Citat:
Nu tänker du ju helknasigt.
Rådgivande roll?
Vad talar du om?
Gode Man/Förvaltare har ansvaret att se till att
huvudmannen får den vård denne behöver.
Eftersom huvudmannen inte har förmågan att beskriva sina besvär och vilket uttryck de tar sig så blir det gode mannens/ förvaltarens
ansvar att göra det på ett sanningsenligt sätt under läkarbesöket.
Rådgivande roll?
Vad talar du om?
Gode Man/Förvaltare har ansvaret att se till att
huvudmannen får den vård denne behöver.
Eftersom huvudmannen inte har förmågan att beskriva sina besvär och vilket uttryck de tar sig så blir det gode mannens/ förvaltarens
ansvar att göra det på ett sanningsenligt sätt under läkarbesöket.
En förvaltare kan naturligtvis inte betraktas som ansvarig för rätt vård till en huvudman. Om vi bortser från att en förvaltare helt saknar medicinsk kompetens, så har vi grejen med att en förvaltare under inga som helst omständigheter kan uppfylla det ansvaret. En förvaltare kan inte lämna samtycke till medicinsk behandling, inte lämna samtycke till undersökning eller ens lämna samtycke till fysisk omvårdnad.
Att en förvaltare ska agera som tolk mellan patient och vårdgivare, låter inte heller som en bra idé i mina öron, men jag är ju samtidigt inte läkare så det får ju vara upp till denna.
Jag kan hålla med om att förvaltaren kan hjälpa till med att boka vårdtiden, borde anses ansvarig för att tillse transport och är ansvarig för att möjliggöra betalning av egenavgifter. Efter läkarbesöket, kan jag väl också gå med på att det borde ingå i uppdraget att möjliggöra den medicinska behandlingen som huvudmannen lämnat samtycke till. Därutöver har jag ganska svårt att se något mer i uppdraget som förvaltare.
Helt ärligt så undrar jag om det ens skulle vara okej för en läkare att diskutera huvudmannen utan ett väldigt tydligt samtycke av just huvudmannen. Men det är åter något som är utanför min kompetens då jag inte är just läkare.
Vad en assistanshund skulle kunna göra eller inte göra i just det här läget vet jag inte, inte heller vet jag att det är så självklart att en individ skulle vara undermedicinerad bara för att den har ångest under natten och vaknar. Framförallt ser jag bekymmer med att behandla en individ under lång tid med ångestdämpande medicin, när den eventuellt, som i det här fallet antagligen har svårt att lämna ett välgenomtänk samtycke.
