Autistiska föräldrar

Autister är inte känslostyrda och blir inte ledsna och sårade så enkelt som vanliga personer blir. Det räcker med att någon säger en oskyldig kommentar som man uppenbarligen inte menar, typ ”du är dum” eller ”du är ful” för att få en vanlig person att bli sårad. Det är framför allt kritik som vanliga personer inte kan ta, utan att låta känslorna spilla över.

Men att någon är ledsen ser de såklart

Oj vilken expert du är. Jag tror mer det beror på att autisterna blivit härdade då de blivit kallade dumma och fula hela livet.

Ingen har sagt det till mig. Nu står jag förvisso bara i kö för utredning men mycket pekar på det…

Hovslättsmannen Qoute "Det är hemskt. Vad du än tar dig för, så gör det föräldern frustrerad och arg. Du kan inte vara som ett vanligt barn eller tonåring, för du är tvungen att bli någon sorts minivuxen som svarar upp till den autistiske förälderns förväntningar. Föräldern ser inte dina behov, och märker till exempel inte om du är ledsen, förrän du börjar gråta. Och då blir autistföräldern så sensoriskt överbelastad att allt fokus ligger på att få tyst på dig, när fokus borde ha legat på att trösta." Unqoute

100% likt mina egna upplevelser, orden skulle kunna vara tagna från min egen mun.
Själv trodde jag att alla barn växte upp så, när jag var liten. Jag var dessutom ensambarn
så jag hade ingen att bolla plank med.

OT: Förlåt Flashbackare, jag är ny på plan och vet ännu inte hur man quoterar i block som ni andra
gör.

Autister är ju inte likadana. De har egna personligheter som alla andra. Autister är inte alla arga, känslosamma, avtrubbade eller något annat...

Däremot kan NPF-föräldrar vara tröttare än andra föräldrar, eftersom vardagen påverkar dem mer. Intryckskänslighet osv. Orken räcker inte alltid till.

Hur är det att växa upp med en autistiskt förälder? Finns inget entydigt svar på det.