Tollarp: En man och ett barn har hittats avlidna i en villa + skadat barn (2024-07-04)

Nej, det är snarare ett uttryck för att han hade separationsångest (som han själv skriver) och att han kände sorg (som han själv skriver) över att hon lämnade.
Låter rimligt.
Det är inte riktigt vad som normalt kallas för "lidit enormt" - och det är ju definitivt inte så att hon "utsatt" honom även om han lidit.
Om detta vet vi intet. En teori är att utgå från att han var medberoende till en narcissist, vilket är lika spekulativt som att påstå att hon definitivt inte utsatt honom för något.


Nej, jag skrev inte "alla".
Men det gäller i hans fall?
Hur vet du att han är narcissisten som söker empati (och offer) i den gruppen, och inte en verklig medberoende som söker hjälp och stöd?

Som du själv menar du?
Det jag tycker är mycket märkligt är att många i tråden tar sig rätten att sabla ner och lägga ansvar på en sörjande mamma -helt utan att någon vet hur hon haft det, vad som ligger till grund för olika beslut osv.
Att ha utgångspunkten att ansvars befria en mördare och skuldbelägga ett offer blir för mig väldigt stötande.
Nej, jag tror att hans handling grundar sig i en kombination av orsaker.
En är givetvis mamman, oavsett om hon vore en ängel eller inte, så var hon givetvis en stor del av hans liv och en indirekt eller direkt orsak till vad som hände.

Ni är flera som gör det. Så du kan påstå eller förneka det hur mycket du vill - det är bara att gå tillbaka och läsa.
När man överför klander och ansvar på mamman så tar man ifrån honom ansvaret för det han gjort - och för allt annat.

Du ursäktar honom för övrigt i det korta stycket här också.
Att vilja veta och leta orsak, är inte detsamma som att ursäkta handlingen.
Detta är svårt att förstå för de som tror att man föds ond, och att miljö inte är av vikt.
Visst finns det gener som föder psykopater, men dessa psykopatiska tendenser kan tryckas undan i rätt miljö och dessa kan bli fullt fungerande människor ändå.

Kolla upp Dunedinstudien: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-blir-vissa-valdsbrottslingar


Inte genom att spekulativt kasta skuld på mamma - nej
Era spekulationer ger dessutom inga svar på det - de är enbart grymma och omänskliga mot en kvinna som sörjer sitt barn.

Jag kastar ingen skuld på mamman, men jag tror inte att alla offer är änglar heller. Jag hoppas att hon är mänsklig.

Med det sagt, så är inget svart-vitt i världen, speciellt inte det mänskliga psyket.
Jag tror att det som skedde beror på att pappan hade en jobbig uppväxt med kass självkänsla. Att de hamnade i en relation som var dömd att misslyckas och att de inte var kompatibla.

Mamman verkar ha lagt ett stort ansvar på pappan för att relationen skulle fungera, han gjorde vad han kunde och mer. Många kvinnor fungerar så, det är varken att lägga skuld på kvinnan eller att förringa hans ansvar, bara ett konstaterande av att han inte kunde bära bördan.

Något brast för honom på slutet, och han sökte hjälp hos psykolog, kristerapeut och i en grupp på nätet (en narcissist hade aldrig sökt hjälp från vården, det är ju inte fel på dom utan alla andra).


Det känns som om du här försöker ursäkta dig själv och inte vill se vad det är du gör mot en sörjande mamma - trots att du inte vet ett skit om hur deras liv, skilsmässa osv varit.
Men fortsätt ursäkta pappan - några svar lär inte komma ur de spekulationerna men de tycks ge dig och en del andra stort nöje att hålla på med sånt.

Ursäkta mig själv? Ursäkta pappan?!
Mamman läser förhoppningsvis inte här, vore dumt om hon så gjorde.

Jag vet av erfarenhet att separationer kan vara omtumlande. Väldigt få är det inte.

Återigen. Jag ursäktar inte pappans handling som jag tycker är fruktansvärd. Jag har själv barn och kan relatera till den bottenlösa förtvivlan jag skulle känna om något av mina barn togs av daga.

Till skillnad från dig vill jag veta varför sånt här händer, och jag tror att svar finns på det mesta om man söker. Hans kontakter med vården bör granskas.

Någon undrade när han blev medlem i gruppen. Jag kan inte se nr han blev medlem men jag kan se att han blivit blockad ifrån gruppen och även andra som svarat honom har blivit blockade.

Min gissning är att mannen var underordnad kvinnan. Han med trasslig barndom fann kraften och kärleken i kvinnan han träffade. Sen fick han hänga med i alla uppbrott. Nya jobb och nya bostäder, nya dagis till barnen, inskolningar och liknande. Min tro är att det är hon som stod för sökandet och det orolig och hon som var den styrande i relationen.

Nu sedan det hände har hon sökt bostäder i Tollarp och i Höllviken. Hon som trivdes så bra med livet i Malmö (skrev visst Limhamn någonstans). Nytt fint jobb hon kunde promenera till, favoritstället för glass, badstränder för barnen, nytt fint dagis till sonen.

Hennes sökande fortsätter uppenbarligen.

Hon har lika uppenbarligen inget större nätverk av nära och kära och goda vänner. De få som kommenterat på facebook genom åren skriver bara "fina du" och andra plattityder.

Att mannen gjorde som han gjorde är så tragiskt "så det finns inte". Hans utväg var hans sista dramatiska utväg. Tror inte han ville straffa henne utan i sin missriktade välvilja ville han att barnen skulle slippa alla framtid uppbrott. Och en mamma han tyckte var en fara för barnen.

Att han går in på ett forum som handlar om narcissister tror jag var för att finna råd och stöd. Tror inte det var en samlingspunkt för narcissister (de har inga behov av råd och stöd, det vet ju alltid bäst själva) utan för de som var utsatta för den typen av människor.

Detta är min tro och den förbehåller jag mig rätten att behålla utan påhopp. Ni får tro det ni vill.

Vad jobbade pappan med?

Förmodligen hade inte ens ett slott mitt i Malmö räckt. Tyvärr såg dom nog alla flyttar som en problemlösning för något djupare. Dom ständiga flyttarna och byten av jobb borde uppmärksammats som ett symptom av omgivningen.

Min gissning är att mannen var underordnad kvinnan. Han med trasslig barndom fann kraften och kärleken i kvinnan han träffade. Sen fick han hänga med i alla uppbrott. Nya jobb och nya bostäder, nya dagis till barnen, inskolningar och liknande. Min tro är att det är hon som stod för sökandet och det orolig och hon som var den styrande i relationen.

Nu sedan det hände har hon sökt bostäder i Tollarp och i Höllviken. Hon som trivdes så bra med livet i Malmö (skrev visst Limhamn någonstans). Nytt fint jobb hon kunde promenera till, favoritstället för glass, badstränder för barnen, nytt fint dagis till sonen.

Hennes sökande fortsätter uppenbarligen.

Hon har lika uppenbarligen inget större nätverk av nära och kära och goda vänner. De få som kommenterat på facebook genom åren skriver bara "fina du" och andra plattityder.

Att mannen gjorde som han gjorde är så tragiskt "så det finns inte". Hans utväg var hans sista dramatiska utväg. Tror inte han ville straffa henne utan i sin missriktade välvilja ville han att barnen skulle slippa alla framtid uppbrott. Och en mamma han tyckte var en fara för barnen.

Att han går in på ett forum som handlar om narcissister tror jag var för att finna råd och stöd. Tror inte det var en samlingspunkt för narcissister (de har inga behov av råd och stöd, det vet ju alltid bäst själva) utan för de som var utsatta för den typen av människor.

Detta är min tro och den förbehåller jag mig rätten att behålla utan påhopp. Ni får tro det ni vill.

Det gör vi också. Jag tror helt enkelt att det handlade om sårad manlig stolthet eller nåt sånt, hans flera år yngre fru ville lämna honom och det tålde han inte. När hon sen väl gjorde det så tyckte han inte att hon skulle ge sig in i nåt nytt förhållande, fick inte han ha henne så ska ingen annan heller ha henne. Har sett många såna exempel genom åren.

Man behöver dessutom knappast leka med barnen. Absolut aktivera dem genom exempelvis strandbesöket mamman la upp på FB, men att man ska leka med två barn som har varandra är inte nödvändigt.

Vanligtvis brukar dom mörda frugan då, och inte sig själva. (vid extrem svartsjuka)
Det blir ju ganska meningslöst eftersom frugan fortfarande
kan skaffa ett nytt förhållande, eftersom han själv är död.
Man missar liksom målet.

Min gissning är att mannen var underordnad kvinnan. Han med trasslig barndom fann kraften och kärleken i kvinnan han träffade. Sen fick han hänga med i alla uppbrott. Nya jobb och nya bostäder, nya dagis till barnen, inskolningar och liknande. Min tro är att det är hon som stod för sökandet och det orolig och hon som var den styrande i relationen.

Nu sedan det hände har hon sökt bostäder i Tollarp och i Höllviken. Hon som trivdes så bra med livet i Malmö (skrev visst Limhamn någonstans). Nytt fint jobb hon kunde promenera till, favoritstället för glass, badstränder för barnen, nytt fint dagis till sonen.

Hennes sökande fortsätter uppenbarligen.

Hon har lika uppenbarligen inget större nätverk av nära och kära och goda vänner. De få som kommenterat på facebook genom åren skriver bara "fina du" och andra plattityder.

Att mannen gjorde som han gjorde är så tragiskt "så det finns inte". Hans utväg var hans sista dramatiska utväg. Tror inte han ville straffa henne utan i sin missriktade välvilja ville han att barnen skulle slippa alla framtid uppbrott. Och en mamma han tyckte var en fara för barnen.

Att han går in på ett forum som handlar om narcissister tror jag var för att finna råd och stöd. Tror inte det var en samlingspunkt för narcissister (de har inga behov av råd och stöd, det vet ju alltid bäst själva) utan för de som var utsatta för den typen av människor.

Detta är min tro och den förbehåller jag mig rätten att behålla utan påhopp. Ni får tro det ni vill.

Då kan jag säga att ALLA dina ”manliga kompisar”vill idka samlag med dig såvida du inte ser ut som en Wt rugguggla. INGEN man vill promenera i skogen med en kvinna utan att få till det, punkt. O är du en wt rugguggla så är de männen du är vän med desperata simps.