Citat:
Ursprungligen postat av
Pripps3.5
Att han fick kristerapi är en ledtråd.
Nej, det är snarare ett uttryck för att han hade separationsångest (som han själv skriver) och att han kände sorg (som han själv skriver) över att hon lämnade.
Det är inte riktigt vad som normalt kallas för "lidit enormt" - och det är ju definitivt inte så att hon "utsatt" honom även om han lidit.
Citat:
Låter långsökt.
Menar du att alla i den gruppen egentligen är narcissister själva, och att de som är medberoende inte existerar?
Nej, jag skrev inte "alla".
Citat:
Det är märkligt med människor i tråden som har en bestämd åsikt om hur de ser på ett fall från start, och sedan vara helt stängda för olika teorier och orsaker till varför det som skett, skett. Det är som att resten av deltagandet i tråden handlar om att försvara sin egen ståndpunkt och vara ointaglig för andras eller annat som kommer fram.
Som du själv menar du?
Det jag tycker är mycket märkligt är att många i tråden tar sig rätten att sabla ner och lägga ansvar på en sörjande mamma -helt utan att någon vet hur hon haft det, vad som ligger till grund för olika beslut osv.
Att ha utgångspunkten att ansvars befria en mördare och skuldbelägga ett offer blir för mig väldigt stötande.
Citat:
Vågar påstå att ingen i tråden ursäktar pappans handlingar och föraktar det han gjort. Det betyder dock på inget sätt och vis att inte även han kan vara ett "offer" i situationen Något har lett till att han gjorde det han gjorde. Orsaken behöver inte vara mamman, men en orsak finns givetvis.
Ni är flera som gör det. Så du kan påstå eller förneka det hur mycket du vill - det är bara att gå tillbaka och läsa.
När man överför klander och ansvar på mamman så tar man ifrån honom ansvaret för det han gjort - och för allt annat.
Du ursäktar honom för övrigt i det korta stycket här också.
Citat:
Är du inte alls intresserad av varför han gjorde som han gjorde?
Inte genom att spekulativt kasta skuld på mamma - nej
Era spekulationer ger dessutom inga svar på det - de är enbart grymma och omänskliga mot en kvinna som sörjer sitt barn.
Citat:
Det känns som att du ser de som inte tänker som du som antagonister, om det är så, så är det en märklig inställning.
Det känns som om du här försöker ursäkta dig själv och inte vill se vad det är du gör mot en sörjande mamma - trots att du inte vet ett skit om hur deras liv, skilsmässa osv varit.
Men fortsätt ursäkta pappan - några svar lär inte komma ur de spekulationerna men de tycks ge dig och en del andra stort nöje att hålla på med sånt.