Tråden för diskussioner om oseriösa bokförlag

Sant.

Allt är kanske en kupp av Lava förlag :-D

Jag hade fel, såg nu på SVT att boken var en storpocket. Då är 330 kr ganska orimligt (de ligger väl runt 150 på nätbokhandlarna, lite dyrare i handeln).

Nu har jag kollat paneldiskussionen på SVT. Jag tycker inte att det var snobbistiskt eller onyanserat. Det mesta som sades lät rimligt och rätt självklart. Här är dock en intressant röst på Boktugg:
https://www.boktugg.se/2023/08/16/li...har-sparat-ur/
Alltså en lite mindre svartvit bild. Döm själv om den är relevant.

Lite vid sidan av ämnet kan jag fascineras av hur amatörförfattare hänger upp sig så mycket just på den fysiska produkten? Som om tryckningen i sig skulle ge en väg in till morgonsoffor och försäljning. Så är det naturligtvis inte, vilket man kan tycka borde vara uppenbart för en läsande och skrivande person. Men så länge folk lever i den villfarelsen är det förstås gynnsamt att driva hybridförlag.

Ja om inte bokhandeln kan få in den för bättre pris är det helt orimligt för en pocket, 183 kr på adlibris är väl något mer acceptabelt.


Man skulle då kunna säga att hybridförlagen har tagit en redan befintlig, undanskymd och sällan använd modell för utgivning. Paketerat om den i en glättig lättillgänglig förpackning för stora massan och marknadsfört den väldigt hårt?

Senast idag igen på Facebook och instagram "Alla bär på en berättelse - Har du gett ut din? - Vulkanmedia.se" 749 gilla markeringar, 120 hoppfulla kommentarer. Google-annonser för Viberygroup, Solentro, Blue.se.


Ja det är en korrekt observation, förmodligen får användarna här på Flashback mer läsning av sina texter på delforumet "Egna texter: noveller och lyrik" än 99,9% av egenutgivna och hybridförlagslanserade fysiska böcker. Naiviteten sticker nästan i ögonen.


Lite mer i media:
https://www.unt.se/kultur/litteratur...lurad/r4zzeg9l


Har ingen prenumeration så kan inte ge någon utförlig kommentar, men vad jag förstod backade författaren från intervju för personen var rädd att åka på vite från Lava som kan uppgå till 40 000 kr enligt det till författarens nackdel underskrivna sekretessavtalet.

Positiva röster om hyrbridförlag:
https://socialpolitik.com/2024/10/11...de-forfattare/


https://www.bohuslaningen.se/asikt/l...7-a032d4a2bb8a

Jag bestämde mig faktiskt för att ta mig an huvudpunkten i SVT's reportage om hybridförlag, Börje Börjessons bok som bara trycktes i 100 exemplar.

Sixten : bonden som förändrade Sverige, 2024, Lava Förlag, 264 sidor

Vi kan börja med rent praktiska, fysiska aspekter kring boken och Lava Förlag. Leveranstiden var faktiskt under all kritik, det tog 11 dagar att få hem den. Sådan seg leverans förväntar jag mig om jag beställer något mer obskyrt engelskspråkigt från exempelvis Penguin classics. Bokens kvalité kan man ha synpunkter på, sidorna ser lätt gulnade fast den är helt ny, pappret är strävt och känns billigt. När man rör på sidorna är det som att bläddra i en gammal gulnad pocket-bok från 80-talet inhandlad på bokbörsen. Det är inte lika dålig papperskvalité som telefonkatalogen eller nyhetstidning men det är helt klart i den lägre skalan. Ryggen knakar och låter när man ska läsa, mycket irriterande.

Om den är så här ny så vågar jag inte föreställa mig hur den ser ut med några år på nacken, då har den väl rasat ihop. Likväl är det inte det absolut sämsta jag någonsin sett , har några utgåvor från andra ”riktiga” förlag som inte bara är dålig kvalité men som dessutom luktar illa, här luktar det inte i alla fall. Men skulle min bok komma ut i 100 ex och dessutom betalat 73 000 kr då skulle jag kräva betydligt bättre än så här. Har egenutgivet i bokhyllan från bland annat Recito Förlag i bokhyllan och där känns sidorna fortfarande lyxiga och fräscha även i pocketutgåva efter 10 års tid.

Man kan inte undgå tanken att Lava har sparat in på precis allt för att få så mycket pengar över efter utgivning som möjligt.


Om man tar rent litterära kvalitéer, så är det en ganska otrolig berättelse, det handlar om nyligen frånskilde och utbrände Albin som genom en naturens slump stöter på bonden Sixten och börjar diskutera samhällets problem och orättvisor. Man kan här fråga sig lite, med det fullkomliga smörgåsbord av problem samhället har idag: skenande kriminalitet, bostadsbrist, etniskt-rasligt haveri, förmultnande infrastruktur, kollapsande könsrelationer, massarbetslöshet, vårdkris och ökande korruption för att nämna lite, så tycker författaren att det som får dås-svenne att sluta knyta näven i fickan det är huruvida en dyngstack ska stå några meter längre upp, huruvida en geriatrisk bonde ska få behålla sina två djur och inkassoavgifter. Kalla mig cynisk men jag tror inte det blir någon ny dackefejd av det.

Karaktärerna i berättelsen är platta, färglösa och torra som en oblat, skurkarnas personlighet är närmast ofrivilligt serietidningsaktigt komiska, som Patrik på Miljö och hälsas karaktärsdrag beskrivs ungefär som en blandning mellan Fagin, Saruman och överjägarmästaren från Jünger's Marmorklipporna, en nedrig ondskefull människa som bara vill jävlas med folk på grund av sin bottenlösa tarvlighet. Överdirektör Hökman på Västfinans är närmast en fullständigt skrupelfri Wall-Enberg från Jönssonligan. Men skurkarna har i alla fall något undantagsmässigt drag av personlighet. Hjältarna framstår som helt anonyma och faktiskt helt utan ansikte. Med tanke på författarens ålder och livserfarenhet framstår människors handlingar och relationer som sanslöst simplistiska och otänkbara, de oblat-färglösa papperskaraktärernas enda funktion verkar vara att driva berättelsen framåt. Kombinerat med den osannolika handlingen så blir det blir därför mycket svårt att relatera till någonting eller ens bry sig. Handlingen är bättre när mycket händer för då slipper man hänga upp sig på den sekundärskamsinducerande dialogen. Det finns också ett problem här med att hålla en stringent ton där stort allvar blandas friskt med buskis och närmast slapstick.

Sakteliga träder ett slags större budskap fram: Att klimatet hotas och kapitalismen är visserligen god men har stora brister där Svenskarna reser sig upp i en slags DN- och SVT-instigerad chimpout och arabisk vår mot överheten. Man skulle kunna tro att författaren lever kvar mentalt i 70-, 80-talet där den tidens solidaritet och relativt homogena samhälle är kvar, men problemen som beskrivs i boken är det som går rundgångar som föreställda problem i dagstidningarna i nutid. En proggreliks nyvunna småborgerligt DN-anfäktade grubblerier.

Det finns några försonande drag, boken är lättläst där annan egenutgivet fastnar i invecklande texter och onödigt omfångsrik handling. Det tyder på att i alla fall något sorts redaktörskap har förkommit från Lava förlag. Kritik mot roffarkapitalismen och konsumtionsamhället är sympatisk även om den är taffligt genomförd.

Men textens kvalité kan knappast ses vara bättre än en novell-uppgift från Svenskan i gymnasiet. En ansvarsfull och seriös lektör hade redan efter 30-50 sidor insett att ”Det här håller inte, det håller inte kommersiellt och det håller inte konstnärligt” ta betalt för läsningen och rekommendera egenutgivning.

Det fetmarkerade kanske bäst fångar det som skaver med hybridförlagens marknadsföring. Man bidrar till att underhålla myten om att "utgivning" är synonymt med att trycka en bok trots att sanningen är att, som sagt, en aspirerande författare skulle komma mycket närmare utgivning genom att skriva in några texter på Flashbacks litteraturforum (det var väl också något liknande som mannen från Förlagspodden sa i SVT-s panelsamtal). "Alla bär på en berättelse - har du skrivit in din på Flashbacks litteraturforum?" är tyvärr inte lika säljbart... (och tas förmodligen inte emot särskilt väl av Börje B och hans gelikar, som hellre vill betala flera månadslöner för att bli "utgivna").

Om man ska se en silver lining på det här är det väl att den tryckta, fysiska boken fortsätter ha en särställning i kulturvärlden, trots en explosion av nya medier: Youtubers, tv-journalister mfl. verkar ju alla förr eller senare vilja ge ut en bok (och gör det), och därtill är det alltså mängder av amatörer som vill betala stora pengar för att bli "utgivna". För den som uppskattar böcker är det förstås en betryggande insikt!

Nå, för att återgå till huvudämnet (igen) så hade det varit intressant att få veta mer om varför hybridförlagens kunder är så missnöjda? Vad har Lava egentligen lovat Börje, i fråga om t.ex marknadsföring och revidering? Här tycker jag att SVT-s granskning faller kort. Det hade ju varit ganska enkelt att t.ex skicka in 250 AI-skrivna sidor till några hybridförlag och se vad de egentligen lovar. I rena pengar fick ju Börje ungefär vad han betalade för, så vad hade han fått för glimrande löften som inte infriades?

Underhållande sågning, tack för det. Elakt, men relevant.

Det finns väl en hyfsad sannolikhet att just detta redan har hänt?

I denna tråd har hybridförlagen fått ris och ros. Mest ris, men även någon uppskattande röst har fått förekomma.

Jag tycker själv att hybridförlag behövs. Alltså dessa "tillhandahållare av utgivningstjänster". Jag har aldrig själv gjort en deal med någon. Men jag har studerat dem och kommunicerat en del med dem. Även läst böcker utgivna av dylika förlag.

T.ex har jag läst böcker utgivna av Recito. Detta är i stort sett en aktör av Vulkan/Lavas typ. Men med lägre profil. Recito tar betalt för att man ger ut boken. Och man undviker jargongen "ditt manus har antagits" o.dyl "bilhandlarjargong".

+++

Bilhandel, det är vad detta är. Man säljer en kapitalvara. Och spontant vill jag då säga -- att ska man hosta upp 50,000 för en deal (bil; bokutgivning), då vet varje människa är här finns prutmån. Varje säljare som står i begrepp att dra in så många tusenlappar, är så gott som alltid beredd att pruta.

Det bör man göra med ett förlag som Lava. Utan att ge detaljer kan jag säga att man kan och bör pruta ner deras utgångsbud. Det ger effekt.

För att runda av vill jag även ge detta råd till debutanter som vill betala för att få sin bok utgiven: undvik "ljudbokstjänst". Då drar det iväg kostnadsmässigt. Och som ljudbok funkar bara hårt mallade genreböcker. Ingen debutant behöver ha sitt verk som ljudbok också. Print och ebok räcker.

+++

Men generellt vill jag ha sagt att bokutgivning är för en nämnvärd talang på sikt synnerligen fruktbar. Att ha gett ut ett debutverk innebär ett obestridligt statement. Man får, efter X antal refuseringar, äntligen sätta punkt. Och kan gå vidare till nya storverk.

Jag tycker inte att detta har nämnts i tråden hittills. Så se inte ner på debutanter som betalar för "call-girl tjänsten" att ge ut debutboken via utgivningstjänst. "Riktigt förlag" smäller förvisso högre men att hjälpa saker och ting på traven genom hybridförlag är definitivt en väg framåt.

Härmed två böcker jag uppskattar som getts ut av utgivningstjänster:

. Carl-Oscar Andersson. Gautica. Recito 2019. En spekulativ roman om goternas förhistoria och historia
. Magnus Stenlund. Blodet och jorden. Vulkan 2022. Banbrytande verk om Sveriges stenålder

Stort tack för att du tog dig an uppgiften samt välskrivet delade med dig av både litterärt innehålll och fysisk beskaffenhet. Det fördjupar debatten om egenutgivning med utgångspunkt från Svt:s inslag för ett par veckor sedan.

Intressant synpunkt. Jag kan delvis hålla med om värdet av att faktiskt slutföra ett bokmanus: att skriva färdigt är i sig en väldigt nyttig (och krävande) övning för en aspirerande författare. Däremot har jag svårt att se det som något "statement" att trycka upp sitt (bristfälliga) manus.

Tror du att Börje Börjeson har "hjälpt saker och ting på traven" genom att trycka upp sin bok?

Kul dock att du hittat något du gillat på hybridförlag. Det finns naturligtvis guldkorn även där, om man orkar leta.

Jag har inte läst boken ifråga så jag kan inte uttala mig om detta.

Nu går Författarförbundet ut och varnar för Lava: https://www.svt.se/kultur/efter-svts...dforlaget-lava

Intressant att Lava har mer än 50% av hybridmarknaden. De ger ut en enorm massa böcker.

Jag tänkte bara börja med att tacka för alla kloka inlägg, speciellt de som tar hybridförlagen lite i försvar så det inte bara blir nedsabling och bidrar till att nyansera diskussionen.


Ja det vore högst intressant att få veta det, som du skriver så vore det inte allt för svårt att åstadkomma en sådan granskning.



Tyckte endock jag höll tillbaka lite, som tur är har amatören Farnace noll att säga till om i kultursofforna så förhoppningsvis går inte Börje under i depression och svårmod likt Charlotta von Zweigbergk efter sågningen av Djävulsnyckeln. Han kanske till och med kan vända det till ett nytt inslag/artikel? "Börje: Först förd bakom ljuset av lömska förlaget Lava sedan förhånad och smädad av boktroll, nazister och knarkare på hatforumet Flashback"

Jag ska dock tillägga att jag inte kan dra mig till minnes ett endaste lilla stavfel i boken, så det är också ett plus.



Det skulle förvåna mig mycket om han inte redan försökt med vanliga förlag och refuserats.



Jag tycker era två citat båda fångar problemets kärna, inte hybridförlag i sig och den utgivningsformen, utan hur det paketeras, marknadsförs och presenteras. Därav blir förväntningarna helt skeva för de aspirerande författarna.


Tack för visat intresse.


Det här är faktiskt anmärkningsvärt, nu är ju Lava i princip giftskåpsplacerade i alla seriösa sammanhang. Jag funderar dock på varför de valde ut bara Lava? Är det på grund av sekretessklausulen? Annars skiljer de sig inte nämnvärt åt från andra hybridförlag mig veterligen. Å andra sidan eftersom Lava är så dominerande i hybridutgivning har man effektivt stämplat hela det segmentet som oseriöst från författarförbundets sida.