Citat:
Ursprungligen postat av
Scoutsin
Det har framkommit endast knapphändig information om vad som hänt där. Men även det har florerat i Enköpingsposten. Har du prenumeration där så kan du lätt hitta artiklarna om det. Men det tycks ha varit rätt mycket kaos där också med ett sannolikt inte så erfaret team så där blev flickan väldigt utåtagerande. Och på boendet ska man till och med ha satt upp en vägg som skulle skydda personalen ifrån flickan på boendet…
Om man har någon erfarenhet av vård och omvårdnad av personer med NPF så tror jag att man kan tänka sig att en sådan insats knappast bidrog till någon förbättring precis…
Flickan har tidigare enligt familjen bott på ett boende för minderåriga i en annan kommun, vilket fungerat. Men hon var tvungen att lämna det när hon blev myndig.
Jag tror som du att det som behövs runt den här flickan är ett stabilt och erfaret team vill få se henne utvecklas och som i det också kan hjälpa henne med rimliga gränsdragningar också. Som jag ser det verkar omvårdnaden runt henne ha varit mer eller mindre inkompetent och olämplig under en längre tid och resultatet av det är att hon förmodligen är mer utåtagerande och oregerlig än vad hon hade behövt vara.
Jag tror också att föräldrarna gjort vad de kan för att försöka skapa en trygg omvårdnad runt henne och vill henne väl. Och i förlängningen om man fått till ett bra team runt henne först så hade det förmodligen gått bra att jobba med assistanshund också. Men om inte teamet funkar då blir det bara mer rörigt om man tar in en hund i mixen också. Särskilt som det också verkar ha uppstått konflikter hela tiden mellan personalen och föräldrarna… Sånt går ju också ut över flickan (och hunden).
Det jag fetmarkerat.
Att ta till en sådan åtgärd är inget som sker bara så där.
Då har det varit riktigt illa med tösens agerande.
Undras hur hon mår av sina utbrott när hon skadar andra?
Är hon medicinerad?
Eller motsätter sig familjen det?
Tänker att hon kanske skulle må gott av medicin som kan lindra ångest,oro och utbrott.
Det skulle ALDRIG kommit in ett djur i hennes närhet som hon kan skada, lika lite som ett barn.
Och att alla ska anpassa sig efter henne är fel.
Tänker på dagliga verksamheten och även boendet.
Om EN inte kan behärska sig så ska inte dom andra behöva bli oroliga eller vara rädda.
Hon behöver medicin
Medicin och fasta rutiner som inte hon eller familjen bestämmer.
På ett boende jag jobbade på så ansåg en anhörig att vi skulle stå och vänta med middagen tills det passade den anhörige.
För den ville minsann ta en promenad med den boende just vid middag.
(INTE bara vid något enstaka tillfälle).
Alltså när vi började samla alla till bords.
Samma så dög inte sättet vi serverade tex smörgås till alla våra boende, det skulle vara special till just den boende enligt anhörig.
Den anhörige såg till att det blev oro och stök på boendet och våran chef tog faktiskt tag i problemet.
Det blev ett annat boende för den personen.
Det var alltså inte den boende som var det egentliga problemet utan den anhörige.
Att vara anhörig till någon med speciella behov är inte lätt, inte någonstans, men väljer man att placera på ett boende så får man anpassa sig efter det boendets rutiner.
Annars får man söka assistenter men skapar man dålig arbetsmiljö så får man svårt att hitta assistenter. Ryktet går fort.
Och duger inte dom så får man ta hand om sin anhörige själv.