Citat:
Det känns som om du identifierar dig så hårt med Chrippa att du verkar tro att du är han. Eller som att du i alla fall är på hans lag så att folk är avundsjuka på dig och Chrippa. När han reser till Dubai så känns det för dig som du åker med och känner glädje för att komma ut och resa litegrann. När han och Linnea äter ute på fin restaurang så är det så härligt för dig för du sitter med vid bordet i din egen tankevärld.
Det börjar vara lite sjukt det här, du kanske borde söka och ta reda på vad som falas. För ärligt talat vore det inte bättre att du gladde dig åt ditt eget liv? Det måste inte vara stort som att resa till Dubai men att glädjas åt något som är ditt och som du upplever. Att äta god mat vid köksbordet och dricka cocacola kan väl räcka för att känna glädje. Det är ju inte så att du är uteliggare, eller åtminstone tror jag inte att du är det. Den här vägen du är på nu när du inbillar dig att du är Chrippa är sjuk. Sök innan det går för långt och du tappar all verklighetskontakt.
Chrippa försöker nu få ordning på sitt liv. Han är rädd för lite olika saker. Men det kommer inte att beröra dig. Han kan bli av med den teven och de datorgrejer han har nu igen. För att visa att det är någon annan spelar ingen roll i det här läget.
Så han är rädd för att bli inplockad igen. Han är rädd vad Julia har på sin telefon. Vi har redan hört när Chrippa dillar om att han har Lillen skydsplacerad hos sic och vi hör soc säga att det finns ingen så placering alls. Och här har vi ju då en kommande utredning om barnet att fadern försöker hindra barnet att få träffa sin mamma som han har all rätt till. Han samarbetar inte och vad det brukar leda till vet vi nog alla.
