fick även ta till Berglings flykt som slagträ. Just det senare tycker jag är särdeles intressant eftersom jag menar att den "högre mullvaden" i Bergling-affären kan vara identisk med den motsvarande högre mullvaden i Wennerström-affären, och att denne suttit på chefsnivå på IB-sidan.
I så fall ligger det nära till hands att IB-sidan hjälpt Bergling att smita, dels som "tack för hjälpen" men framför allt för att göra slut på gamla Säpo. Reformen 1989, där det nya sossekontrollerade Säpo skapades, följde som ett brev på posten – precis som sossarnas övertagande av IB följde som ett brev på posten efter Wennerström-affären. De här gemensamma nämnarna är värda att beakta ur motivbildssynpunkt.
