Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Jo tack. Den har vi hört förr. Men det går ju att lösa genom att exempelvis anonymisera barn och ändra lite i berättelsen (exempelvis bostadsort, hobbys och namn på barnet så att det inte går att identifiera), utan att ändra på sakinnehållet och sedan kan man låta både soc och domstol berätta hur de resonerat och varför. Det är viktigt att föräldrar alltid begär ut exakt allt material de kan få ut och sedan kan journalisten ändra lite i historien för att skydda barnets integritet.
Det håller jag med om och därför är det viktigt att det journalistiska materialet anonymiseras så att socialtjänsten och domstolen aldrig kan säga att "vi kommenterar inte enskilda fall". Det håller inte. självklart ska de svara varför de gjort som de gjort.
Citat:
Ursprungligen postat av
Headbanging
Jag ska berätta för dig varför ingen seriös journalist kan ta tag i fallen: soc och domstolar kan inte bemöta enskilda fall så rapporteringen blir totalt snedvriden. Att rädda ett barn som SVT sände och gjorde var ett undantag. Grejen var att de avslöjade en sjuk organisation, bildad av rena dårar. Iofs tror jag absolut att de ville barnens bästa men i det avslöjande programmet ser vi hur känslostyrda dårar agerar. Jag tycker ändå inte att pappan skulle ha fått ge ett ansikte i historien. På det sättet röjdes pojkens identitet och det tycker jag var helt fel. Inte okej.
Här har vi en i allra högsta grad seriös journalist på DN som granskade allt omkring den 14-åriga pojken Daniel Sigstr*ms sista år i livet och hans mammas kamp för sin son och myndigheternas grova övergrepp mot familjen. Detta fall berörde mig djupt när det skrevs om det i DN och visar med stor tydlighet hur socialtjänsten och myndigheter arbetar i många fall.
Det tog journalisten ungefär 1 år att utreda och sätta sig i allt, ett gediget arbete.
https://zaremba.wordpress.com/2008/12/18/varfor-dig-daniel-sigstrom/
"Jag måste härifrån snarast, hjälp mig…jag hatar att vara här. Daniel Sigstr*m, omhändertagen med tvång, dog i fosterhemmet. Socialen ansåg att Daniels mamma överdrev hans sjukdomar."
"Daniel dog av epilepsi den 24 april 1992, 14 år gammal. Men hans vårdare säger att han inte visste att sådant kunde inträffa, än mindre förhindras. I stället hade han av socialtjänstemännen fått veta att Daniels allvarligaste sjukdom var hans mamma. Maciej Zaremba berättar en tragisk historia om drogmissbrukare, skrupelfria tjänstemän, våldsamma fosterföräldrar och aningslösa politiker.
Denna artikel ledde till en mycket omfattande debatt, dels om själva saken, men också om pressetiken samt om journalistikens värdegrund. En oenig Pressens opinionsnämnd hade inga invändningar mot faktaredovisningen i reportaget, men klandrade DN för att ha namngett de ansvariga tjänstemännen. Enligt nämnden var det politikerna som borde ha namngetts istället. Denna ståndpunkt föranledde en del protester på ledarsidorna, bland annat i SvD och Expressen. Det ledde även till ett animerat meningsutbyte i spalterna mellan författaren och DN:s dåvarande chefredaktör, Christina Jutterström samt med pressombudsmannen Per Arne Jigenius. Vidare svarade tjänstemännen (inte politikerna) i Gottsunda kommun på kritiken. Dessutom angreps författaren i bland annat Arena och Socionomen. JO granskade småningom fallet Sigström, vilket ledde till en ny omgång av debatten."
