Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Det här blir ett ofullständigt inlägg eftersom jag inte har svar på alla dina frågor. Men artikeln i den fjärde editionen (eller vilken term som nu är korrekt) skiljer sig markant från de tre övriga vad beträffar Engström. Det är mycket fler uppgifter i den fjärde. Det finns inga uppgifter i de tre övriga som inte återfinns i den fjärde, med reservation för eventuell bildtext som är helt avklippt i Walls bild på artikeln. Walls bild är fullt i klass med de så kallade Sonderkommando-fotografierna beträffande skärpa och komposition.
https://en.wikipedia.org/wiki/Sonderkommando_photographs
Ursprungligen kallar denna edition för ”landsortseditionen” och menar att den inte utkom i Stockholm. Vilket så klart begränsar till exempel Roland Bergströms möjligheter att ha påverkats av den. Med avstamp i Ursprungligens föredömliga transkribering av de övriga utgåvorna, där Stig bland annat berättar om att Lisbeth stoppat bilar, transkriberar jag all extra information i den fjärde:
– Själv sade Lisbet Palme att hon trodde att hon var träffad i ryggen, men det verkade inte så farligt.
Stig Engström frågade åt vilket håll gärningsmannen försvunnit. Lisbet Palme pekade mot Tunnelgatan. När Engström tittade i gatans förlängning såg han en yngre person i siluett. Han var klädd i blå täckjacka.
– Mördaren, för det måste ha varit en man, stod still någon sekund innan han sprang vidare.
I samma ögonblick dök polisen upp. De frågade åt vilket håll gärningsmannen försvunnit och sprang i den riktningen.
– Jag glömde tala om att han hade blå täckjacka, så jag sprang efter, berättar Engström. Men jag hann inte ikapp dem.
När han kom tillbaka var ambulansen på plats.
(FB) Skandiamannen
Här ber man att få tacka! Det är inte ofta man blir bönhörd på det här viset. Det här är ju utmärkt, för med dina och Ursprungligens transkriptioner sida vid sida kan man ju direkt jämföra och se. Frågorna om upplagornas turordning och täckning går kanske inte att reda ut, i alla fall inte här och nu.
Innan man ens går i clinch med detaljerna måste man konstatera att Engström får in så pass många träffar av så pass obskyrt slag att det i alla fall inte kan röra sig om chansningar och gissningar över hela brädet. Antingen har han själv varit på plats eller så har han fått insiderinformation via andra kanaler. Och då finns vissa saker som knappast ens kan vara insiderinformation.
En del saker missar han förstås. Ett exempel är att Olof Palme låg med slutna ögon. Det gjorde han inte utan han låg med öppna ögon. Ett annat är att de vände Palme i framstupa sidoläge. Det gjorde de inte. Därtill har vi den uppenbara lögnen i en av upplagorna om att Engström själv skulle ha utfört mun-mot-mun-metoden på Palme. Det har han naturligtvis inte gjort. Just den lögnen får en att undra om han medvetet förvränger de andra två sakerna också eller om han bara chansar fel.
Lisbeth jagar ambulanser. Minst 20 bilar stoppar hon, enligt Engström. Antalet bilar är kraftigt överdrivet, men det är kanske inte att betrakta som direkt lögn utan mer som en målerisk överdrift. Och så är Lisbeth träffad i ryggen, säger hon enligt Engström, men det verkar inte så farligt. Det stämmer ju fint.
Slutligen har vi mannen i gränden, som Engström i det här skedet tror är gärningsmannen, och som har en blå täckjacka. Engström springer efter poliserna men hinner inte ikapp. När han kommer tillbaka har ambulansen kommit, det är också en detalj som jag inte på rak arm kan minnas att finns i förhören.
Vad ska man då göra av allt det här? Det första man kan konstatera är att det inte är lätt med Engström. Jag har tidigare beskrivit bilden av hans förehavanden på och kring mordplatsen som "kalejdoskopisk": man ändrar på något litet antagande och vips har man en annan bild av förloppet. Det känns rörligt och instabilt på något sätt, pusselbitarna vill liksom inte ligga kvar där man lagt dem.
Jag menar fortfarande att Engström inte kommer till mordplatsen så tidigt som han påstår, och det är i den delen som chansningarna slår fel, och där han drar till med lögner för att liksom visa att han minsann var där.
Resten är emellertid rimligare, även om jag nog tidigare varit tveksam till den påstådda kontakten med Lisbeth Palme. För om inte ens Gösta Söderström lyckades tala med Lisbeth så verkade det konstigt att Engström skulle ha lyckats med det. Men samtidigt har han ju information som sannolikt måste ha kommit direkt från Lisbeth, om att hon blivit beskjuten i ryggen men av allt att döma inte särskilt svårt skadad. Det där förbryllar en. Jag har nu inte full koll på exakt vad som nämndes på radio och tv, om Engström kan ha snappat upp det där på något vis. Det kunde i så fall vara en alternativ källa till direkt från Lisbeth. Den här biten vacklar jag om, men samtidigt är den ju heller inte särskilt betydelsefull för själva förloppet.
Att Lisbeth varit ute i gatan och försökt stoppa bilar, det är ju något som definitivt tyder på att Engström själv varit på plats och sett det med egna ögon. Här finns ju knappast några uppgifter i medierna som Engström kan ha använt och några vettiga alternativa förklaringar kan jag heller inte prestera. Kan det vara en chansning som gått (någorlunda, med tanke på antalet bilar) rätt? Själv tycker jag nog inte det.
Engström springer efter poliserna, men ligger för långt efter för att hinna ikapp. Det är konstigt med tanke på att de stannar för Nieminen & Zahir vid barackerna. Då borde han ju komma ikapp dem. Att någonting är fel med språngmarschen in i gränden, det tycker jag verkar ganska klart. Däremot är det inte helt lätt att sätta fingret på felet.
Själv tycker jag att din modell, som jag lite skämtsamt döpte till "Kommissarie Engström", är den som har bäst passform. Då springer han nästan hack i häl på poliserna och uppfattas av andra vittnen som en poliskommissarie i överrock och keps. (En sidotanke här är att kanske Lisbeth också uppfattade honom på det viset och att det var just därför som hon talade med honom.) I modellen kommer Engström ikapp poliserna vid barackerna och får då höra "Engström-signalementet" därinne, när Nieminen beskriver Åsmannen för poliserna. Den modellen tycker jag har stora företräden.
Den detalj som tillkommit med SvD-artikeln i alla dess fyra uppenbarelser, det är att ambulansen kommit när Engström kommer tillbaka. Om det stämmer, vilket jag tycker verkar rimligt, så är han i alla fall inte borta någon längre stund. Han hinner knappast in på Bohemia i den vändan utan i så fall måste han ta en andra vända in i gränden lite senare för att gå in dit.
Modellen blir då vad vi kallat för "tur och retur", med två vändor in i gränden. Kombinerar vi den med "Kommissarie Engström" så får vi "Kommissarie Engström tur och retur" som den bästa förloppsmodellen. Tidigare hade vi talat om Engström som Zahirs "tjocka kille i rock", vilket förutsätter att han återvänder till mordplatsen enligt "tur och retur", och nu får vi lägga till ambulansen också.
I modellen som vi kallar "Kommissarie Engström tur och retur" springer Engström alltså hack i häl på poliserna, stannar och hör Engström-signalementet vid barackerna, återvänder till mordplatsen igen och blir kvar där ett slag. Sedan går han en andra vända in i gränden och då går han in på Bohemia. Från Bohemia kommer han ut igen till mordplatsen, men då är det sent i förloppet och glest befolkat där. I den vevan kan Jan Andersson ha sett honom, när de återvänt efter att ha hämtat pojkarna. Efter det går Engström tillbaka in på Skandia, och då ligger vi bortåt 20 minuter efter skotten.
Det här är naturligtvis inte ristat i sten, men så ser avvägningen ut från min utkikspunkt efter en första titt på den nytillkomna informationen. Och även om helheten inte är ristad i sten så finns det ändå vissa saker som "inte går att komma runt", men som definitivt binder Engström till mordplatsen.
Frågan om mannen i gränden har jag ältat tillräckligt tidigare, och i den frågan är situationen alltjämt densamma: Jag får inte fram Engström till mordplatsen i tid för att hinna se Jeppsson inne i gränden. I den iakttagelsen ligger det en hund begraven, och då får man nog också vara beredd på att den hundens natur kan vara sådan att den också förklarar åtminstone en del av de andra märkligheterna.
En brist är att SvD:s artikel är osignerad. Jag har fått för mig att det är Omar Magnergård som Engström talat med, men kanske någon i tråden har bättre koll på den saken än jag.
Tack igen för hjälpen med att så tydligt och överskådligt redovisa vad som finns i de olika versionerna av artikeln. Nu finns det också "i rullorna" här på forumet, vilket man nog får lov att bokmärka för att någonsin kunna hitta igen bland allt tjattret här på Skandiachatten.
