Skandiamannen

Alla instämmer inte i det. Särskilt inte Thomas Pettersson. Däremot ser han att boken har sina poänger:

– Christer A-spåret är inte nytt men Jordås berättar om det på ett direkt och slipat sätt och jag tycker att det är bra att det här spåret får sin plats i sammanhanget. Jag har respekt för att han tyckte att den här historien skulle berättas. Sedan tycker jag förstås inte att resultatet når hela vägen fram, säger Thomas Pettersson.

Invändningarna mot Christer A som gärningsman är flera. En är att han, enligt Petterson, är ”lite för lång, lite för stor och lite för ung” för att stämma överens med exempelvis vittnesmål och de beräkningar som gjordes baserade på skottvinkel vid brottsplatsen. Men mer avgörande är att indicierna som Jordås framför inte riktigt håller, menar Thomas Pettersson.

– Det mest graverande för Christer A är att han inte lämnar in sin Magnum när polisen ber om det. Men sett ur Christer A:s synvinkel är det ganska rationellt. Han förklarade själv i Aftonbladet en gång att han inte hade något förtroende för myndigheten efter hur de hade hanterat Christer Pettersson. Han ansåg att polisen var på jakt efter en syndabock … och det hade han nog lite rätt i på den tiden.

I Jon Jordås bok berättas också att Christer A 2008 får besök av polisen efter att släktingar har oroat sig för hans mentala hälsa. Utanför dörren hör poliserna ”en duns” och när de bryter sig in i lägenheten påträffas Christer A död på golvet ”skjuten med sitt eget vapen”. Enligt Jon Jordås eventuellt stressad över att polisen nu vill hämta in honom ”i en gryningsräd”.

– Jag har aldrig sett uppgifter om att det skulle ha varit så att Christer A sköt sig i den stunden, säger Thomas Pettersson. Att höra en duns är skillnad mot att höra ett skott. Förmodligen hade han legat död ett längre tag för annars hade han väl kommit till sjukhus? Jordås låter historien stanna där men jag hade gärna sett att den hade utvecklats, genom att luta sig mot en polisrapport eller ett rättsmedicinskt protokoll. Det materialet antar jag att Jordås inte har.

Men det har Jon Jordås. Polisrapporten berättar att poliserna på plats hörde ”rörelse inne i lägenheten” strax före ”en kraftig duns”. Ambulans och läkare tillkallades.

– Att Thomas Pettersson sedan ”antar” att jag har inte har polisrapporten trots att den står upptagen i källförteckningen får stå för honom, säger Jon Jordås.

Käbbel Palmemordsintresserade emellan är inget nytt. Thomas Pettersson säger att ”tonen ofta är tuff, ibland rent obehaglig”, och han menar därför att det i Jon Jordås bok finns något för honom ”och många andra som skriver om mordet att lära sig”.