Är alkoholist. Borde sluta men vill inte

Jag har typ varit alkolist i några år. Bor riktigt nära Systembolaget. Kunde knäcka en starköl när jag vaknade vid 07. Blev att man gick på nån pub med en polare på vardagarna och drack, sedan på helgen blev det krogen och oftast efterfest till morgonen. Drack fyra-fem dagar i veckan under nån period. Drack på dagen eller på natten, det berodde på hur jag hade sovit. Inget jobb eller inga studier. Kommer inte ihåg allt om hur jag drack och så men det blev ofta under flera år.
Suget är borta nu bara. Ingen mer misär. Kan såklart dricka lite om jag vill eller blir bjuden utan att det spårar ut. Men jag är numera mest äcklad av alkohol och mår inte direkt bra av det. Var ute i helgen och drack ett glas rött stillsamt, satt i baren i 30 minuter och sippade på ett glas och det räckte. Är uppväxt med alkoholmissbruk runt om mig och var full första gången när jag var 11.
Hatar lukten av alkis. Hatar den unkna vindoften. Hatar hur man sover. All ångest av alla sms. Dyrt blir det också men det förnekar man och tycker att det är värt. Men jag kallar mig inte nykter alkolist eller så. Jag kan dricka om jag vill men det blir inte som förr. Hitta nån annan skit att medicinera dig med, alkohol funkar som en liten medicin. För mig funkade Concerta.

Först och främst, tack för att du fortsätter att uppdatera kring hur det går för dig, intressant och inspirerande läsning för andra som också har ett beroende att sluta med.

En motkraft som jag tycker fungerar skapligt är att med jämna mellanrum läsa om andra som brottas med sitt missbruk och försöker tillfriskna. Det brukar ge mig inspiration till att fortsätta hålla mig nykter och påminner mig om de negativa effekterna av att ta återfall. Jag har märkt att har jag varit avhållsam tillräckligt länge så minns jag i princip bara de positiva effekterna av drogen, de korta stunderna av eufori jag kunde känna medan det negativa faller i glömska.

Jag vill även expandera på din första punkt, nämligen sluta med dejtingappar. Ett närbesläktat beteende är att följa instagrammodeller, titta på korta videosnuttar med brudar som skakar rumpan, gå in på porrsidor mm. Det ger en kortvarig kick/verklighetsflykt men gör en bedövad, ångestfull och ensam i det långa loppet. Jag vet ej om du gör något av dessa saker men kan varmt rekommendera att sluta med dem också.

Vad är du ute efter? Dopamin-rush, ångestdämpning, noradrenalin?

Intressant tråd. Jag är inte alkoholist i beteende men jag är nog det i sinnet. Jag ÄLSKAR alkohol, det är det mest underbara som finns och gör allt i livet roligare. Jag dricker mig dyngrak varje helg, antingen fredag eller lördag, men jag får också livet att fungera kring det. Utan alkohol skulle jag inte vilja leva.

Hur får jag det att fungera och hur gör jag för att inte supa ihjäl mig på vardagarna? Jag ska ge min syn på det hela. I grund och botten är det för att alkoholen i princip styra hela mitt liv, MEN det är inte en dålig grej, snarare en bra sak. Förvirrad? Så här är det:

- Jag har först och främst bestämt mig att alkohol är något BRA, något jag älskar. Jag skäms inte för det utan jag prisar det till skyarna. Varför? Jo, för om jag ser det som bland det bästa jag har i livet så blir det mer speciellt för mig, och i och med det viktigare för mig och i och med det också lättare att kontrollera. Eftersom jag ser det så viktigt, så tycker jag det är otroligt viktigt att bevara det. En kväll med alkohol för mig är fantastisk och jag vill inte riskera att den tappar värde. Därför ser jag det som otroligt viktigt att jag enbart dricker EN dag i veckan. För jag har övertalat mig själv att om jag börjar dricka mer, så blir kvällen inte lika speciell. Det är lite som att vara arbetslös, då blir helgen inte lika speciellt när man kan sova ut. Om alkohol och kvällarna jag dricker varit mindre viktiga för mig, då hade jag nog kunnat dricka oftare, men eftersom det är bland det bästa jag vet, så hjälper det mig att kontrollera det.

- Sedan har jag också bestämt mig att få allt annat i livet att fungera för att jag ska KUNNA ha en kväll i veckan där jag super till hårt. Om jag inte sköter jobbet, då får jag inte in pengar, då har jag inte råd att dricka. Om jag inte sköter hälsan, då kan jag krasha eller bli sjuk, då orkar jag inte dricka under min drickdag. Så jag äter extremt nyttigt i veckorna och tränar mycket. Om jag sabbar relationer, då har jag ingen att dricka med och ingen att berätta för om mina äventyr jag har en utekväll etc, då blir det tråkigare att dricka. Om jag inte gör andra aktiviteter om kvällarna i veckan, som jag inte gillar lika mycket, då får jag mindre ämnen att diskutera på fyllan och jag uppskattar inte drickdagen lika mycket, vilket leder till första paragrafen ovan. Sammanfattat, om jag inte lever ett bra, hälsosamt liv, då blir min fylla inte lika episk.

Många kan nog säga "fan vad tragiskt att det styr" men är det det? Jag har, till stor del på grund av min kärlek till alkohol och hur mycket jag älskar att vara påverkad, lyckats få till livet ganska bra. Jag har ett riktigt bra liv där allt fungerar, ekonomi, relationer, hälsa etc. Och jag gillar söndag-torsdag också, det är inte så att jag bara går och längtar till helgen, men att just helgen och alkoholen väntar, gör att jag också blir lycklig i veckorna och uppskattar väntetiden mer. Det ger HOPP helt enkelt.

Jag är vad man kan kalla en extremt disciplinerad fungerande alkoholist som lever 6 dagar i veckan som Gunde Svan och 1 dag i veckan som Christer Pettersson, och det fungerar jävligt bra för mig

Hur mycket ska man dricka för att kvalificera sig?

Jag gissar på detta är risktecken:

man dricker nästan varje dag
man dricker också när man är ensam
man kan inte ha alkohol stående utan att dricka upp den
man kan inte umgås med människor utan att dricka

Det finns ingen direkt manual eller rätt och fel här. Det finns definitioner av att vara alkoholist men det kan variera hur man agerar. För mig skulle jag säga är enbart beroendet, får du withdrawls utan, kan du inte sova utan, känner du en konstant dragning etc.

Inte så mycket beteende. Angående dina punkter:

- Du kan dricka varje dag om du dricker måttligt utan att vara beroende. Många säger "men då är man ju beroende" men så enkelt är det inte, det skiljer sig om du VILL eller känner att du MÅSTE dricka varje dag.

- Dricka ensam är fantastiskt, det har jag gjort i 10 år utan att vara varken alkoholist eller beroende, det handlar bara om preferenser vad man vill göra om dagarna, vad ens intressen är etc, absolut inget konstigt eller skämmigt att dricka själv.

- Det handlar om karaktär och disciplin när det kommer till din tredje punkt. Jag vet folk som absolut inte är sockerberoende som inte kan ha en godispåse hemma utan att käka upp den direkt. Vissa kan inte jobba hemma på sin dator för att de direkt går till sociala medier eller spel då. Vissa kan inte heller ha öl hemma utan att bli sugna och dricka det. Vissa äter och dricker det som de älskar om de kan, även om de inte är beroende av det.

- Och slutligen så handlar din punkt fyra mer om du är extrovert eller introvert tror jag. Jag har nog aldrig stött på en extrovert som inte kan ses utan alkohol, men alkohol hjälper absolut introverter att bli mer sociala, det är på sätt en ohälsosam medicin för "introvertism" eller vad man nu kan kalla det. Det är självklart inte bra, men då är ju grundproblemet de sociala fobierna eller annat som hindrar dem att socialisera normalt, inte alkoholen. Liknas enkelt med de som är livrädda för att flyga och inte kan flyga om de inte är dyngraka, det vill säga JAG själv exempelvis. Då är det ju inte alkoholen som är problemet, utan min flygrädsla.

Hej på dig!.

Jag hade samma problem som dig när jag var mellan 16 till 26, fick en stark förkärlek till avdomnaden och drack nästan alltid tills att jag däcka och somnade på fester, älskade alkohol.

Funkade bra ett tag men sen kom minnesluckorna sakta men säkert, men blev en normalitet, händer väl alla va min tanke hela tiden, för annars kunde man väl inte ha roligt?

Det funkade i ett par år tills mina vänner började berätta saker för mig dagen efter, som att -Va
du nästan nykter igår på festen? Du gick ju omkring och pratade med alla, va glad och du somnade inte i ett hörn eller ute? Eller har du börjat dricka mindre?

Självklart kom jag som vanligt inte ihåg något från kvällen innan..

Det visade sig att jag hade utvecklat patologiskt rus.. vill säga att jag missbrukat alkohol till den grad att det blivit MER än ett gift för mitt nervsystem och hjärna även vid små mängder och blivit en sjukdom.

Jag kunde gå omkring och bete mig som vem som helst och nästan verka nykter men i själva verket så va jag helt borta och kroppen och huvudet gick på ren automatik..
(behöver inte få minnesluckor för att utveckla det)

Min "överkonsumtion" redan i tidig ålder gjorde så att jag inte alls längre kan dricka alkohol och aldrig kommer att kunna göra igen, även i små mängder för det krävs sååå lite nu för att jag ska försvinna helt och göra något dumt jag inte kommer ihåg.

Lyssnade givetvis inte på läkare eller folk runtomkring mig och körde på ett par år till.. Utvecklades bara till att jag både sket/pissade/spydde ner mig i vaket stående tillstånd framför folk, gjorde saker jag ännu ångrar grovt idag, mist både vänner och familjemedlemmar och hade kunnat vara död ex antal gånger redan..

Så mitt råd till dig om du nu älskar alkohol så mycket som du säger och vill fortsätta dricka, behandla skiten med respekt och drick klokare även om du nu tror att du har koll och roligt/vill bli full.

Mindre mängder och mer sällan, för annars kan du gå igenom något som mig och jag lovar dig, det vill du inte..

Ps! Du har även större tendens att utveckla patologiskt rus om du redan har alkoholism i släkten/familjen sen innan som jag har.

Alkohol utlöser GABA i hjärnan och det utgör den lugnande effekten man upplever. Du kan använda andra källor än alkohol för att utlösa det så att du får samma lugnande effekt. Men det är bättre att öka din naturliga produktion genom diet.

Alkohol ökar mängden ketoner i blodet och... ta detta med en stor nypa salt. Men det som kallas en ketogenisk diet ökar på samma sätt ketonerna i blodet. Möss som har mer ketoner i blodet reagerar inte lika starkt på alkohol.

Man brukar höra att alkoholism är genetiskt... men är det verkligen ett beroende till just alkohol som är genetiskt eller är den underliggande orsaken en genetisk brist på något annat? Exempelvis en brist på ketoner? Du kan sätta dig in i vad en ketogenisk eller karnivor diet har för effekt på alkoholism.

Hur går det, TS?

Ja hur går det egentligen....

Tack alla som skrivit. Det hjälper att veta att man inte är ensam. Missade att folk skrivit i tråden. Men loggade in igår - full som ett ägg - och läste men insåg att jag var för stukad för att svara.

Så just nu går det sådär. Höstmörkret och skit på jobbet gör det svårt att hålla nere ångestnivåerna.

Jag har satt upp regeln att jag får dricka alkohol om jag gör det tillsammans med andra. Eftersom jag inte har så många vänner blir det väldigt sällan och det sporrar mig att försöka bryta ensamheten och styra upp eller delta i sociala sammanhang. Det har fungerat bra, kanske för bra.

Jag var ute med en kollega i förra veckan. Vi drack billig öl på ett hak. Dagen efter gick jag ut med ett par andra kollegor (ville inte egentligen men jag måste försöka vara mer social). Jag var lite bakfull och tog det därför lugnt.

Det är den här veckan som det spårade. Ett par kompisar från förr kom och besökte min stad mitt i veckan, vi sågs på deras hotel och ölade på. Nu när jag skriver det här inser jag hur typiskt det här är för hur jag alltid gjorde förr: Jag hade köpt hem egen öl för jag visste att jag inte skulle kunna dricka mig plakat med vännerna. Så när vi skilts åt efter middagen åkte jag direkt hem och tömde en kasse öl framför Youtube.

Vi har "höstlov" på jobbet så torsdagen blev en ren bakisdag. Sen lät jag det bara spåra mer. Jag gjorde inget motstånd igår när jag bestämde mig för att åka till Systemet. "Gott med några Guinness till På spåret"... Kom ut därifrån med 12 burkar öl, en vinflaska och en whisky. Whiskyn står orörd här bredvid mig men det andra verkar vara slut.

Så det är ganska dåligt just nu. Men jag tänker att jag gick in här för att jag inte vill att det ska vara så här längre. Jag var nykter hela våren så jag vet att jag kan vara det igen.

Vet inte hur gammal du är för har inte läst igenom hela tråden men försök sluta innan du får riktig abstinens efter alkohol, det går ganska fort så har man förstört sig själv för livet jag är 26 år gammal och har permanenta hjärnskador som läkaren säger är tecken på alkohol demens. Jag har förvisso supit varje dag i flera år och mycket varje dag också men de går fort så är man där. Såg att du har det i släkten då ska man verkligen va extra försiktig men de vet du ju redan för berorndebeteendet är verkligen ärftligt alla vuxna i min släkt förutom 2st antingen är alkoholister eller nyktra alkoholister hoppas det löser sig för dig.

Personligen har jag druckit för mycket i flera år. Så började jag med tobaksfritt snus (med nikotin). Det tar bort alkoholsuget på mig, jag blir inte alls lika full när jag dricker. Har tappat intresset för att dricka sedan jag började med tobaksfritt snus. Möjligen du kan prova det?

Det är en relativt vanlig reaktion för dom som börjar med nikotin. Nikotin ökar dopaminet i hjärnan, vilket kan minska behovet av alkohol, genom att det motverkar upplevelsen av att vara berusad.