Citat:
Det är en återkommande teori att liberalers stöd till Israel skulle handla om hat mot islam, men jag har aldrig sett något som stödjer det. Om det finns sådana människor rör det sig om några få jubelidioter, och även de skulle svänga så fort någon förklarade för dem att Israels existens bara ökar den muslimska befolkningen i Europa, så om de någonsin är verkliga kan de bara finnas ett ögonblick på Internet. Hur som helst gäller detta definitivt inte den grupp av icke-ideologiska byråkrater vi talar om här.Haha. Tack för uttrycket "tigande tröghet". Det är nåt typiskt svenskt. Här gömmer sig även en inneboende neutralism - det är inte ens fel att två träter - som det brukar heta. Nej vi svenskar tiger och anpassar oss och vill ogärna sticka ut genom någon intellektuell rörlighet. Personer som är öppna och pratsamma om annat är sport, väder och dansmusik göre sig inte besvär. Politik får man inte prata om. Invandrare möts också av misstänksamhet bara på grund av språket och okunskap kring svensk kultur.
Den här svenskheten är främmande för postmodern politik kring kön, minoriteter, mångfald, HBTQ med mera. Den uppbärs av liberala politiska kadrer inom media, politik och institutioner som av den tigande svenskheten förstås möts med misstro. Som det nya projektet Pride som blivit offentligt påbjudet att hylla medan flertalet svenskar och även flertalet invandrare tiger. Det är klart att den postmoderna politiken som sådan skapar splittring och polarisering. Ja rent av främlingskap hos folk som undrar vad det är för speciellt med att att vara homosexuell. Sådant har väl alltid funnits. Ja det skaver. Som tur är finns nu flera alternativa medier som får energi av kritiken mot det här skiktet med kadrer. Det är klart att den postmoderna politiken driver det svenska folket sakta med säkert åt höger. Med höger menar jag då traditionella värderingar.
Det stöd för Israel som finns hos politiska kadrer och den tigande massan av väljare inklusive SD bygger inte på någon uttalad kärlek till Israel utan mer på den tröga svenska massans ogillande av muslimer. När du klistrar sionism på SD är du för politiskt programmatisk.
Den här svenskheten är främmande för postmodern politik kring kön, minoriteter, mångfald, HBTQ med mera. Den uppbärs av liberala politiska kadrer inom media, politik och institutioner som av den tigande svenskheten förstås möts med misstro. Som det nya projektet Pride som blivit offentligt påbjudet att hylla medan flertalet svenskar och även flertalet invandrare tiger. Det är klart att den postmoderna politiken som sådan skapar splittring och polarisering. Ja rent av främlingskap hos folk som undrar vad det är för speciellt med att att vara homosexuell. Sådant har väl alltid funnits. Ja det skaver. Som tur är finns nu flera alternativa medier som får energi av kritiken mot det här skiktet med kadrer. Det är klart att den postmoderna politiken driver det svenska folket sakta med säkert åt höger. Med höger menar jag då traditionella värderingar.
Det stöd för Israel som finns hos politiska kadrer och den tigande massan av väljare inklusive SD bygger inte på någon uttalad kärlek till Israel utan mer på den tröga svenska massans ogillande av muslimer. När du klistrar sionism på SD är du för politiskt programmatisk.
Betydligt vanligare är att (vita) sionister förknippar Israel med allmänna vänsterpositioner (prideparader, mångkultur, feminism, kapitalism) och med USA som de stödjer av ideologiska skäl. I en del liberala kretsar beror sionismen på att de är fulla av judar som skapar förväntningar om att man ska vara sionist i deras umgänge. Det är såna här människor som globalisterna hellre vill ha som tjänstemän, i stället för gråsossar som skulle kunna få neutralitetsryck och bedöma Israel utifrån samma måttstock som andra, med bojkotter och folkmordsåtal som följd.
I en socioekonomiskt lägre variant finns det personer som egentligen inte bryr sig om Israel, men stödjer Israels terrorism för att de har en stor blodtörst, och sionismen blir ett utlopp som är sanktionerat uppifrån. Möjligen är det denna i grunden icke-politiska grupp av hel- och halvpsykopater som du har missförstått som ideologiska islamhatare. Dessa har jag stött på och de är lätta att skilja från invandringskritiker genom att de fortsätter att stödja Israel hur mycket man än förklarar för dem att Israels terror bara orsakar mer migration från Mellanöstern till Europa. Det är terrorismen i sig som de gillar och de skulle stödja vilken massmördare som helst om de fick godkänt från regimhåll. I mediakriget om mångkulturen figurerar de som irritationsmoment och diskussionssabotörer, men de driver inte på någonting själva, och är för dysfunktionella för att utöva egen makt.
