Autistiska föräldrar

Det är bara min fars generation som blev uppfostrade med stryk, men det var inte direkt elakt menat.

Nej det här stämmer inte. Det är en missuppfattning att någon med autism inte ser att folk är ledsna t ex. Och barnen behöver inte alls bli ”mini-vuxna” eller ”tar hand” om sin förälder.

Jag tycker det Hovslättsmannen skrev stämmer väl utifrån min egen erfarenhet. Men jag kan mycket väl tänka mig att det är skillnad på en diagnostiserad autist som är medveten om sina brister och en odiagnostiserad som ser allt den gör som fullt normalt.

Nej du har inte riktigt rätt. ”Utifrån egen erfarenhet” verkar inte innebära att du själv har autism? Nej då ska du bara hålla tyst faktiskt

Vad menar du?

Du vet att alla autister är olika och att vissa autister gillar beröring. Alternativt att en bara gillar närhet och beröring från vissa dom är trygga med. Det beror på person som så mycket annat.

Men vadå vad menar du? Läs igen så förstår du nog

Har läst flera gånger jag förstår ändå inte vad det är du menar.

Jag har själv inte autism men vet att autism inte innebär att man inte kan se att någon är ledsen t ex. Det här är en missuppfattning om autism. Det har inget att göra om man är diagnostiserad eller inte. Man kan ha odiagnostiserad autism i 40 år och ändå avgöra om någon är ledsen, glad, arg eller annat. Vad tror du själv? Autister är allt annat än dumma.

Jag tror det är väldigt individuellt. Jag är själv diagnostiserad med asperger och min mamma har garanterat asperger och hon fattar inte hur hennes beteende påverkar andra.
Hon kan även inte förstå att alla inte vet allt som hon vet. Hon fattar inte att ett litet barn inte kan och förstår allt som en vuxen kan.
Hon fattar inte varför barn är rädda för henne efter att hon skrikit och hotat att döda dem.

Jag kände helt enkelt igen det Hovslättsmannen skrev. Man kunde aldrig göra rätt.

Låter som hon har väldigt grov autism. Men du har ju själv inga problem med att förstå detta, så du ser. Eller menar du att du har lärt dig det? Inte alla behöver göra det.

Redan som barn fattade man ju att något inte står rätt till när man ena sekunden hotas till livet och i andra sekunden får frågan varför man är rädd. Så ja hon kunde väl se att man var rädd.
Sen är det ju nu längesen man lärde sig om asperger och kunnat lägga ihop ett och ett.

Min tvillingsyster säger att hon ofta brukade få höra av sina vänner att hon sa så grova och hemska saker som hon tog som helt normala. Eller att man själv var hemma hos vänner som fick skäll utan att man ens uppfattade det. Typ, va fick du skäll? jag som höll på att somna härborta.