Antinatalism

Ja det håller jag med om om det inte vore så att jag fick ut något av att diskutera dessa ämnen, men det får jag ju, så då är det inte irrationellt alls.

Naturligtvis hade dom inte det, anledningen till att dom öht kan sitta här och pösa om livets förträfflighet är just att dom aldrig var barnet som dog av cancer eller av svält eller i krig.

För att inte tala om lidandet i djurriket.

Varför ska alla jämföra sig med det allra värsta fallet???? Ren galenskap.

Det blir ju dessutom allt bättre med sånt som hälsa, och allt fler överlever t ex cancer TACK VARE människor som faktiskt tror på att världen kan förbättras, och inte bara klagar på alltings jävlighet och önskar att alla, även alla som faktiskt mår bra, ska dö. Ni som faktiskt tycker så kan dock gärna kämpa för er Darwin Award och ta bort er själva från genpoolen, kör på bara. Du är fortfarande ung och skulle t ex kunna bli läkare eller cancerforskare, men empatisk och fin som du är, tycker du ju att allt sånt där är meningslöst. Ingen kommer att få ett bättre liv pga dig, men du är ändå bäst och finast.

Nu pratar du i nattmössan för det var inte längesedan du sade att du aldrig hade upplevt lidande lol
Låt säga att det hade presenterats en vetenskaplig studie som mätte vår livsglädje och lidande och att den på goda grunder visade att människor generellt sätt lider mer än vad de är glada.
Det hade varit fullt möjligt att göra en sådan studie där hjärnforskare, biologer, psykologer och samhällsvetare m.m gjorde en insats för att svara på vilket håll det lutar åt, att det hade varit normbrytande och inte accepteras är en annan sak.
Men säg att man gjorde studien och att svaret föll på att människan generellt upplever mer lidande än lycka, hade du inte kunnat hålla med mig ens då?

Nej, inte du. Jag skrev så.


Om det reducerar allt det övriga till värdelöshet får den drabbade själv avgöra, och det är trots allt många som lever liv av allmän otillfredsställelse och halvmesyrlig deppighet långt innan det blir dags för de extremt plågsamma sakerna. Kopiösa mängder djur lider ungefär lika mycket som de alltid har gjort eftersom naturen inte uppgraderats med moderniteter.


Det var ett befängt påstående, mindre kan vi väl säga men litet är det knappast. Antidepressiva mediciner är inte direkt opopulära nuförtiden.


Det där har redan diskuterats trots att det inte var värt att föra på tal till att börja med.


Jag kan tänka mig att negga lite på pessimism här; ända sen jag introducerades för de här sakerna har jag tyckt pessimister varit lite fåniga i och med hur lättvindigt de använder ordet lidande, för mig är det ordet bara rimligt att använda för de verkligt hemska sakerna, inte för sånt som bara är lite halvt irriterande. Men de använder det som ett samlingsnamn för allt de inte gillar, med undantag för det som faller under kategorin leda.


Det är ju du som konstant förkunnar att du inte vet vilka kriterier jag menar så jag måste påminna dig varpå du alltså förkunnar att jag är irrationell som hakar upp mig vid dem. Kriterierna är dina i bemärkelsen att du dragit in dem i samtalet. Var inte så autistisk.

Jag är inte så intresserad av att använda vetenskapen, jag säger att alla borde begripa det instinktivt. Om nån säger att hans liv är trevligt tror jag just ingenting, att han intalar sig det för att uthärda är tänkbart, exempel på såna typer finns. Att han faktiskt har ett trevligt liv är också tänkbart, jag tycker livet är trevligt ibland och vet att det inte krävs så extremt mycket för att man ska känna sig behagad. Men likväl; har man upplevt både behagliga och obehagliga känslor är det rätt lätt att notera att det förstnämnda är flyktigt och det sistnämnda har en förmåga att fullständigt dominera ens tillvaro betydligt mer effektivt. Och då finns det alltså många vars liv är ett enda långt virrvarr av obehagligheter av den värsta sorten.


Motivera det? Ja. Bevisa det som odiskutabel sanning på ett sätt som uppfyller dina kriterier? Nej.


Förmodligen har de inte tänkt igenom det i följande bemärkelse; de är villiga att gå med på att trevligheterna i livet är lättviktare och och att otrevligheterna är tungviktare, det är nåt många går med på utan större problem, men om man frågar om de då vore villiga att dra det hela till dess logiska slutpunkt och diskutera om det vore bättre att livet inte existerade vill de helt plötsligt revidera sin åsikt då de flesta blir förskräckta av den tanken.


Svartingkatastrofen är ju ren ondska vars apologeter aldrig har haft nåt som överhuvudtaget liknar ett bra argument. Att hitta dåligheter med livet är många miljoner gånger lättare än att hitta förtjänster med lakritstrolls närvaro i den vita världen.


Det är den logiska slutsatsen men frågan är om deras bedömning av det hela bygger på logik eller instinkt. Tror du alla som skaffat barn gjort det när de varit som lyckligast, så lyckliga att de känt att det varit en självklarhet att nåt så underbart som livet måste föras vidare eller kan det vara hänt att många gjort det när de varit långt från lyckliga? Hur kompliceras ditt resonemang av olyckliga människor som skaffar barn?



Vi har bara gått igenom det ett halvdussin gånger, men likväl förstår jag. Om jag är inskränkt får andra avgöra.


Förnumstig töntformulering, men likväl kan du väl berätta hur det var?


Om du trycker på en knapp som skapar massa liv och vissa får det okej medan vissa får ett helvete måste såklart alla de livsöden som skapades tas med i beräkningen när man utvärderar om det var bra eller dåligt att trycka på knappen. Att folk fortsätter föröka sig innebär ett kollektivt tryckande på knappen. Nörden var sällsynt oärlig och vrång tidigare i tråden när det fördes på tal att några hundra miljoner dog i diverse krig, revolutioner och folkmord under nittonhundratalet, kinesiska skolbarn som tvingades äta upp sina lärare om de hade fel åsikter var ett alldeles särskilt absurt exempel på mindre trevliga saker som hände, var det med allt det i åtanke bra att folk kollektivt tryckte på knappen genom att fortsätta föröka sig 1850?


Det finns alltså eventuellt nån hemskhet i din framtid som innebär att ett självmord kan bli tänkbart men likväl ska det skapas folk som mycket väl kan tvingas möta samma hemskhet, den hemskhet som skulle driva dig till självmord. Det är litegrann som en överordnad brandman som inte vågar sig in i de delar av byggnaden där branden är som värst men inte har några betänkligheter angående att skicka in sina underordnade dit. En viss skamlöshet kan man tycka.


Än en gång en förnumstig töntformulering, men den här gången skulle jag föredra att du inte berättade mer.


Är du medveten om att samtalet till stor del bestått av att du tvingat mig påminna dig om de mest grundläggande komponenterna av det varpå du kallat mig trög och "orationell" för att jag, enligt dig, då har hakat upp mig vid dessa saker?

Hoppsan här tar vi saker rakt ur luften, det är ett vanligt förekommande fenomen att gå till personangrepp istället för att hålla sig neutralt till saken när man inte har något vettigt att säga. Det är ungefär som när vänstern kallar högern för att vara rasister.
För det är ju precis det som är antinatalismens argument, man ska självömka, man ska vara narcissist och man ska vara en självcentrerad jävel.

Vissa människor behöver hålla uppe en fasad för att spela vidare och deras ego skulle inte klara av att erkänna livets intighet.
Nej, de hade absolut inte klarat det för det är helt omänskligt att klara av att stå ut med sådana extrema nivåer av smärta och att de då skulle göra det frivilligt... inte ens 0.1 procent chans.
Så man behöver inte ens fråga utan vi kan dra slutsatsen redan nu att deras optimism är en egoistisk faktor.

Det är en helt relevant jämförelse om du anser att livet är något positivt och du är empatisk nog att tänka på miljoner andra människor istället för du själv som individ. I exemplet så menades ju att alla människor dör om du inte utsätter dig för det värsta livet, tänk på alla människor som har möjlighet att fånga dagen, ska de bara gå miste om det bara för att du var ett egohuvud?
Anledningen till att pessimisternas motsvarighet är mycket enklare att genomgå är ytterligare ett bevis på att lidandet är dominant.
Och länka gärna inlägget där jag påstår mig vara mest empatisk, bäst och finast. ( existerar inte)

Citera mig där jag säger att jag aldrig upplevt lidande. Nu börjar du bli oärlig.

Då får du väl visa den studien, som jag säger inte går att göra. Om samma studie hade visat att du upplever ditt och andras lidande värre än andra. Vad hade det inneburit?
Mina upplever av livet skulle vara samma oavsett resultat. Så det skulle inte ändra mina åsikter. Att det är värt att leva och föra vidare.

Men jag måste fråga dig vad du menar är lidande? Kan du svara på det.

Plockat bort en del då du bara sprider ut dig i sidodiskussioner.
Bestäm dig. Först säger du en sak om vad som är lidande, sen tar du upp något annat som det.

Jaha. Varför blir de förskräckta?
.
Nej! Jag tror inte nödvändigtvis att de hade gjort det när de var lyckliga inte heller när det varit olyckliga. Jag ser inte det komplicerade. De vill skaffa barn.

Du tar bara extremexempel. Men människor dör varje dag. Så jag ser inte vad det har med saken att göra. Hur många av dem önskade hela sitt liv att de aldrig blivit födda?

Det ingår i jobbet. Nån måste göra det. Eller tänker du att man ska låta människor plågas ihjäl i branden. Tror du att brandmannen önskade att han inte blivit född? Du pratar om något annat.

Du är orationell som nu. Du sprider ut dig och producerar en massa text och hackar sönder allt i småbitar. Dina exempel är värdelösa och du hakar upp dig på saker, precis som en autist, som du beskyllde mig för.

Att en stor andel av folket är deprimerade i den del av världen där livet är minst plågsamt är alltså inte av relevans för ditt påstående om att lidandet idag är ganska litet, det var ju en intressant bedömning.


Det gör jag definitivt inte. Vad gaggar du om?


Ens arts totala försvinnande är nåt man instinktivt värjer sig mot? Överlevnadsinstinkten är kanske nåt du känner till?


Ditt resonemang kretsade ju kring att de gjort en bedömning av livets förtjänster kontra dess tråkigheter, och följaktligen bestämt sig för att ungproduktion skulle vara rimligt när de konstaterade hur det hela var så bra och fint.


Ja, det har varit försvinnande få som dött i krig och folkmord med mera under tortyrliknande omständigheter. Svårt att fatta att typerna som sammanställer historieböcker ens bryr sig om att inkludera det med tanke på hur lite relevans det har haft för vår arts historia.


Varför kan du inte ha åtminstone grundläggande kapacitet att förstå rena självklarheter? Du skulle alltså inte överväga att ta ditt liv i skam om du skickat nån annan för att konfrontera nåt du själv inte vågat dig i närheten av trots att du var ansvarig för honom?


Tack för att du får mig att uppskatta nörden lite mer. När man talar med honom irriteras man av oärligheten men man får åtminstone känslan av att han begriper det mest grundläggande man skriver.

Du tycker det var det. Men hur stort är det jämfört med förr när det inte fanns mediciner? Varför är människor deprimerade. Kanske för att de inte har barn som ger deras liv en mening?

Motsägelserna som du fegt lämnade ut i det här svaret.

Var det överlevnadsinstinkt, eller bara hur hemska tankar man ansåg dig ha. Svarade det överlevnadsinstinkt när du frågade. Eller antar du bara.


Nej! det är inget jag sagt. Däremot utgår man förstås från sitt eget liv. Om de ansåg det var så hemskt som du har hittat på att det skulle vara, skulle de nog inte göra det. Men de utgår förstås även från en önskan att skaffa barn.

Du menar att om det inte varit krig skulle de inte dött? Kanske senare, men döden är oundviklig. Frågan var om du menar att samtliga som dött i krig, önskade att de aldrig fötts före det?

Nej det skulle jag inte. Det finns inget som säger att han inte skulle vågat det. Det är något du hittat på. Det är förmodligen så också, att om brandmannen hade vägrat att gå in, hade nån annan fått göra det. Men nån måste göra det om människoliv är i fara.
En chefs uppgift är att styra brandbekämpningen och se till att det sker säkert och effektivt. Han kan inte lämna det. Ditt exempel är värdelöst och leder ingenstans och har inget med lidande att göra. Eller vad skulle det vara?

Han svarar inte på bortklippta frågor. Det är inte ärligt. Frågan är om han tycker samma om dig?
Men du får gärna säga vad jag sagt som är oärligt. Om du kan.