Citat:
Ursprungligen postat av
Gud-Runar
Landsbygden 1948 och här spekuleras i vad människor rimligen borde ha gjort om de var som ni nu.
Min mor rymde hemifrån 1940, hennes bror 1938. Han hörde aldrig av sig mer ingen vet var han tog vägen.
Min mor hankade sig fram som "hembiträde" runt Sverige, blev med barn minst 2 ggr.
Vem fäderna var kommenterade hon 80 år gammal det tar jag med mig i graven, det blev så. Mina halvsyskon vet inte sitt fäderne.
Man var godtrognare, hade tillit till herrskapsfolk, tog vad försörjning man kunde få även under plågor och man kunde hålla käft. Det var en annan tid en annan mentalitet, en ung flicka som ville hemifrån behövde bara vara godtrogen, det fanns alltid nån mer välbeställd villig att hjälpa eller "hjälpa"
Med de få fakta som finns är inget troligare än nåt annat.
Sorry för inhoppet i fantasyworld!
Det här är inlägg 516, skrivet 22 juni 2014.
Jag tror att Gud-Runar har rätt här.
Det här är det kanske viktigaste inlägg som gjorts i tråden. I den första meningen är hen på pricken. Vi diskuterar utifrån vår tid och våra erfarenheter. Bara folk som var med på den tiden vet hur det var att leva då. Vi ser den tiden genom vår tids och våra erfarenheters filter.
Det har ju i många, många år funnits artiklar i veckotidningar om folk som hittar sin okände pappa eller okända syskon. SR har dokumentärer på temat.
Och att ”fint folk” utnyttjade fattiga kvinnor för sexuella tjänster är allmänt känt och belagt.
Jag är tillräckligt gammal för att ha haft föräldrar som levde på den tiden. Annan mentalitet, andra livsvillkor, fattigdom, fattigt folk fick stå med mössan i hand etc.
Om ingen förstahandskälla dyker upp, så är nog John Karlssons bok det närmaste sanningen vi kommer.
Lönnerstrands bok känns som en partsinlaga. Men om de intervjuer med personer i Violas närhet, som finns återgivna i boken, är korrekta, så har vi också dessa personers erfarenheter av hur V var som person.