Citat:
Vad det gäller att operera från vägbas är mitt intryck att Sverige valt att göra anpassningar på sina flygplan så att de ska vara bättre lämpade för vägbassystemet än andra.
Gripen hade som krav att klara landningsbanor på 800 m och det där med att laddas om och tanka snabbt av några vpl. Viggen kunde backa.
Gripen hade som krav att klara landningsbanor på 800 m och det där med att laddas om och tanka snabbt av några vpl. Viggen kunde backa.
Ja, SAAB har generellt sett tagit mera höjd för att för underlätta uppträdande på vägbas. Men bara med Viggen och Gripen. Trots det så fungerade både Draken och Tunnan utmärkt från vägbas. För trots allt så var vägbaserna i princip ett nödförfarande där man dels kunde kunde nödlanda för att tanka, om bränsle höll på att ta slut, eller landa om temporärt om ens tilltänkta landningsbana hade bombats. Eller som attackeskadern, mellanlanda för att tanka på vägen till målet. Jaktflyg kunde också flyga ut från permanent bas (där underhåll och laddning skedde) och sedan stå i startberedskap på vägbas.
Notera dock att vägbaser var ~2000m långa och bara skulle användas vid goda väderförhållanden och i dagsljus.
Vad gäller anpassning för vägbas så lade man även på t.ex. SEPECAT Jaguar, Tornado, A-10 och Harrier mycket vikt på det. Hangarfartygsbaserade flygplan, såsom F-4, F/A-18 och F-35B och F-35B är också av naturen väl lämpade för att användas från vägbaser.
Jaguar kunde t.ex. starta och landa från ojämn och icke hårdgjord yta.
Tornado hade dragkraftsreversering
Inom NATO och WP så använda man dock allt som inte var för stort från vägbaser. T.ex. F-16, F-15, Mirage III, Mirage V, Mirage 2000, F-104, MiG-23, MiG-29, Su-27 o.s.v. från vägbaser.
Västtyskland hade 25st särskilda vägbaser, Östtyskland 13st och Finland 15st. Men det fanns även särskilda vägbaser i t.ex. Polen, Nederländerna, Italien, Schweiz och Österrike.