Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Och varför skulle då det vara nåt övernaturligt…?

Är det så att bara för att man inte där och då förstår att det kan vara nåt helt naturligt, så bestämmer man sig hellre för att det måste vara magiskt utomjordiskt etc, än att man bara ännu inte förstått vad det var för nåt helt naturligt som skedde…?

Så kan man tänka om allt övernaturligt, I guess, att det finns en logisk förklaring. Det går ändå inte att bevisa

Ja det är ju om än kanske tråkigt men ändå det extremt mest sannolika därför att ännu har inte ett enda påstått övernaturligt fenomen någonsin kunnat påvisas, eller bevisas. Och detta trots att det kastat fram påståenden och folk tror och tycker i hundratals år eller mer världen runt. Men alltså ännu inte ett enda bevis på nåt övernaturligt har framkommit.

Utan det enda vi har är astronomiska mängder med folks fantasier och anekdoter

Raderat

Passar inte 100% i den här tråden som vanligt men jag hitta ingen tråd med "konstiga saker du upplevt" och jag har ingen lust skapa en tråd.

1. Jag såg en film på VHS band (det som fanns innan dvd för er som är unga) ett par månader innan den kom på bio, absolut enda förklaringen (?) är att den som stod för VHS rullen kände regisören/någon som gjorde filmen. Det var en stor välkänd Hollywood film av välkänd film skapare och som har mycket högt betyg på imdb.

2. Så lite holy slapstick aktigt, jag somnade på filmen Zorro på bio, hans signatur är ett Z...

Efter ett störttregn i början på veckan såg jag en liten punkt i ett skuggigt buskage som gnistrade jättestark i regnbågens färger.

En älvas discolampa!

En varning - del 1
Jag har haft lång tid att planera, sedan jag började tvivla på om jag vill komma tillbaka. För det är först de senaste åren jag har haft ett val. Hon tillåter mig få mina sista år nu, men jag ska göra mitt bästa för att inte ta dem. Kanske kan jag vara ett bättre medvetande, varelse eller vad jag nu är, än den där satmaran. Jag vill ändå lämna en varning om jag gör ett annat val.

Just nu är jag en ung kvinna, yngre än den jag var när mitt liv tog slut. Hon är oviktig i min historia. Hon är bara tillgänglig ofta. En fast spegelvägg i sovrummet och en mobiltelefon. Jag behöver låna några personer under en liten period till. Sedan har jag bestämt mig för att dra mig tillbaka till att bara observera, eller om det inte går så vet ni iallafall. Det här är min historia.

Jag blev 39 år innan jag förlorade allt. Mitt liv hade inte varit så lovande i början, men mina sista 15 år var riktigt bra. Det är det varelsen ville ha tror jag. Några års upplevelser. Av flera anledningar tror jag att hon gjort detta förut. Hon verkar så säker på att jag ska ta chansen att komma tillbaka nu när hon ger mig den. Jag tycker det är lättare att motstå här ute i en kropp. Då känner jag och jag visste inte förut hur stor betydelse känslor hade för att kunna göra val.

Jag gjorde inte alltid så bra val i livet. Det blev mycket alkohol och risktagande i unga år. Vilket gjorde att jag halkade efter mina jämnåriga. Det tog jag ikapp sedan, men det är oviktigt för min historia. Vad som är viktigt är att koncentrera mig på det som gör att jag behöver vara kvar. Jag ska skydda er och min son, Andreé. Det är klart för mig när jag är här, men det är inte lika klart när jag är fast.

Jag ska försöka förklara vad jag är, men då jag själv inte är helt säker ska jag berätta om mina upplevelser istället, så kanske någon kan förstå.

Jag blev det jag nu är för ungefär 30 år sedan. Min man Helge och jag var på väg till ett evenemang på kommunen. Jag skulle tvätta mina händer i badrummet och så var jag fast. Det förstod jag inte då. Det var som att jag bara slutade existera i ungefär en timme. Jag satt fast i det spegelblanka reglaget till kranen. Jag kände inget, var inte rädd, ledsen eller orolig. När jag väl vaknade till kunde jag bara observera. Min man kom in och tvättade av sig efter att ha återvänt. Min kropp kom och gjorde mina kvällsrutiner. Förutom använda handfatet. Varelsen hade väl bestämt sig vid det laget. Den kom tillbaka en gång till på morgonen och använde inte handfatet då heller.

Jag satt fast. Länge. Jag tror åtminstone i 10 timmar, estimerat utifrån att varelsen kom tillbaka två gånger. Jag blev uttråkad tror jag. Även om jag inte kände något speciellt. Då hände iallafall något. Jag skiftade till en annan spegel. Jag vet inte var, men det var mörkt och jag kunde inte se mycket mer än två lådor framför mig. Kanske en vind eller ett förråd. Sedan skiftade jag igen. En stor spegel i en hall. Människor gick förbi i hast. Marmorgolv och en träpanel mittemot. Jag skiftade. Ett badrum. En flicka i ett badkar. En trött pappa sittandes bredvid på en pall. Så skiftade jag igen. Ett sovrum i ljusa färger. Skift. En hall. Skift. En väg. Skift. En skog. Skift. En mörk hall. Skift. Ett badrum. Skift. Ett omklädningsrum. Skift. En biluppfart. Skift. En soluppgång. Skift. Något ljust. Skift. Något annat ljust. Skift. Något rött. Skift. Skift. Skift. Jag är osäker på hur länge detta pågick och hur många skiftningar som skedde, men till slut stannade allt. Jag satt i en spegelblank fönsterruta. Jag tror åtminstone det var det. Jag hade en vy utomhus, emot en park. Jag satt fast där länge. Det var nog för att jag inte tröttnade på vyn. Det fanns så mycket att se både dag och natt. Nåja, jag har inte kommit tillbaka dit sedan jag började skifta igen. När jag är klar, så är det en bra plats att stanna på.

Jag hinner inte skriva mer nu. Det är dags att låta min sovande vän komma tillbaka. Jag vill inte störa mina medhjälpares liv för mycket. Får skriva detta i delar.

Jag kan bara tala för mig själv, men för mig räckte det och blev över av en del av det här osammanhängande flummet.

Är du ateist eller, skärp till dig och bete dig!

Väntar på del 2.
Varenda en som skriver sina vittnesmål ska välsignas ordentligt.

Förstår du hur sitter kommunicerar med spöken i hemlighet?
Folk sitter ständigt mottaglig för ande världen verkligheten.
Diskuterar med den döde tills forums delen kommer ikapp.

Vadå rädda liv, vi har inget liv, vi är i mörkret här.

Likt en förbannelse ska välsignelsen drabba den som skriver sitt vittnesmål.

Vad är ditt vittnesmål? Låt oss höra vad du har varit med om, kan knappt bärga mig förväntansfullt.

Har haft en period med bekymmer på senare tid, och det var helg och natt då jag försökte sova, tänkte på en släkting som gått bort och mitt i det här så sa jag för mig själv "Jag vet att du vakar över mig*personens namn* snälla visa dig, jag behöver dig här på planeten och i mitt liv* och några sekunder senare så slogs TVn på, men jag blev inte rädd utan bara glad på något sätt och måendet blev enormt förbättrat.

Kanske låter som en klyscha men jag vet och jag känner att personen som dog på något sätt "ser efter mig" dvs vakar över mig.