Skvaller om genusmegafonen och bloggaren Natashja Blomberg aka Lady Dahmer!

Jag misstänker att hon lider av en störning som ofta kopplas till ADHD och autism och den handlar om att man inte klarar av krav ifrån omgivningen i form av exempelvis studier eller arbete. För hon är ju inte direkt lat eftersom hon klarar av att måla, sätta sig in i politiska frågor och att instagramma om dem, däremot ska allt arbete hon gör ske på hennes villkor, så förmodligen fixar hon inte att någon annan schemalägger hennes dagar, bara en sådan sak är troligtvis en jättepåfrestande situation för henne.

Hon är lat med andra ord? Hon vill bara lägga ner tid på sådant som hon själv anser intressant. Har man inte talang för att måla eller göra säljande konst är det en hobby och inget annat. I Sverige är allting en diagnos...

Alltså, de flesta av oss är inte lata om vi bara får syssla med det vi vill. Måla lite, diskutera, läsa, träna - ganska behaglig tillvaro. Samt lägga upp dagen fritt (förutom barnen) och slippa en chef. De flesta av oss vill ju ha det så.

Att hon sen får ångest över att lämna den och prestera mot lön är väl naturligt men ingen sjukdom. Hon är lat och har ångest över att inte styra över sig själv och ge sig ut i ett arbetsliv där hon både måste jobba 9-17, ta order, samarbeta, slita och inte kan blocka folk hon inte gillar. Självklart är det svårt. Men en sjukdom….

"Har ni inga jobb eller åtaganden?" skriver hon. Nej, Lady Dahmer, vi är inte lika upptagna som du så vi har mer tid att skvallra på nätet.

Det är bl.a. precis sånt här som gör att hon är helt omöjlig att ta på allvar. Hon är helt blåst. Att folk inte ser igenom henne är helt obegripligt.

Så när det passar henne att självömka så är hon i princip hemlös, helt pank och måste låta allt gå till kronofogden. Men när hemtjänsten kommer på tal så är det inte aktuellt, men hon skulle kunna tänka sig det om läget blev akut? Jag förstår verkligen inte hur hon ska ha det.
Att O står för alla boendekostnader på två boenden som hon får leva i är ju dessutom mer än generöst.

Det är nog få som vill jobba inom hemtjänsten, men det hade varit ett bra sätt för henne att få in en fot på arbetsmarknaden. Jag har också gjort mina hundår i hemtjänsten (och för den som påstod att man behöver körkort för det så kan jag meddela att det går utmärkt att jobba där utan).

Jag hoppas att hon åtminstone skrivit in sig på arbetsförmedlingen och får hjälp med att hitta vad som skulle kunna passa henne. Att börja med ett deltidsjobb hade nog varit perfekt för henne. Oftast mår man bättre och får mer självförtroende av att arbeta också. Alla behöver vi känna att vi bidrar här på jorden.

Är man 50 år och varken har jobb eller studier bakom sig, så är det knappast så att man hux flux kan få jobb ens i hemtjänsten. Hon har kanske en aning om att det är lågkvalificerad tråkig praktik odyl som gäller för henne innan hon blir anställningsbar, men jag vet inte, det låter ju som att hon tror att hon bara kan beställa en anställning om det blir kris. Hon verkar inte klara av att förbereda för saker.

Är det så att LD väntar på skilsmässopengar, eller hur har hon hamnat i denna sjuka sits? Ska hon få några miljoner vid skilsmässan, så kan det ju förklara att hon tänker att räkningarna kan hon betala efter det, men det är ändå konstigt att hon isåfall inte kan få ett förskott på pengarna för att slippa fogden? Kronkalle medför ju problem om hon exempelvis vill flytta.

Hon bor i Stockholm och där behöver man absolut inte körkort inom hemtjänsten. Hon kan väl ta pendeln till andra ställen isf. Jag bodde i Nynäshamn som barn och föräldrarna jobbade 6 mil bort i Stockholm. Åkte kommunalt...

Jag har haft praktik på hemtjänsten inne i stan och man fick cykla, gå eller åka tunnelbana.
Det stör mig att folk har en sån attityd mot hemtjänsten. Det finns ett fåtal som passar att jobba som faktist bryr sig om folk på riktigt, men många slöa jävlar bryr sig inte. Jobbar som om det handlade om robotar, sitter av tiden i sin bil eller utanför porten så det inte ska synas på GPS.

Men precis så är det inte bara att gå och tro att man får jobb hur enkelt som helst där heller. En fast anställning får man knappt nånstans utan utbildning i dag. Inte ens som städare.

Det är timjobb som gäller.

Glöm aldrig hur LD såg ned på människor som inte organiserat sitt liv rätt.

Hon bor ju i Stockholm. Hon skulle få jobb som personlig assistent på ett par timmar.

Vad gäller fjuttiga 1500:- så kan hon förhandla med sin arbetsgivare om att få ett litet förskott på lönen. En normal människa hade löst det där genom några telefonsamtal.
Hon är ju deprimerad av att inte längre vara trofé- och miljonärsfru.

Depression är alltid ett kort att dra fram ur blusärmen, men för henne funkar det inte längre. Innan hon fortsätter sin klagosång i sin mest bekväma offerkofta skulle hon behöva arbeta ett par år med ett normalt jobb. Hon skämmer ut sig själv.

Har man tak över huvudet och pengar att köpa mat för så är det inte akut gissar jag. Att man sen är fattig och inte har råd att betala alla utgifter kan fortfarande vara sant.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att så många här inte vet hur det är att vara djupt nere i en depression. Folk blir sjukskrivna för mindre. Men LD är lat och bortskämd som inte söker jobb mitt i den kris som en skilsmässa kan innebära, och när hon dessutom är så sjuk att hon vill ta livet av sig. Är ni så här okunniga på riktigt?